Ja, igår blev det lunch uppe på Fåfängan. Där satt vi och åt och tittade på den vackra utsikten. Alldeles intill oss pågick filmning av några tuffingar i skinnjackor som spelade i ett band. Dvs spelade och spelade…det roliga var att inget hördes, dom mimade hela tiden! (Klicka för större bild).
På webben läser jag om Fåfängan och ser att en fåfänga är ”En byggnad i form av paviljong eller lusthus placerad i en trädgård. En regelrätt fåfänga bör vara prålig och kostsam samt ha drag av onyttighet.” Det där med att ha drag av onyttighet tycker jag låter trevligt.
Läs här.
Det är fin utsikt från Fåfängan, men ack vilken jobbig väg för att komma dit.
Så när jag vill ha en fin utsikt blir det Fjällgatan
Javisst, lite kämpigt är det. Fjällgatan är inte dumt det heller.
Vilken fantastisk stad Stockholm är – särskilt vår, sommar och höst!
Utsikten från Fjällgatan längs Stadsgården och inemot Slussen med en skymt av Riddarfjärden kommer dock snart att vara ett minne blott då den spärrats av av de gigantiska betongklossarna som kommer att byggas tvärsöver. Låt vara att det inte är det finaste perspektivet från utsikten men beskuren blir den lika väl.
Fåfängan är fin. För mig är den mest förbunden med Trenters ”Farlig fåfänga” som börjar på restaurang Cattelin och slutar på Saltsjöbanans spår nedanför Fåfängan där under tiden de mest mystiska saker försiggått
Det får inte ske!! Dom ”skynkar” på Söder, mot nya Slussen. Men det lär väl inte hjälpa…
Jag associerar Fåfängan till Per Wästbergs ”Vattenslottet” eller var det i ”Luftburen” de står däruppe och ser ut över Stockholm?…. i alla fall en kärleksroman nån gång på 60-talet. Läste honom då under en tid, framför allt hans böcker om Afrika, och så slank det med några i stockholmsmiljö också.