Läs Zarembas artikel i DN i dag om Gellert Tamas bok ”De apatiska”! Artikeln är skrämmande läsning, och boken är det säkert ännu mer. Boken är enligt Zaremba ”ett av efterkrigstidens viktigaste reportage. Det visar att ett samhälle kan överge sina grundvärden samtidigt som det vältrar sig i värdegrunder och mångfaldsplaner”. Tamas visar ”att det räckte att några få resoluta makthavare, med regeringens tysta medgivande, började blinka samförstånd till en främlingsfientlig opinion för att demokratins fästpunkter (läkaretik, pressetik, ämbetsmoral) skulle krackelera. Plötsligt blev det rumsrent på ett ämbetsverk att fira avvisningar med champagne eller skämta om ”den slutgiltiga lösningen”, som Annica Ring kallade deportationen av de sjuka barnen.”
Usch, jag ryser! Annica Ring var på Migrationsverket.
Märkligt att i dagens DN också läsa Hanne Kjöllers artikel om Tamas bok. Kjöller tar ofta upp intressanta ämnen, skriver bra och jag håller ofta med henne. Men här undrar jag om hon inte är ute och cyklar. Varför vill hon misstänkliggöra motiven för några av dom som kämpade för förståelse för dom apatiska barnen och deras situation? Jag är inte insatt i alla detaljer och har inte läst Tamas bok, men nej,den här gången håller jag inte med Kjöller.
Jag skrev om apatiska barn tidigare i Sorgesam följetong. Då handlade det om att man skulle undersöka om barnen fått bestående hjärnskador av att vara apatiska. Om undersökningen är genomförd eller ej vet jag inte.
Mer från Zaremba: ”Denna svenska mardröm är nämligen inte över. Endera dagen skall 19-årige Tair Maripov, sondmatad sedan två år, dumpas på någon bänk i Kazakstan.” Jag skrev om Maripov i Byt ut Migrationsverket! sedan jag läst Agneta Pleijels oerhört upprörande artiklar om familjen Maripov.
Ja, det här kan egentligen bli hur långt som helst… Igår skrev man i DN om att Migrationsverket tänker utvisa en mamma och hennes dotter (apatisk, sondmatas sen nästan ett helt år) till Armenien medan pappan (nu på sjukhus efter två självmordsförsök) och två söner, en på 8 (har också drabbats av apati) och den andra på 4 år ska utvisas till Irak. Usch, vad jag hatar och avskyr det här sättet att behandla människor! Och så på annat håll talar man om vikten av att inte splittra familjer… Artikeln heter ”De apatiska barnen blir fler igen”. Hittar den inte på webben.
DN: Zarembas artikel här, Kjöllers artikel här.
Uppdatering 15 okt: Apatiska barn var inte förgiftade, artikel i DN denna dag.
Andra bloggar om: apatiska barn, Migrationsverket, asylärenden, invandring, flyktingar, utvisning
Kan vi inte samarbeta med våra grannländer. Är apatiska flykting barn ett stort problem i Norge, Danmark, Finland ? Jag har inte hört något om det .
Gång på gång på gång upprepas samma mantra, ”Det finns bara i Sverige”!
Nej för femtielfte gången, det finns inte alls ”bara” i Sverige:
”Platsen är ett flyktingförvar i Sydney, Australien. En liten pojke på sex år har just slutat att äta. Pojken, som heter Shayan Badraie, kommer från Iran. Han har varit på flykt under en tredjedel av sitt liv.
På förvaret förvärras hans tillstånd vecka för vecka. Föräldrarna märker hur han alltmer drar sig tillbaka, slutar att tala och slutar att röra sig. Han blir apatisk.
- Hans ögon var öppna, men man såg ingen reaktion. Han åt inte, tog inte in omvärlden, han låg bara på sängen, säger pojkens läkare när jag träffar honom i Sydney.
Men historien slutar inte där. En rapport från Australiens kommission för mänskliga rättigheter konstaterar att asylsökande barn ofta slutar äta, blir stumma och stannar i utvecklingen.
Zachary Steele, professor i barnpsykiatri vid universitetet i Nya Sydwales, uppskattar att hundratals barn har dessa symtom när jag intervjuar honom i SVT:s Aktuellt (2/6 -05).”
http://www.dn.se/kultur-noje/apati-overallt-1.631258
Tack för kommentaren och länken. Ruskig läsning. Och tänk att det bara fortsätter! I Sverige först med sosse-regeringen och barbariska Barbro – dåvarande migrationsministern Barbro Holmberg – som sa att det vore en ”humanitär katastrof” att låta barnen stanna i Sverige och så fortsätter det nu under allians-regeringen, flyktingar och apatiska barn avvisas, familjer splittras. Människor påtalar den gräsliga behandling av flyktingar som svenska myndigheter utövar, journalister och författare skriver om det – men varför händer ingenting? Varför blir det ingen ändring?
[...] bloggar diskuterar ämnet: Robsten, I Sverige i denna tid, Uppriktigt sagt, Gabrielles blogg och [...]
Svar till bloggare på icedaniel.se:
Jag har inte alla siffror på det här, men efter vad jag förstår finns det fler apatiska barn i Sverige än i våra nordiska grannländer. En orsak kan vara att det är många fler som söker asyl i Sverige, och så har Sverige en restriktiv tolkning av asylreglerna. Under 2008 hade Sverige 24 353 asylsökande (jmf 2007: 36 207), Norge 14 407, Finland 4 035 och Danmark 2 377 (Migrationsverkets sida om asylsökande). Uppgifter av det här slaget kan man också hitta hos UNHCR. Och att apatiska barn inte alls enbart finns i Sverige utan även i andra länder skriver Jörgen om i sin kommentar här ovanför.
Men snälla nån om dom blir apatiska här är det väl bättre att skicka tillbaka dom så dom tillfrisknar? Herregud vi tar väl inte hand om dom tillräckligt bra? Bättre dom tas om hand om såna som begriper bättre t ex hemma i Somalia, Rwanda, Afghanistan mfl ställen……
Visa medmänsklighet och skicka tillbaka människor som inte mår bra av att vara här är mitt heta tips!
Kanonbra tips med tanke på hur bra människor har det i dom länder du nämner… (obs detta är en sarkasm – liksom jag uppfattar att din kommentar är det).
[...] hantering av den typen av asylärenden har jag skrivit en hel del om tidigare i bloggen, t.ex. i Sorgesam följetong (2), Byt ut Migrationsverket! och Sorgesam [...]