Frågan om aborter är svår, den är mycket svår. Jag önskar naturligtvis också att det var så att alla barn som blir till skulle få födas som friska barn till föräldrar som älskar dom och tar hand om dom på ett bra sätt. Men världen ser inte sån ut. Artikeln tar inte upp dilemmat att om det inte går att göra abort på laglig väg väljer människor, som av olika skäl inte anser sig kunna ta emot ett barn, att göra abort ändå. Enligt WHo dör 68 000 kvinnor per år i osäkra aborter, ofta illegala. Då dör troligtvis både kvinnan och fostret. Hur ska deras liv värnas?

Jag har mycket svaga resonemang säger du. Jag vet inte vad det är som är så svagt. Jag tycker att man faktiskt måste rätta sig efter hur verkligheten ser ut och hurdana människor är snarare än att hålla fast vid principer som inte fungerar i den verklighet vi lever i. Självklart innebär det inte att man ska ge upp och släppa allting fritt. Regeringen gör helt rätt som ska arbeta fram en handlingsplan för att få ned antalet oönskade graviditeter.

http://www.dagen.com/dagen/Article.aspx?isArchive=False&ID=136292

Artikeln belyser och bemöter på ett klargörande sätt de vanligaste argumenten för de fria aborterna. Dina redan mycket svaga resonemang faller faktiskt ganska platt vid läsningen av den här artikeln.

Och om man drar ut konsekvenserna av ditt tal om gudagiven rätt till liv är det inte då också fel att använda preventivmedel som stoppar uppkomsten av liv? Dagen-efter-piller och annat? Om man hela tiden ska värna rätten till liv – varför ska man då stoppa livets uppkomst i något skede?

Du skickar länk till obehagliga bilder. Tror du att du får mig att ändra inställning med skrämselpropaganda?

Vi har uppenbarligen fortfarande helt olika inställning till hur stort människovärde ett ofött barn har. Ändå vill jag här göra ett nytt försök att få in just de ofödda barnens perspektiv i den här frågan.

I din kommentar nr. 5 ställer du ett antal frågor. Några av dem var följande: ”Hur är det med kvinnans rätt till liv? Hur är det med en ofödds rätt att födas som ett välkommet barn? Hur är det i de fall den som är gravid själv är i de yngre tonåren – själv närmast ett barn, som inte är vuxen nog att ta ansvar för ett litet barn?”

Det är svårt att ge korta och enkla svar på den typen av komplicerade frågor, men jag ska ändå göra ett försök:

1. ”Kvinnans rätt till liv”: Den rätten ifrågasätter ingen, i alla fall inte bokstavligt sett. Den gravida kvinnan lever ju. Barnet hotar inte kvinnans liv, utom i mycket sällsynta fall, och i det läget är förstås aborten en godtagbar lösning.

Jag förmodar att du med ”rätten till liv” i det här sammanhanget egentligen avser kvinnans rätt att avgöra om hon vill föda eller döda barnet. Som vän av livet anser jag det vara självklart att barnet har en gudagiven rätt att födas, även om förutsättningarna inte är de bästa.

Kvinnans personliga omständigheter måste i det sammanhanget betraktas som sekundära. Dålig ekonomi, ansvarslös sexualitet, en svekfull far och andra förhållanden ska givetvis inte få avgöra barnets självklara rätt att få födas. Både kvinnans och barnet är alltså två skyddsvärda individer.

2. ”Hur är det med en ofödds rätt att födas som ett välkommet barn?” Se ovanstående svar.

3. ”Hur är det i de fall den som är gravid själv är i de yngre tonåren – själv närmast ett barn, som inte är vuxen nog att ta ansvar för ett litet barn?” Se ovanstående svar.

Mer tänkvärda resonemang om frågan om det ofödda barnets människovärde finns i nedanstående artikel. Jag hoppas att du Gabrielle och alla andra meningsfränder till henne, läser och begrundar budskapet ordentligt. Frågan handlar ju faktiskt om liv och död.

