Och så ett par frostnupna kajaker som väntar på att stuvas undan för vintern.
Dom här bilderna har jag inte tagit på Odenplan… Vi har varit en vända norrut för att vintra lilla stugan.
Nu ska stugan sova där bakom sina fönsterluckor tills våren och ljuset är tillbaka. Och värmen. Lite ruggigt att tänka på hur många månader det är tills dess. Ibland kan jag inte låta bli att förundras över att vi (jag) bor i det här landet med dess långa vinter och med dessa snabbt mörknande dagar en bra bit av året. ”Nå men så flytta då!” tycker jag mig höra nån säga. Nä… det finns ändå en hel del bra med det här landet (hm, bortsett från SD och en del annat). Och jag får väl vara glad att jag inte bor på Kolahalvön eller nåt sånt i stället. (Klicka för större bilder)
Det optimala: Annanstans på vintern och Sverige vår, sommar och höst! Men hur sväljer man den karamellen? Jobb? Måste man bli pensionär innan det ska gå att ordna?
Ja, flytta iväg vintertid är kanske lösningen. Men, men…det kommer många men…bl.a. att två boenden ju blir rätt dyrt. För min del är det hela dessutom ganska dubbelt. Riktigt vackra vinterdagar tycker jag ju om – uppvuxen som jag är i Norrland (även om det handlar om södra Norrland). Sol, gnistrande snö, kyla som biter i kinderna – och att kunna promenera på isen runt Kungsholmen och få nya perspektiv på stan, det är härligt! En kort och ordentlig vinter med kyla och hög luft skulle jag inte tacka nej till. Men det är ju inte så ofta det blir så här i Stockholm. Det är grådasket, slasket, den råkalla luften och inte minst mörkret jag har svårt med. Usch ja, man får bita ihop och trösta sig med levande ljus, goda böcker och hemlagad glögg eller nåt! Och gå på bio…Och så kan kanske nåt besök i Edvard Anderssons växthus i Bergianska funka som vitamininjektion mot den värsta vinter- och mörkernojan.