“…blixtra ljung-eldar öfver stupen”

Nånting är väldigt fel. Han har börjat ropa högt. Han stör sin omgivning med sina skrik. Han är uppenbarligen sjuk – svårt sjuk i själen – och han behöver vård. Några vänner ställer upp. Dom ska försöka ta honom till en psykiatrisk klinik. För att alls få med honom säger dom att dom ska åka och se på den stora utställningen (hm…apropå att ljuga) där han har en målning med. Han följer med och dom åker. Han blir misstänksam och orolig när dom tar av åt ett annat håll. När dom närmar sig sjukhuset kastar sig vännerna ur vagnen och några vårdare hoppar in istället. Vännerna står vid sidan av vägen och gråter när vagnen kör vidare mot sjukhuset.

Det var i Frankrike 1878. Konstnären var Carl Fredrik Hill. Han var 28 år gammal när han insjuknade. I schizofreni sägs det. Varför blev han sjuk? Levt för isolerad, jobbat för mycket – i ett alldeles rasande tempo tydligen – stor sorg efter en älskad syster som dött i tbc, nån genetisk predisposition för sinnessjukdom. Ja, vad vet man, men det är några teorier.

Jag såg Hill-utställningen på Waldemarsudde igår. Sista dagen är i morgon. Tycker mycket om ljuset i många av Hills “friska” målningar. Han bytte ju kolorit efter ett tag och började måla i lite ljusare färger när han sett målningar av impressionisterna. Han kunde måla samma motiv om och om igen. Ett stort blommande träd, ett stenbrott m.m. På utställningen vandrar man från målningar gjorda under hans friska tid vidare förbi målningar tillkomna under det som väl var en sorts övergångsfas in i sjukdomen. Och sen kommer man in i den stora sal där teckningar och målningar från hans långa tid som sinnessjuk hänger. Jag hörde en annan besökare vända inför denna sal och säga nåt om att det där inte var intressant – “bara sjuka teckningar”. Håller förstås inte alls med. Det är fascinerande att se det Hill skapade under dom ytterligare dryga 30 år han hade kvar att leva. Orientaliska motiv med vita kvinnoansikten och händer händer händer. Målningar med guld. Lejon, tigrar. En naken man som kröker sin kropp fångad i ett alldeles för trångt rum. Två hjortar som står på var sin klippa på ömse sidor om ett mäktigt vattenfall och lyfter sina huvuden.

Hill dog 1911. Genom konstsamlaren Rolf de Maré, han som startade Svenska Baletten i Paris, blev Hills konst känd i samband med fransk avant-garde på 1920- och 30-talen läser jag på engelska Wikipedia.

Här är två artiklar i DN om Carl Fredrik Hill och om utställningen. Ingela Lind skriver känsligt om utställningen här. Nu flyttar den till Malmö Konsthall.
Och så hittade jag en artikel från 2008 av Johan Cullberg om dom märkliga verser Carl Fredrik Hill skrev och som getts ut i faksimil. Läs här. Rubriken till det här inlägget kommer från en av Hills texter som citeras i artikeln.