Vasastan i mitt hjärta

Tänk att jag skriver så… Jag blir förvånad själv. Jag är ju inte ens stockholmare och inte är det väl Vasastan jag har mitt hjärta, tänker jag. Fast nåja, jo ändå, lite grann … det finns väl en liten plats för det med.  Tillsammans med sånt som Södra Norrlands Kustland (som dom säger på SMHI), vissa andra delar av Stockholm (som Skeppsholmen, Djurgårn, vissa gator i Gamla stan), North Queensland i Australien, Södra Möre är inte heller så dumt eller Paris eller Rom … Villefranche-sur-Mer…  Oj, här kan jag fara iväg ordentligt märker jag.

Om människans behov av naturen skrev jag nyligen – vacker natur, grönområden, parker, träd, växtlighet, vackra utsikter, utsikt över ett landskap, över havet… Människors hälsa och välbefinnande främjas av naturupplevelser. Till och med bilder av vacker natur är bra för hälsan. Anledningen till att jag tog upp det där var dom dödsdömda träden på Odenplan. 18 träd. Till och med såna träd mitt inne i storstan betyder mycket för många av dom som bor eller rör sig i området. Men troligen försvinner allihop när man ska bygga pendeltågsstation till Citybanan, galleria och tunnelbanelinje.

Var är trädkramarna i Stockholm? Finns dom alls kvar? Eller har dom dött ut? Risken är väl ändå att det blir svårt att komma åt att försvara träden mot motorsågarna. Banverket kommer ju att planka in hela planen när man börjar förbereda bygget.

Naturupplevelse är förstås ändå inte det första man kommer att tänka på när man är på Odenplan… Men i Vasastan finns ett annat väldigt speciellt ställe för naturupplevelser: Sinnenas trädgård. Jag var där en vända i dag.

Det är en liten park inne på Sabbatsbergsområdet. Parken är särskilt utformad med tanke på människor med demenshandikapp men den är behaglig att vara i för vem som helst. Där är rofyllt och vackert. Vill du se fler bilder? Många vackra bilder från trädgården finns hos bloggaren Trädgårdsspanaren här.

På vägen hem kom jag in i Vasaparken igen. Det går inte (inte särskilt lätt i alla fall) att ta sig upp till Dalagatan pga dom byggen som pågår efter Dalagatan. Fulbyggen, tyvärr. Har en bild i en tidigare bloggpost här. Man har anlitat fel arkitekt. Huset ser förfärligt tråkigt ut. Det enda som är positivt är att man har lokaler i gatuplanet där det väl blir butiker, nån restaurang m.m. Kan bidra till ett livligare och trevligare gatuliv på Dalagatan.

Andra bloggar om: , , , , ,

6 thoughts on “Vasastan i mitt hjärta

  1. Björn Nilsson oktober 7, 2008 / 7:55 e m

    Själv är jag infödd stockholmare – och måste erkänna att jag tycker att Vasastan är en av de mer intetsägande delarna av staden. En stenstad utan särskild profil. Mycket långa och trista gator, men i ärlighetens namn några trevligare ställen också, samt några magplask i arkitekturen.

    Vi får hålla tummarna för att Sinnenas trädgård får bukt med kaninerna. Det finns fler småytor i stan som är meningslösa och söndertrampade gräsmattor som kanske kunde nyttjas för liknande experiment i lugn och skönhet? Det behövs.

    (Kungsholmen är väl lite trist också får jag säga, trots att jag bott där – eller kanske just därför! I Vasastan har jag aldrig bott.)

    Gilla

  2. Gabrielle oktober 8, 2008 / 8:15 f m

    Björn:
    I Birkastan, som ju är en del av Vasastan, bodde jag länge och trivdes jättebra. En hel del småstadskänsla där faktiskt – i varje fall den tid jag traskade där med mina barn. Nu bor jag alltså i närheten av Odenplan (vilket väl inte undgått nån läsare av denna blogg). Visst finns det långa gator i Vasastan, mycket stenstad, och en hel del trafik men det är nåt med livsstilen och människorna som känns bra och som passar mig. Känns trivsamt och inte för fint eller snobbigt ”östermalmsigt” utan lagom, för att nu använda ett väldigt slitet ord.

    Gilla

  3. Slottsträdgårdsmästaren oktober 8, 2008 / 12:12 e m

    Jag tror att Björn åkt bil på Sankt Eriksgatan och Odengatan och inte upptäckt Vasastans fina platser. Birkastan är en fantastisk stadsdel som har just den där småstadskänslan som du beskriver Gabrielle. Vasaparken är en levande park och i Sinnensas trädgård kan man vila ut och hämta andan som storstadsbo. Och hur man kan säga att Kungsholmen är trist är en gåta. Björn kanske inte vandrat efter Norr Mälarstrand eller Karlbergskanalen eller besökt Rålis?

    Gilla

  4. Björn Nilsson oktober 8, 2008 / 7:17 e m

    Jag kan lugna (?) slottsträdgårdsmästaren med att jag aldrig åker bil men däremot är en promenerare av ganska stora mått och gärna drar in på små- och bakgator! Och jag antydde ju att det finns ställen som inte är så dumma.

    Samma gäller Kungsholmen. Om man tittar på området innanför Rålis (som delvis är nedtrampad och tråkig den också) och Norrmälarstrand och kanalen på andra sidan finns mindre roliga områden. Fleminggatan – gamla Fattigmannagatan. Burr! Kanske dock en del av nybyggandet uppåt Hornsberg livar upp stadsdelen igen. Det var roligare vid Fridhemsplan när trådbussar och spårvagnar gick där, det minns jag lite av.

    Gilla

  5. Matilda april 21, 2009 / 3:21 e m

    Hej,
    kul att du upptäckt det härliga med Vasastan. Jag bor själv inte i Vasastan men har turen att vara här mycket ändå. Förverkligade nämligen min dröm om att starta en butik för ett par månader sen, just i Vasastan. Kom förbi vetja! 🙂
    Eastmansvägen 15.

    Ha det så bra!

    Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.