Jag lärde mig ett nytt begrepp i morse: lattemammor. Ja, jag vet! Alla kanske kan det där sen länge, men för mig var det nytt. För ett tag sen talade man om curlingföräldrar nu är det alltså lattemammor. Lattepappor är det tydligen mer ont om.
Norska sjukgymnaster har uppmärksammat att unga mammor med barn i barnvagn ägnar stor del av dagen åt att sitta med sina kompisar på kaféer och dricka caffe latte och prata. Eftersom kaféerna numera är rökfria är det inte skadligt för barnen på det sättet. Däremot anser den norska sjukgymnast jag hörde på P1 i morse att lattemammornas barn kommer efter i sin motoriska utveckling genom att så stor del av dagen vara stilla i barnvagnen på fiket. De får för lite möjlighet att öva upp sin rörelseförmåga genom att krypa eller på annat sätt röra sig på golvet. Förr – innan det fanns lattemammor – umgicks unga mammor (och en del pappor) hemma hos varandra och släppte loss sina små på golvet så de fick röra på sig.
Nya tider, nya vanor… Först när jag hörde det där tyckte jag det lät lite löjligt faktiskt. Kan det verkligen vara ett problem? Men kanske ligger det nåt i det hon säger. Små barn har ju, som hon sa, begränsad vaken tid på dagen, tid som kan användas bättre än att sitta still i en barnvagn. Hon pekade förstås också på den ökande risken för att barn ska bli överviktiga.
Men hur är det med själen då, sinnet, intellektet? Är det själsligen utvecklande att vara en latte-baby? Blir småbarnen ändå lite stimulerade av att träffa (vara tillsammans med, se, vara i närheten av) andra vuxna än sin mamma och pappa?
När mina barn var små startade vi och tre andra familjer en klubb som vi kallade ”fredagsklubben”. Varje fredag eftermiddag (innan vi fick dagisplats) sågs vi hemma hos någon av familjerna, släppte loss våra barn och ägnade oss åt att umgås med varandra och prata. Då och då blev vi förstås avbrutna av att nåt barn behövde ny blöja, nån ville ha hjälp med nåt, nån hade slagit sig, nån ville ha mera mellanmål osv. Det var väldigt livliga eftermiddagar det där, och samtidigt som barnen fick släppa loss och leka med varandra fick vi vuxna stimulans av att prata med andra vuxna om annat än blöjor och barnmat. För det var det vi gjorde, minns jag, en del diskussioner om politik och sånt blev det.
Men det var långt före lattens tid.
Andra bloggar om: lattemammor
