I skolan läste jag följande s.k. främmande språk: engelska, tyska och franska. Efter studenten var jag en höst i Frankrike och pluggade på ett institut för utlänningar, l’Institut de Touraine. När jag reste hem igen var jag väldigt duktig på franska faktiskt, trots att jag vid sidan om plugget där mest umgicks med ett gäng trevliga engelsmän (så jag fick ju träning i engelska också). Franskan har tyvärr sjunkit undan en hel del sen dess, men ska jag åka dit brukar jag försöka sätta igång skallen med att läsa en bok på franska – oftast helt enkelt samma bok varje gång: Passion simple av Annie Ernaux. En kärlekshistoria och en tunn bok som jag dessutom noterat en del glosor i med blyerts. Det brukar funka rätt bra faktiskt. Skallen kommer igång någorlunda.
Tyskan är det klart värre med. Det mesta verkar vara borta eller väl dolt långt inne i hjärnans skrymslen. Fast jag kan väl traggla mig igenom nån kortare text och fatta i alla fall nåt lite av vad det i huvudsak (Hauptsache) handlar om. När det gäller att tala kan jag komma ihåg en del meningar från grammatiken. Men det är inte alltid det funkar så bra. En gång när vi körde genom Tyskland blev det nåt fel på bilen. Vi lyckades ta oss till en verkstad. Där provade jag en av mina meningar från skolan: ”Es ist mir nicht gelungen den Fehler zu entdecken” sa jag till killen som tog hand om bilen. Det var ju helt i överensstämmelse med verkligheten: jag hade inte upptäckt vad det var för fel på bilen. Det tråkiga var bara att sen när han började bubbla på tyska tillbaka till mig kunde jag inte säga nåt mer. Det var stopp där. ”Ich verstehe nicht” eller nåt sånt gissar jag att jag sa och han tittade på mig som om jag var en idiot. Man kan kanske förstå honom…
Nog vore det fantastiskt att kunna fler språk! Vi bilade i Spanien för ett par år sen. Min spanska är absolut noll. Och så går vi på en bar och träffar glada människor som vill prata med oss och det går inte! Trist. Gå en kurs då, säger väl du – och hm, kanske borde jag göra det. Men jag vill ju kunna italienska också, och bli bättre på franskan… Kanske ska jag prova Daniel Tammets kurser? Det är den där killen jag skrev om i inlägget En fascinerande ung man. Uppmuntrande nog anser han att det är helt fel att man inte skulle kunna lära sig nya språk när man passerat en viss ålder. Det kan man visst det. Det är en fråga om teknik säger Tammet. Nån som provat en Tammet-kurs?
Andra bloggar om: språk, språkkunskaper, språkinlärning, kurser
Tammer har jag hört talas om (”ge mig en kvart om dagen”) men inte Tammel.
Det speciella med folk som kan många språk är att man kan vara avundsjuk på dem för att de just kan många språk. Det är jag i alla fall. Men kan du franska hyggligt tror jag inte att klivet till spanska är så svårt eftersom tröskeln att komma in till franskan är mycket värre än till vardaglig spanska.
Och kom ihåg grundregeln: ”Die Herringe der Nordsee sind grösserer als die der Ostsee”!
Tammet är det, med t på slutet.
Nein, den där grundregeln kommer jag inte ihåg – eller jo, men bara som ett vagt igenkännande. Vielleicht nåt att prova nästa gång jag är i Tyskland.
@Björn: Visserligen sant som du säger men jag tror att regeln från Hjort/Lides grammatik löd ”Die Heeringe der Ostsee sind magerer als die der Nordsee” – en sats med vilken man än idag kan förbluffa sina tysktalande vänner, liksom med ramsan ”an, auf, hinter, in, neben ,über, unter vor und zwischen” – prepositioner som styr ackusativ men som också kan användas i skabrösa sammanhang).
I Hjort och Lides grammatik fanns ursprungligen exemplet ”Gott hat die Welt geschaffen”. På 1940-talet ersattes detta med ”Der Führer hat Ordnung geschaffen.” Idag finns det väl ingen grammatik men annars skulle det väl heta ungefär: ”The Hives hat ein cooles Sound geschaffen.”
”Der Künstler hat ein Meisterwerk geschaffen” står det i en upplaga tryckt 1958. Och … tja… der schöne Adolf hade ju också konstnärsgriller. Bläddrade lite planlöst i boken men hittade inget om sillarnas konstitution i olika vatten.
Å, tyska citat, det måste jag hänga på. Vad sägs om den här: ”In der Beschränkung zeigt sich erst der Meister”? Den brukar jag dra till med ibland.
Och så var det en skojig lärdom att an-auf-hinter-in osv används i skabrösa sammanhang. En manlig vits (?!) som jag aldrig nånsin hört förut. Och jag har hört en del.
Men sånt som ”Es ist Unter in die Luft, bald kommen die Löwen und Bäären” hör väl inte hit, eller?
Äsch, Unser ska det vara förstås. (Blev nog lite påverkad av det där skabrösa…)
@Anna. Ja där är du inne på ett långt kapitel. ”Im Winter kriege Ich immer rote Kinder” osv. Men i stället ber jag att få citera ett utdrag ur fakiren Falstaffs grundkurs i tyska språket:
”Wir klopfen des Mopses Kopf. Wir hopfen. Wir lopfen. Der edle Frau lacht in der grossen Stadt….Wir hopfen das ihr stopfen den Pfeifkopf…Wir hüpfen.Wir lüpfen. Wir süpfen. ..Das edle Graf beguckt des edlen Kalops des edlen Schweigermutters.”
Delvis översatt: ”Vår ädle lärare föredrar att fira järnbröllop framför kroppslig misshandel.”
Men varifrån kommer då det här (fritt ur minnet igen): ”Der alte Greif rief seine Kinder und sprach. Und man lachte über das Gespräch”. Översatt: Den gamle grisen rev sina kinder och sprack och man lackade över sprickan. Källa? FF?
Tack för intressanta kommentarer! Lärorikt!
…och det här då, också ur minnet: ”Wenn er fort ging begegnete er einen Armen”. Övers: När han gick fort begagnade han ena armen. – Vet inte var det kommer ifrån.
Generell fundering: vad är det med tyska språket som inspirerar till att skoja med det?
Om man vill lära sig spanska och italienska är det helt klart en fördel att redan kunna franska.
Ofta skiljer de sig åt på ett rätt så regelbundet sätt. Om l kommer efter p eller k-ljud i franska blir de ofta till ”i” i italienska ”per esempio”.
Tillämpar man ett par korta regler på franska så åstadkommer man iaf en någorlunda förståbar italienska eller spanska.
Mitt råd är dock att inte försöka sig på att lära sig spanska eller italienska samtidigt. De är ofta så pass lika att de blandas ihop väldigt lätt.
Om di vill lära dig något av dessa språk råder jag till att köpa en grundkursbok och sedan söka upp någon italiensk/spansk student som vill lära sig bättre svenska (1-2 gånger i veckan). På så sätt får ett utbyte och det är helt gratis.
Tack för tipset. Det är ingen dum idé. Franska är jag – eller har i alla fall varit – hyggligt duktig på. Och du har säkert rätt i att man inte ska försöka lära sig italienska och spanska samtidigt. Jag pluggade ett tag engelska och franska samtidigt. Och inte ens det var särskilt smart även om språken skiljer sig åt mycket!