Om mulm med mera

De senaste dagarna har jag fastnat för några ord vid läsningen av DN till frukosten. Vad sägs om ”bladluslejon”? Bladlöss kanske inte anses som särskilt trevliga, men de är i alla fall små och attackerar inte människor. Lejon är det ju lite annorlunda med, men å andra sidan finns de inte i vår del av världen. Men nu tänker jag på själva ordet bladluslejon. Är det ett vackert ord? Är det möjligt att bortse från vad det handlar om och tänka på ordet frikopplat från betydelsen? (Kanske behövs en ny kategori i bloggen som kan heta Fnoskigheter?). Jag försöker med att säga BLADLUSLEJON långsamt, och tycker att jag kan få det till ett mjukt och skönt ord att njutningsfullt uttala. Kanske är det för att det finns tre st l i ordet och en tydlig växling mellan fyra vokaler?

Vet du vad ett bladluslejon är? Det är namnet på stinksländans larv. Jag läste om bladluslejon i en liten notis i DN om den otrevliga harlekinnyckelpigan som nu invaderar Norge och som riskerar att mumsa i sig så mycket bladlöss att bladluslejon, andra larver, insekter och fåglar kommer att få ont om föda.

Upprörande, eller hur? Nyckelpigor ska ju vara små och söta och oförargliga djur som man berättar om i sagor och säger ramsor om. Och så kan de vara såna här monster som hotar hela Norge. Fast ska sanningen fram så är våra små söta vanliga nyckelpigor inte alltid så oförargliga de heller. Vi hade svärmar av dem på landet en gång för länge sedan och en av mina pojkar blev biten i ryggen. Inte så allvarligt förstås, ingen stor tugga, men eftersom pojken var rätt liten blev det lite skrik och gråt.

Ordet småsvalting fastnade jag också för – ett fint ord. DN skriver att det är en sällsynt blomma, men efter vad jag hittar på webben är det en vattenlevande ört. Den finns bara i Östersjöområdet – ingen annanstans i världen – och även i Östersjöområdet är den sällsynt. Hittar en artikel i DN från förra sommaren där småsvaltingen är med. Det handlar om en damm i Judarskogen, Bromma, som man anlagt för att rädda salamandrar (också ett fint ord). I artikeln skriver man om arbetet för att rädda hotade arter av insekter, växter och svamp. Här finns flera häftiga namn. Vad sägs om insekter som hålträdsklokrypare, kardinalfärgad rödrock, sprattelslända, fetörtsblåvinge och bredbandad ekbarkbock? Eller växter som dvärglåsbräken, stjärnslinka och raggsträfse?

Vet du förresten vad mulm är? Det är det lösa material som samlas i håligheter i träd. I mulmen lever t.ex. klokrypare och andra smådjur.

Folk som är insektskännare (entomolog heter det tydligen) eller experter på växter och sånt kanske inte alls tycker såna här namn är poetiska eller stämningsfulla och lite fantasieggande. Men det tycker jag.

Några riktigt små djur skrev jag om en gång tidigare – här.

Andra bloggar om: , , , , ,

11 reaktioner på ”Om mulm med mera

  1. Björn Nilsson mars 8, 2008 / 8:53 f m

    Så länge Povel Ramel var med oss kunde han göra stor poesi av kufiska namn från naturen. Men ibland undrar man var konstigheterna kommer ifrån. Det finns en fjäril som kallas kattostvisslare. Varken katter eller ostar visslar, och det rör sig som sagt om en fjäril … mysko!

    Gilla

  2. Gabrielle mars 8, 2008 / 12:04 e m

    Björn: Ja, kattostvisslare är ett roligt namn. Nu fick du mig att gräva vidare i det här. Kattost är namnet på en växt av släktet Malva. Den här fjärilens larver ansågs leva på denna växt. Sen har man kommit fram till att den i stället lever på smultron och döper om den till smultronvisslare (inte lika roligt namn). Men nu undrar jag vad ordet kattost kommer ifrån. Skulle katter tro att malvor är ost? Namnet kattost på växten är tydligen känt sedan medeltiden.
    Hm, får en känsla av att det här kan leda långt iväg…

    Gilla

  3. Bert mars 9, 2008 / 3:23 e m

    Och här hittar du en annan snygg typ.

    Småsvaltingen finns även här uppe i de grunda havsvikarna.

    Gilla

  4. Gabrielle mars 9, 2008 / 10:17 e m

    Bert: Jag hade aldrig hört talas om småsvalting innan jag läste i DN häromdagen. Fick aldrig lära mig den i skolan vad jag minns. Men du har den däruppe och kan den till och med – fint!

    Gilla

  5. Bert mars 10, 2008 / 6:11 e m

    Visst märkte du länken till bilden??! Vacker eller hur?

    Gilla

  6. Gabrielle mars 10, 2008 / 6:42 e m

    Bert: Nej det gjorde jag faktiskt inte. Men nu har jag tittat på den fina igelkottspinnaren. Mycket vacker!

    Lite lurigt det där att länken inte syns så bra under ‘här’. Jag får vara noggrannare med att ”hovra över” texten. Och jag undrade lite över formuleringen i din kommentar när jag först läste den. Jag tänkte ett slag att du kanske menade att det var du som var den snygga typen – ha! ha! Men som sagt så var det inte.

    Gilla

  7. Bert mars 10, 2008 / 9:53 e m

    Kanske någon inställningsjustering kan fixa en lite mer avvikande färg på länkarna.

    Förresten – Hur vet du om jag är snygg eller inte? Haha!
    😉

    Gilla

  8. Gabrielle mars 11, 2008 / 12:58 e m

    Bert: Jag har letat efter inställning att markera länkar bättre men inte hittat än i alla fall.

    Och annars…njae, jag skrev ju att jag tänkte att det var DU som menade att du var en snygg typ, inte jag som trodde det! Snygg eller ej? Ja, eftersom du har en sån trevlig blogg så är du antagligen snygg också…

    Gilla

  9. anneli hallgren Karlskoga mars 24, 2008 / 8:52 f m

    En mindre vacker människa´kan glömma sitt yttre´genom att skriva intressant och vackert men´jo´jag tror också att du besitter mer, än en inre skönhet-den varar längst´hela livet!! MVH Gladiatan

    Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.