I vilken utsträckning väljer man sitt liv? Dvs väljer vad man vill göra, vem man vill leva med, om man vill ha barn eller ej, var man vill bo osv? Jag vill gärna tro att människor kan göra det i rätt stor utsträckning i alla fall – allt är inte låst från början.
Men för vissa är det förutbestämt. Dom får inte välja själva. Tänker just nu på kronprinsessan Victoria. Tänk om den här killen från Ockelbo verkligen är hennes stora kärlek…hennes livs stora kärlek… Och så är han tydligen fel ur andra synvinklar pga av att Victoria är tronföljare i en monarki.
Stackars människor. Fast det är klart, hon är uppvuxen med det här, indoktrinerad i sin roll från barnsben, eller ungdomsben i varje fall. I DN stod häromdan en debattartikeln om faran av ett gifte mellan Victoria och Daniel, och att ett sådant äktenskap skulle äventyra monarkin. Låter lite absurt. Men hela idén med monarki år 2007 är ju absurd. Skulle det vara folkomröstning nu skulle jag rösta bort monarkin på direkten.
Mer om monarkin och Victoria här – ur DN igen.
Andra bloggar om: monarki, kungahuset, Victoria
Jo men det verkar ju inte som om Victoria klagar direkt. Frågan blir väl hur kul det blir när vindarna svänger mot monarkin. Det är väl mest en tidsfråga innan de gör det.
Victoria klagar inte skriver du, Daniel. Nej, hon är väl som sagt ordentligt indoktrinerad in i sin roll. Hon känner inte till nåt annat. Och naturligtvis är det inte synd om henne eller familjen på en del andra sätt – materiellt har dom ju i varje fall inget att klaga på. Kommer förresten nu att tänka på hur Göran P i ett av det där Fichteliusintervjuprogrammen sa att det var synd om kungen ”för han hade inte fått nåt gratis”! Det är väl just det han har…
En tidsfråga innan vindarna svänger mot monarkin? Ja, men det kan nog handla om rätt lång tid, i nån artikel såg jag att 70% av svenskarna vill ha monarkin kvar.
Nåja, det är trots allt inget lagbrott att avsäga sig sin arvsrätt till tronen. Andra har gjort det förr.
Hur menar du att du skulle ”rösta bort monarkin på direkten”? Skulle din röst övertrumfa de 75-80% som gillar monarkin?
Jens, nej då, jag är inte så förmäten att jag tror att min röst på nej till monarkin skulle väga upp alla som skulle rösta för att behålla den. Det var bara slarvigt uttryckt…
Och visst kan Victoria avsäga sig sin arvsrätt, men det är väl inte sä lätt kanske när man är uppvuxen i kungafamiljen, inskolad i sin kommande roll och känner trycket från 75-80% av Sveriges befolkning.
Knepig fråga, det där. De flesta av oss kan nog hitta massor av principiella argument mot monarkin. Trots det tycks en majoritet av svenska folket stödja den. Och det kan hänga samman med att kungafamiljen just nu är så poppis. De är Kändisarnas Kändisar!
Vi lever ju i nån sorts kändiskultur där kändisskap är ett eftertraktat värde för många (unga) människor. Inte konstigt då att hylla dem som har fötts till det – de måste ju vara något alldeles särskilt…
Värdet av rätten av själv forma sitt liv hotas av den här kändishysterin. Inte bara för kronprinsessan, utan också för alla de unga som trollbinds av Big Brother och liknande eller vars högsta dröm är att få bli programledare i TV. För då blir de kända!
Alla föds ju in i vissa omständigheter och försöker göra det bästa av det, så gott man kan. Jag önskar gärna kronprinsessan lycka till och hoppas det ska gå bra för henne vad hon än väljer att göra från nu och framåt. Men jag tycker inte att hennes situation är direkt avundsvärd.
Anna, ja det är väl knepigt just för att så många vill ha monarkin kvar. Bortsett från det tycker jag frågan är ganska klar: monarki med ärftlig tronföljd är passé. Republik är ok. Eller kanske skulle vi välja en kung eller drottning på viss tid i stället – inget snack om ärftlighet alltså. Vi kan gå tillbaks till Mora stenar.
Det här med att kändishysterin har sina konstiga effekter har du rätt i – att människor kan förledas att göra nästan vad som helst bara för att bli kända. Men det är ju inte säkert att det står i ett motsatsförhållande till att forma sitt liv på ett bra sätt. Kanske kan ett kändisskap – även om det kommer i nåt fånigt program på tv – bli en ”plattform” att gå vidare från och utforma sitt liv på ett bra sätt. I alla fall för den som är tillräckligt medveten om vem man är och vad man vill med sitt liv.