”Är du önskad lilla vän?
När en kvinna blir gravid hänger fostrets människovärde till att börja med på om det är önskat eller inte. Kvinnans önskan avgör om barnet får leva eller inte. Är graviditeten önskad har fostret ett värde redan från den stunden teststickan visar det blå strecket, kvinnan är med barn och gläds över det nya livet. Redan från början bär hon ett barn inom sig. I boken ”Vänta barn” som delas ut på mödravården kallas fostret barn från och med v.16 och i gravidtidningar benämns det barn redan från v.8. Barnet är önskat och har därmed ett värde och kvinnan gör (i de flesta fall) allt för att hon och barnet ska må bra.

Är graviditeten däremot oönskad har fostret inget värde och kvinnan har laglig rätt att döda. Vid en abort beskrivs fostret inte längre som ett barn, inte ens som ett foster. Istället används ord som ”livmoderinnehåll” och ”graviditeten sugs ut”. Mycket kliniskt och opersonligt. Fostret har reducerats till någon kroppsvätska helt utan värde. Det är oönskat och saknar därmed värde. Detta är mycket märkligt och tragiskt, det strider mot naturrätten och hur rättsväsendet i övrigt är utformat. Tillämpar vi denna ”önskeprincip” på andra områden blir det ohållbart. Om människovärdet är kopplat till min önskan om en annans människa existens vara eller icke vara skulle vår civilisation falla samman. Alla inser det omoraliska i att döda en annan människa bara för att hon inte är önskad av mig. Hon kanske stör mig och mitt liv och jag skulle helst av allt vilja att hon upphörde att existera, men jag har fördenskull inte rätt att döda henne. Hon har ett värde oavsett om hon är önskad av mig eller inte. Människovärdet är på intet sätt kopplat till min önskan. Detta blev särskilt tydligt när media för några års sedan skrev om en kvinna som fött fram två barn som hon sen kvävt och stoppat i frysen. Reaktionen blev avsky och förskräckelse. Kvinnan önskade inte dessa barn, trots detta hade hon inte rätt att ta livet av dom. Hon hade gjort något förfärligt och olagligt. Hade hon däremot tagit livet av barnen några månader tidigare när dom ännu låg i magen hade allt varit i sin ordning och helt lagligt!

Den svenska abortsynen ger alltså fostret ett värde om det är önskat. Men det är inte bara ”önskeprincipen” som avgör fostrets värde, även tidpunkten har betydelse. Vid en viss vecka (v.22) har fostret värde oavsett om det är önskat eller inte. Ena veckan är det lagligt att döda för att nästa var olagligt! Ena veckan är fostret värdelöst för att nästa ha ett värde! Det är ologiskt och ytterst beklagansvärt att fostrets människovärde är så godtyckligt.

”Önskeprincipen” och tidpunkten är det som avgör om det ofödda barnet får leva eller inte. Detta rättsskydd är under all kritik. Antingen måste man ge det ofödda barnet skydd ända från tillblivelsen och erkänna att det har ett människovärde, eller måste man säga att det inte är ett barn förrän det fötts fram. Det sistnämnda blir ohållbart, en abort i åttonde eller nionde månaden kan inte betecknas som annat än mord. Att vid en viss vecka ge fostret människovärde håller inte heller. Vad är det som ska avgöra tidpunkten? Är det när hjärtat börjar slå, är man en människa då, eller är det när nervsystemet är utvecklat, eller när ögonen öppnas? Vilken tidpunkt man än väljer blir det godtyckligt.

De ofödda barnen, de minsta och ömtåligaste liv som finns, utan röst och helt utlämnade åt sin omgivning. De om några borde ha det starkaste skydd. En annan människas önskan ska inte få avgöra de ofödda barnens människovärde och rätt till liv.”

Slut på den citerade artikeln. För åskådliggörande bilder i ämnet rekommenderar jag den här länken:
http://www.abortnej.se/?q=node/7

Bilderna kan väcka obehagliga känslor hos betraktaren. Kanske får en och annan dåligt samvete. I så fall är det bara bra. Men så handlar det ju – som sagt – om liv och död.

