Ja, nu fick jag för mig att visa lite skyltar av olika slag i bloggen (klickbara bilder). Några av dom har varit med tidigare, men det gör väl inget. Vi börjar med att kasta oss iväg till andra sidan klotet – till Cape York i Australien. Om du har tänkt åka till Australiens absolut nordligaste udde, the Tip of Cape York, så kolla först att du inte har för mycket öl och vin med dig i bilen. Annars kan det bli dyrt. Den här skylten är uppsatt vid färjan man tar över Jardine River upp till ”aboriginal-landet” på the Tip.
Väl framme vid the Tip kan du stå och spana ut mot Torres Strait. Långt borta i norr ligger Papa Nya Guinea. Längst ute på udden är den här skylten uppsatt:
Det här är krokodilland. Viktigt att ta varningarna på allvar. Ett snabbt dopp vid the Tip kan bli ditt sista.
Nu blir det ett raskt kast över till några skyltar i vår del av världen som rör andra djur: hundar. Den första skylten finns på en båt, den andra i en tunnelbanevagn (inte SL) och den tredje utanför ett värdshus i Stockholms skärgård.
Och så två skyltar som säger nåt om olika inställning till livet. Den första blir man inte direkt glad av tycker jag.
Skylten är amerikansk men sitter på en bil i Australien. Det är lite Charlton Heston över den. Tänk att det finns folk som tänker så där! Vad oerhört trist det måste vara att ha den inställningen till livet och till sina medmänniskor.
Här en trevligare skylt:
Det är konstnären Mikael Richter som gjort den, och jag har haft med den tidigare.
Favorit i repris är också den här skylten som tidigare satt på en av båtarna vid Skeppsholmen. Jag gick förbi där för nån tid sen och såg inte skylten fast båten låg där. Har dom tagit ner skylten eller bara flyttat den? Jag hoppas på det senare.
Min översättning: ”Efter klockan 10 ombeds man tala om vad man heter”. Några teorier om syftet med denna skylt hittar du i bloggposten Sluddrar du får du gå.
Slut på skyltar för den här gången. Några andra såna här hopplock av bilder har jag gjort i Balkongblogg och Båtblogg.
Andra bloggar om: skyltar, varningsskyltar meddelanden, Australien, vapenlobbyn, krokodiler, konst
Vilket otroligt roligt och intressant inlägg!
Jag bara älskade skylten som Mikael Richter har gjort, och ryste över krokodilvarnings-skylten
Den franska skylten tror jag kommer från den tid då de hade portvakter i varenda hus i Frankrike.
Portvakterna hade ofta ett fönster från sin loge där de kunde hålla koll på vem som kom och gick under dagtid.
När de sedan gick och lade sig så ville de antagligen att senkomna hyresgästerna skulle mumla sitt namn när de passerade, hur sent det än var.
Jag såg inte den här förklaringen i din länk, men jag kanske kollade slarvigt.
Vad roligt – och intressant – med förklaringen om portvakterna! La concierge, heter det väl. Det verkar troligt att det faktiskt är det skylten handlar om. Den förklaringen fanns inte alls med i det tidigare inlägget. Där handlade det på skoj mer om folk som blev på snusen på krogen…
I det hus där jag bodde tidigare – byggt 1909, i Birkastan i Stockholm – fanns en gammal portvaktslägenhet med ett litet fönster som vette in mot trapphuset/porten. Men det var länge sen portvaktslägenheten användes som just det och jag såg aldrig nån i det där fönstret.
De hade ett tittfönster ut mot entréhallen, skulle det vara )
Ja, jag förstår att det var det du menade fast du just då hade associationer åt teaterhållet!
Ja, jag tror faktiskt att det är den rätta förklaringen till skylten, och portvaktslägenheten kallas faktiskt för loge, i alla fall på franska; loge de la concierge
I Sthlm var det nog länge sedan det fanns portvakter, men i Frankrike fanns de till helt nyligen. De kanske finns kvar än på sina ställen?
Tack. Visste inte att den franska portvaktslägenheten kallades loge. Jag lär mig och lär mig.
I huset i Birkastan hade vi faktiskt en portvakt ett tag (nån gång i början av 70-talet) men familjen bodde inte i lägenheten med lilla fönstret. Fru Portvakt städade trapporna och verkade lite ledsen av sig minns jag. Snäll men lite klagande och vemodig på nåt sätt. Städa trappor är väl inte så hejsan direkt…
Härligt inlägg!
Såg om Amelie från Montmartre i helgen. Där finns den sorgliga portvakterskan Madeleine, vars man rymde med sin sekreterare och som Amelie gjorde lycklig genom att fejka ett bortkommet brev… Apropå lite ledsen portvakt.
”Pleure comme une madeleine”
Amelie från Montmartre är en härlig film!
Och nog är det lärorikt att blogga! Nu har jag förstås läst på om Maria Magdalena och uttrycket om nån som ”pleure comme une madeleine”. Fr-Sv lexikon översätter det med ‘storgråta’. Bibeln förstås: Maria från Magdala grät ju så mycket att hon kunde tvätta Jesus fötter i tårflödet.
Ja, det är sannerligen lärorikt att blogga – jag har varje gång hakat upp mig på uttrycket “Pleure comme une madeleine”, men först nu fått en förklaring.
Tackar!
Vassego!
Folkbildningsblogg!
Ja, tänk så det kan bli!
[...] Dom där ”mojängerna ” i vattnet kallas dykdalber, anordningar för att förtöja eller bära av fartyg. Enligt vissa uppgifter ska namnet komma från hertigen av Alba, Duc d’Albe, men det verkar rätt oklart. Klipper in lite från Wikipedia här: ”Ännu i slutet av 1800-talet användes i Sverige den ursprungliga benämningen Duc d’Albe eller Duc d’albe efter den spanske fältherren hertigen av Alba (Italien) (Duc d’Albe) (1508-1583). Denne tillskrivs att ha uppfunnit denna förtöjningsanordning under det nederländska frihetskriget men detta har ifrågasatts och kan inte beläggas.[---] Det tyska ordet för dykdalb är Dalbe (eller Duckdalbe); dalbe är det holländska ordet för påle. En möjlighet är att dykdalb härrör från detta holländska ord. En annan teori hänför namnet till de holländska orden ”duken” (sänka) och ”dallen” (bjälkar).” Efter denna långa språkliga utvikning hoppar vi tillbaka till det vintriga Skeppsholmen:Husse eller matte såg jag inte till. Det är den här båten från 1895 som har skylten ”On est prié de dire son nom après 10 heures” (se inlägget Sluddrar du får du gå) Skylten finns fortfarande kvar men sitter lite mer undanskymd än tidigare. Efter vad jag minns är det där nog en gammal fransk portvaktsskylt. Jag tror det var Karin som kom med den förklaringen och hon har säkert rätt. Uppdatering 8 december: Det var Christina som kommenterade det där med fransk portvaktsskylt. Titta här. [...]
[...] förra skyltblogg innehöll också några bilder från Australien ser jag. Du hittar den här. Jag hade egentligen velat hitta några svenska skyltar att lägga in här, men har inte haft [...]