I dag såg jag en särskrivning på tunnelbanan som jag retade mig på så jag måste sluta titta på den. Spårvägsmuseet i Stockholm annonserar om en utställning som kallas ”Halmskor & Stärkkragar. En uniform utställning”. Det börjar klia på mig när jag ser sånt där. Uniform som adjektiv betyder enhetlig, likformig. Vad jag förstår menar man uniformsutställning här. Det ordet används i alla fall i en artikel om utställningen som man hittar via museets hemsida. Kanske är det olika personer som utformat rubrikerna. Om det varit särskrivaren skulle väl utställningen ha hetat ”Halm skor & Stärk kragar”. Usch, sär skrivningar är ett o tyg. – Nåja. Det här är egentligen en väldigt lång utvikning apropå rubriken på denna bloggpost.
Underklädernas kulturhistoria skriver Karin Johannisson om i DN i dag. Det handlar om en bok som nyligen kommit ut. Intressant artikel som jag tyvärr inte hittar i nätupplagan. Men du kan läsa SvD:s recension av boken här i stället.
Och så kan jag komplettera med lite reklam för herrunderkläder. 
Affischen sitter på väggen på en restaurang i Charleston, South Carolina, USA. Klädföretaget, som startade 1901, finns fortfarande. Enligt deras hemsida är 88 % av amerikanerna klädda i detta märke. Men kanske inte precis såna underkläder som på bilden gissar jag. Jag har försökt se vad killen till vänster håller på med genom att förstora upp bilden. Han håller nåt i ena handen, men jag begriper inte vad.
Andra bloggar om: särskrivningar, underkläder, reklam, kulturhistoria
Tänk om det inte var sär- men i stället samskrivningen som är fel! Om man uttrycker det med andra ord skulle det kunna bli “Halmskor & Stärkkragar. En {enhetlig/likriktad} utställning”. För mig låter halmskor och stärkkragar inte riktigt som uniform i ordets vanliga betydelse av någon slags mycket standardiserad klädsel för vissa yrkesgrupper. Kanske den som klämde till med uniformsutställning missade vad utställningsskaparen verkligen hade tänkt?
Usch ja! Det där med särskrivning är ju ett sorgligt kapitel. Och jag undrar så mycket varifrån det kommer. Några skyller på anglifieringen av det svenska språket. Något som förmodligen en yngre generation skulle påverkas av. Engelskan är ju inte lika generöst tillåtande när det gäller sammansatta ord och begrepp.
Men till och med ordföranden i vår bostadsrättsförening, gör trots sina 66 levnadsår, fel i sina utskick. Ibland blir det rent lustiga formuleringar. Men för det mesta blir det bara svårläst och hackigt.
Det måste vara ett vi rus.
[...] augusti 3, 2008 in Svenska språket | Tags: grammatik, språket, SvD, syftningsfel | Läser ett blogginlägg på Gabrielles blogg om den hemska styggelsen, alltmer vanlig, som består i särskrivning av [...]
Björn:
Javisst, jag tänkte också att det kanske kunde vara meningen att det skulle vara särskrivet. Att man ville ha fram den betydelsen och kanske som ett stilgrepp. Kanske var det därför också det ”kliade” lite extra för att jag inte visste om det var avsett eller ej.
Bert:
Jag tror engelskan inverkar mycket. Och visst blir det väldigt knasigt ibland. ”En sjuk sköterska stod vid en bar disk och pratade med en mörk hårig flicka” är (hoppas jag) ett påhittat exempel. Men till vardags ser man ju exempel hela tiden. Efter E4 norrut står det t.ex. skyltar om ”Ny rökt sik”, sen kommer väl ”Hjortron sylt” vad det lider…
Jag får nästan utslag när jag ser särskrivningar i svenskan. Det är ett fenomen som inte fanns då jag fortfarande bodde i Sverige.
Matilda:
Ja, det är ruskigt irriterande även för den som bott i landet hela tiden och varit med om hur särskrivningarna kommit smygande på oss och brett ut sig alltmer (brett ut sig, förresten?! Verkar som om det blir bredare och bredare mellan orden…)
Jag är rätt övertygad om att det inte är en felaktig särskrivning utan en medveten lustighet.
Theodor Adolfsson:
Ja, vid närmare eftertanke så tror jag det också. Det var nog medvetet. Men det var ändå irriterande! Och så väldigt roligt var det ju inte…
Jag skickade ett brev till Språvägsmuséet ang. särskrivningen i deras annonser som satts i pendeltågen.
De låtsas som om det var avsiktligt och svarar till mitt
utförliga brev med följande underliga kommentar:
Från: disken [mailto:sparvagsmuseet@sl.se]
Skickat: den 12 augusti 2008 09:26
Ämne: Re: VB: En fråga till spårvägsmuseet
Hej!
Nej, någon särskrivning är det inte fråga om i detta fall. Du kan vara
lugn för att Spårvägsmuseets utställningsansvariga har tillräckliga
grammatiska kunskaper för att undvika dylika fadäser.
Dock håller vi med, särskrivning är ett utbrett oskick.
Vad vi vill få fram är däremot detta att utställningen är just
uniform! Synen på tjänstedräkt var genomsyrad av tanken på
”likformighet”, ”enhetlighet”.
Detta framgår tydligt om man besöker vår utställning.
Tanken med vår utställningstitel är ju att få våra besökare att tänka
ett steg längre, vi vill väcka nyfikenhet!
Med vänliga hälsningar
Spårvägsmuseet=
JLR:
Bra idé att kontakta museet! Det tänkte inte jag alls på, dumt nog. Men nu har du ”fått det från hästens mun” som det brukar heta. Det låter ju ändå som om särskrivningen var avsedd, och man menade ”uniform utställning”. Då ska jag sluta reta mig på det. Tack för det!
Aahhhhh jag har också retat mej på den!!
Charlotte:
Ja visst känns det retfullt. Fast i det här fallet var det tydligen inte en felskrivning utan ett medvetet ”stilgrepp”. Fast det hjälps inte helt och hållet – det kliar lite i alla fall!
Och via är ett tvättmedel!
Ja, recessionen kan inte ha drabbat oss ännu.
Om ett år har vi nog annat att tänka på.