Jag vill här uppdatera din kunskapsbas med hjälp av följande tänkvärda ledarartikel från tidningen Trons Värld (4 maj 2007):

Det ofödda barnet – människa eller inte?
Krister Holmström: Respekten för livet trängs allt mer undan av nya ideologier. Vår tids humanism och liberalism förmår inte att se klart när det gäller de ofödda barnen.

En farlig utveckling pågår. Jämställdhet och genderfrågor har blivit viktigare än den klassiska grundläggande värderingen att människans liv är okränkbart. Människovärdet trängs undan av nya ideologier.
Stefan Swärd, fil dr i statskunskap och ordförande i Evangeliska Frikyrkan, försökte nyligen få igång en debatt om abort. I en debattartikel iSvenska Dagbladet den 13 april ifrågasatte han att rätten till abort enbart betraktas som en kvinnofråga. För att belysa hur människovärdet trängs undan jämförde han abort med vanskötsel av djur.
”I Sverige har vi en utbredd respekt för livet. Vi värnar om våra fridlysta blåsippor, vanskötsel av djur är straffbart, att fälla träd hur som helst är straffbart och bonden måste behandla sina grisar väl annars slår djurskyddsmyndigheten till. Men det ofödda barnet då? Barnets öde avgörs om man är planerad eller inte, önskad eller inte, trots att hjärtat börjat slå redan vid den sjunde graviditetsveckan.”
Man skulle förvänta sig seriösa debattsvar utifrån principiella resonemang kring livets okränkbarhet. Men icke. Det enda svar som publicerades kom från en vilsen vänsterriksdagskvinna. Under rubriken ”Grotesk och djupt osaklig argumentation” gjorde hon inte annat än rabblade upp några av de gamla vanliga klyschorna om kvinnans ”rätt att bestämma över sin egen kropp”, med total förnekelse av såväl den andra individens existens – barnets – som av faderns relation till sitt ofödda barn.
Kanske kan Marcus Birro få igång en debatt utifrån sina erfarenheter, som vi berättar om på sidan 7. Men risken är att även den debatten aldrig går på djupet.
Kristendomen anklagas ofta för en mörk och negativ syn på människan som syndare. Ändå är det framförallt kristna som försvarar de ofödda barnens människovärde.
Kristen människosyn berör människans värde, människans kreativa förmåga och människans moraliska förmåga. I alla dessa tre dimensioner skiljer sig den kristna synen från den ateistiska humanismen.
Vår tids humanism och liberalism förmår inte att se klart när det gäller de ofödda barnen. Kristna däremot, som tar sin utgångspunkt i skapelsen av människan och i Guds kärlek, ser att även det ofödda barnet är en människa vars liv är okränkbart. Eftersom människan är skapad till Guds avbild växer såväl värdet av själva det fysiska mänskliga livet på jorden, som värdet av människan som en varelse för evigheten.
I synen på det goda och onda i människan är skillnaden mellan kristen och humanistisk människosyn ännu större. Ur den ateistiska synvinkeln framstår den kristna synen som pessimistisk och mörk när vi talar om människans synd och behov av frälsning.
Men det är en realistisk människosyn. I alla människor finns ondska, och det är mot den ondskan som rättssamhället måste skydda såväl födda som ofödda människor. Den ondskan växer och blir som farligast när den legitimeras av ideologier som förvrider sanningen, till exempel nazismen och kommunismen. Risken finns att även en del avarter av feminismen hamnar så långt från sanningen om människovärdet att den legitimerar ondska, till exempel mot de ofödda barnen.
Detta skulle vara hårda ord om inte den kristna pessimismen angående människan åtföljdes av evangeliet om Guds kärlek i Jesus Kristus. ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” Den kristna pessimismen påminner om den läkares pessimism, som ger en allvarlig sjukdomsdiagnos för att i nästa andetag ordinera den medicin som gör patienten frisk.
Denna realistiska, och delvis pessimistiska, människosyn är också nödvändig för att ett någorlunda rättfärdigt samhälle ska kunna upprätthållas. Den kristna synen på människan som skapad till Guds avbild, kreativ och med möjlighet att göra det goda men fallen med dragning till det onda, är den enda hållbara grunden för ett rättfärdigt och demokratiskt samhälle där man tar på allvar att det mänskliga livet är okränkbart – även när det handlar om ofödda barn.
Bibelns första tydliga förbud mot dråp uttalades av Gud när han gav mänskligheten en ny start efter en period av ondskans herravälde på jorden. För att inte synden på nytt skulle ta över mänskligheten sa Herren till Noa, när han stigit i land från arken:
”Av varje människa skall jag utkräva vedergällning om hon dödar en annan människa. Den som utgjuter människoblod … ty Gud gjorde människan till sin avbild.” (1 Mos 9:5-6)
*Romarbrevet 5:8 **1 Mos 9:5-6

