Om bloggandets värde och varför man bloggar skriver necesse est med anledning av en artikel i SvD. Själv läser jag sällan SvD, håller mig till DN sen många år. Bara en sån sak! Här får man som icke-SvD-läsare sig till livs intressanta tänkvärda saker om Descartes och Susanna Popova m.m. via bloggosfären…
Descartes har ju inte uttalat sig om bloggandet, men det har Popova. Jag håller med Martin Jönsson om att hon nog inte riktigt förstått vad bloggarna kan betyda. Undrar vad den gamle Descartes skulle ha tyckt….
Martin Jönsson har en formulering som jag tycker om. Han skriver:
”Bloggarnas och övriga sociala mediers viktigaste funktion har ju varit att de bidragit till att öppna upp en sluten och enkelriktad medievärld. De har inneburit alternativa röster och plattformar, men också tvingat de traditionella medierna att bli mer transparenta”.
Det är väl bra det – mycket bra till och med, tycker jag. Själv har jag läst bloggar i flera år men inte börjat blogga förrän nyligen. Funderar ibland på varför jag bloggar. Orden engagemang och utveckling säger en del om hur jag ser på det. Ytterligare nåt som kanske inte är lika positivt är kontroll och pekpinnar (ha ha, här ska vi ha balans!):
Muhammedbilderna som DN skrev om för ett tag sen ledde till en bloggpost eftersom jag hade mer information än DN-skribenten. Då ska jag prompt ut och tala om hur det egentligen är! Sanningen ska fram och då står jag till tjänst…
Käpphästar dyker gärna upp som inspiration också. Religionen och dess alltför stora inflytande världen över är en sån grej. Muhammed-bilderna hör ju för all del till det området också. Häromdagen var jag nära att gå loss på påven ordentligt, men jag besinnade mig. Just då i alla fall. Han ska inte känna sig säker…
[...] Keep blogging!! [...]
[...] bloggfunderingar från min tid som nybörjarbloggare hittar du här och [...]
Finns det inte en risk att bloggande avskärmar människor? Att bloggande kan vara beroendeframkallande är ju helt klart. Tydligen fyller det i alla fall vissa behov hos människor vilket ju är bra eftersom människan bl.a. är en behovsvarelse. Vad är en människa? Vad är ett liv? Bloggandet kan handla om smått och stort. Det finns ett problem med att det kan handla om i stort sett vad som helst….Jag begriper mig fortfarande inte riktigt på det. Trots det kan jag inte låta bli att slänga ner några, kanske inte helt genomtänkta rader. Kanske är jag en sur realist som det stod någonstans (vad som avsågs var naturligtvis surealist). Jodå, även jag avskyr särskrivning och den utveckling svenska språket tagit.
Snart är det inte och bandysport! Dessförinnan en förhoppningsvis vacker höst. Hej på ett tag!
bandysport:
Hm, ja, jag begriper mig inte riktigt på bloggandet heller alla gånger. Och funderar också en del över varför jag själv bloggar. Men att det skulle avskärma? Nej, jag tror inte det. Det är klart att om man sitter inne och bloggar i stället för att träffa människor så innebär det ju en avskärmning. Men om man fortfarande träffar människor och dessutom ägnar viss tid åt att blogga så är det ju tvärtom: det ger fler kontakter med andra. Även om man kanske inte träffar dom människorna mer än genom bloggandet.
Mitt eget bloggande? Ja, det är nog som jag skrivit i bloggposten ovan + några saker till: 1) det är roligt, 2) jag har en allmän svårighet att knipa käft om sånt jag blir arg eller upprörd över. Jag talar om för min familj (och mina vänner om tillfälle bjuds) vad jag tycker om saker och ting och så vill jag säga det till fler. Det är väl en önskan att vara med och påverka också faktiskt – även om min blogg bara är ett pyttelitet pip-pip i den stora kören av bloggröster. Men vad sjuttsiken, inte hindrar det mig!
Ha en skön höst!
Jojo mensann! Suveränt och insiktsfullt svar fick jag allt! Visst fyller din blogg en ”social” funktion och det där med svårigheten att knipa käft är du nog inte ensam om. Egentligen borde du höra hemma på den politiska arenan med ditt samhällsengagemang och önskan att påverka men det är ju inte längre i de politiska partierna som förändring händer när det händer. Det har jag förstått av tidskrifter som Axess med fler. Egentligen var det inte bloggande jag skulle kommentera men som vanligt hamnade jag på måfå i bland inläggen i din blogg och tittade inte så noga på att det stod 2007. Så småningom kanske jag kan hitta rätt under rätt rubrik så att mina inlägg inte blir ”godda´yxskaft. Nuförtiden vet kanske inte de yngre vad ordspråket står för? Jo, jag slarvar! I mitt förra inlägg skulle det stå: ”vinter” och inte ”snart är det inte” eller så var det en s.k. freudiansk felsägning. Sedan skulle det också stå ”surrealist” för det stavas väl så? Inte orkar jag kolla stavning. Det är välan inte så noga nuförtiden???????Sedan har jag läst Agneta Pleijels Kungens kommediant. Den bästa sentensen i boken är beskrivningen av när Gustav III dör. Den är stark. Nu får jag ge mig och leta efter bandybollarna och börja träna. (PS. Var hittar man det lilla tyska y:et (u med två flugskitar över)DS?
bandysport:
För att nu svara på det sista först: Alt + liggande kolon (finns säkert nåt namn för det men det kan jag inte) + u.
Det gör inget om du skriver kommentarer på förra året ty så vist är det ordnat att jag ser i alla fall om det kommit in en ny kommentar oavsett var den hamnar.
Tack för tipset om Agneta Pleijel! Låter som nåt för mig. och det ska jag gå vidare på – dvs skaffa boken.
Lycka till med bandyträningen!