Krister Holmström

PS! Direktlänk till artikeln:

http://www.tronsvarld.se/Article.aspx?articleId=133791

Hur är det med kvinnans rätt till liv? Hur är det med en ofödds rätt att födas som ett välkommet barn? Hur är det i de fall den som är gravid själv är i de yngre tonåren – själv närmast ett barn, som inte är vuxen nog att ta ansvar för ett litet barn? Hur är det med dagen-efter-piller – ska dom också förbjudas? Hur är det med provrörsbefruktning – ska befruktade ägg som inte används också värnas? Ska embryonal stamcellsforskning som troligen kan leda till ett bättre liv för många människor och också rädda många liv stoppas?

Det finns förstås massor av svåra frågor när det gäller aborterna.

Det är alldeles utmärkt att regeringen håller fast vid att det är kvinnan som ska fatta beslutet om abort och att man ska arbeta fram en handlingsplan för att minska antalet oönskade graviditeter.

När ska barn som ännu befinner sig i livmodern äntligen tillerkännas ett människovärde? Kvinnan har ”rätten till sin egen kropp”. Men hon har inte rätten till barnets kropp. Eller hur?

Redan den befruktade äggcellen har allt genetiskt material som krävs för en människa. Allt annat resonemang är hårklyverier. En kvinna säger heller inte att hon har ”blivit med embryo” eller med ”foster”. Hon säger givetvis att hon har ”blivit med barn”.

Den befruktade äggcellen har allt som krävs för en människa. Är inte en människa en människa bara för att hon/han inte har hunnit födas? Det handlar om fakta, inte politiska åsikter.

Vissa debattörer kallar abort “en demokratisk rättighet”. Än de ofödda barnens rättigheter då? Vad ger utomstående personer, inklusive barnets föräldrar, dem rätten att förneka dem den självklara rätten till liv?

Den fria aborten har visserligen stöd i lagen, som ett resultat av demokratin. Men demokrati som begrepp är i sig ingen garant för ett absolut och lika människovärde. Mammans och pappans eventuella ointresse för det ofödda barnet kan heller inte påverka dess absoluta skyddsvärde. I annat fall är man inne på en mycket farlig relativism av människovärdet.

Dessutom har en majoritet långt ifrån sällan alltid ”rätt”. Åsikterna styrs i den här frågan ofta av mediernas predikningar för fri sex och fri abort, inte vad som är bäst för det ofödda barnet. Nazismen i Tyskland hade för övrigt stöd av en folkmajoritet…

Det ofödda barnets vilja att leva vidare ska givetvis inte förväxlas med dess förmåga att uttrycka sin vilja. Allt liv har en inneboende vilja att leva vidare. Den som ändå tvivlar – fråga ett några år gammalt barn om vad han eller hon skulle ha gillat att ha blivit bortaborterad i stället. Det är ju det hela frågan gäller – rätten till liv.

Kritik mot aborter handlar inte att försöka ”tvinga en kvinna att föda ett oönskat barn”. Det handlar om att skapa en medvetenhet hos alla om alla människors rätt till liv – från livmodern till graven. Då skapas även en frivillighet att INTE vilja utföra abort. Vilket stadium i graviditeten som barnet befinner sig i saknar därför all relevans.