”Hej på dej, Naturen? Var är alla djuren? Oj, vad du har vuxit!” Nog är väl det en Povel Ramel-låt? Texten är nog inte precis så där men jag kommer inte ihåg mycket mer än så. Letar efter den på webben men hittar den inte.
Varför detta nu då? Jo, jag läser en intervju med Anders Gardebring, Yimby, i SvD i dag. Yimby vill förtäta stan – gärna bygga både tätt och högt. Att man då bl.a. bebygger gröna områden, att parkmark försvinner i stan verkar han tycka är ok. Så här säger han bl.a.: ”Människor är ofta rädda för förändringar, men om det blir protester kring ett bygge i stan, så kan det i stället leda till att det byggs på orörd naturmark utanför. Och det är sämre för naturen i stort.” Hm… Vadå ”sämre för naturen i stort”? Hurdå? Naturen, vem? Hej på dej, Naturen!
Ett grönområde som faktiskt klarat sig från exploateringsplanerna ger man också exempel på i SvD. Aktionsgruppen ”Rädda miljön på Kampementsgatan” gläder sig åt att stan dragit tillbaka beslutet att bygga flera höghus på ett grönområde vid ett äldreboende. Dom nya husen skulle ha förstört miljön för äldreboendets 300-400 svårt sjuka och äldre som inte kan komma ut på annat sätt än på sina balkonger. Nu har man dragit tillbaka förtätningsplanerna just här, och många är glada. Jag hoppas att det håller bara. Man kan ju ha sina tvivel när det gäller sånt här. På Odenplan samlade vi namn mot en mastodontgalleria i tre plan under torget. 17 500 underskrifter blev det. Gallerian blev inte av. Men tjohej och tjoho nu planeras ju en ny galleria – ändå! Inte i tre plan men till utbredningen lika stor som den tidigare. Och som sagt, 17 500 vill inte ha en galleria här. Suck. Varför bryr dom sig inte om vad vi tycker?
”Miljöhuvudstad – vilken miljö?” frågar sig Ludvig Rasmusson i en krönika i tidningen Ingenjören. Stockholm ska vara Europas miljöhuvudstad 2010 enl EU-kommissionens beslut. Rasmusson tycker det är nys. Han anser att det enda Stockholm egentligen kan skryta med är vattnet – den fina vattenkvaliteten i centrala Stockholm. Annars liknar han utmärkelsen av Stockholm som miljöhuvudstad vid när Kissinger fick Nobels fredspris… På Söder är miljön värst skriver han. Luften på Hornsgatan är bland den sämsta i någon europeisk huvudstad. Rasmusson har bott en hel del i Paris och gör jämförelser med Stockholm. I Paris bygger man nya parker i innerstan där det tidigare varit slakthus och industrier. I Stockholm bygger man hus i parkerna i stället, skriver Rasmusson. Stockholm ligger efter även andra europeiska städer när det gäller utbyggnad av spårvagnsnät och byggandet av cykelbanor. Och i Paris vårdar man sina träd, i Stockholm ”förtvinar de år från år och blir färre medan anslagen till dem minskar”. Javisst, ett närliggande exempel är förstås Odenplan där ett stort antal friska vackra träd ska fällas för galleriabygget och Citybanans stationsbygge. Så här såg det ut under Odenplans träd häromdan:
Och okej då, jag retas lite med Anders G ovan. Tyckte det där om naturen lät rätt dumt, faktiskt. Men visst förstår jag hur Anders tänker. I SvD säger han också att han tycker att ”…det är ekologiskt bättre att bygga samman och förtäta områden där det redan finns infrastruktur och kollektivtrafik”. Ja, så kan man se det men om det samtidigt innebär att träd och grönska i innerstan försvinner – en grönska som många människor mår bra av – så är det en form av miljöförstöring. Bättre att bygga ut stan utåt och samtidigt förbättra kollektivtrafiken.
Hårddrar man resonemanget om förtätning av innerstan och att det inte gör nåt om träd, gräsmattor och buskar försvinner borde man bebygga Vasaparken, Humlegården, Gärdet med mera. Jisses vad många hus – kanske riktigt höga hus t.o.m. – vi skulle få rum med. Skulle det vara bra för naturen i stort, kanske?
För min del är jag är glad att dom gamla och sjuka på Kampementsgatan får fortsätta att njuta av grön natur utanför i stället för att få utsikten förstörd av höga hus. Stan behöver fler träd faktiskt inte färre.
Artiklar i SvD här, här och här. Rasmussons krönika här. Bläddra till sidan 31.
(Bilderna är klickbara).
Andra bloggar om: Odenplan, Stockholm, Citybanan, galleria, stadsplanering, parker, förtätning
Gabrielles blogg 
Det som försvinner är oftast menlösa gräsplättar, kvarlämnad natur som väldigt få använder. Jag ser inget självändamål i att lämna kvar sådant. Bygger man tätt, precis som du säger, så hamnar allting närmare varann. Man slipper åka en timma för att komma till jobbet. Man kanske till och med kan promenera dit. Riktiga parker ska naturligtvis finnas, och det får för mig väldigt gärna bli fler sådana – av någon anledning är vi lite dåliga på sånt i Sverige.
Dina jämförelser med Paris haltar något oerhört, jag skulle vara väldigt glad om vi gjorde som parisarna. De kan det där med parker och natur i en storstad.
Stockholm är idag redan väldigt stort sett till ytan. Det finns städer med lika mycket befolkning (eller mer) som tar upp halva Stockholms yta. Vad tror du är bäst för miljön?
GillaGilla
08, Ja, om det är små menlösa gräsplättar som inte gör någon glad och som bara står och risar till sig så kan man väl hitta på nåt bättre sätt att använda marken (Björn har förslag i sin kommentar nedan). Men det där med menlös eller ej är ju en fråga om tycke och smak. I fråga om Kampementsgatan gällde det tydligen en skogsdunge, och uppenbarligen var denna s.k. parkmark (eller restyta m.m. se Magnus Orests kommentar) av stor betydelse för dom människor som bor i närheten. Jag har inte varit där så jag vet inte hur stor dungen är eller om nån annan – du t.ex. – skulle kalla den menlös gräsplätt.
Karlbergsvägen hade tidigare små förgårdar framför husen mot gatan. Sen ville man bredda gatan och ta bort förgårdarna. Många kämpade då 1969 för att få ha gårdarna kvar under parollen ”Inga fler bilar på Karlbergsvägen och ingen annanstans heller”. Man lyckades bara rädda förgårdarna på den västligaste delen av gatan. Men folkrörelsen för att rädda dessa små plättar av grönska hade troligen betydelse för det folkliga upproret som kom sen för att bevara almarna i Kungsan 1971. Dom förgårdar som i dag finns kvar på Karlbergsvägen är små gröna oaser i stenstaden. Träd och grönska betyder mycket för människorna i stan!
Du skriver:”Stockholm är idag redan väldigt stort sett till ytan. Det finns städer med lika mycket befolkning (eller mer) som tar upp halva Stockholms yta. Vad tror du är bäst för miljön?” Ja, du har säkert rätt: Stockholm är ganska glesbebyggt jämfört med många andra stora städer. Men vad vill du ha då: ett Manhattan? Och det här med miljön: ska huvudsaken vara vad som är bra för miljön (utsläpp, växthuseffekt m.m.) eller ska huvudsaken vara vad som är bra för dom människor som vill bo i staden?
GillaGilla
http://www.yimby.se/2009/04/yimby-lamnar-in-yttrande-724.html
Här kan du se “skogsdungen”. Förtätningen kunde ha blivit ett rejält lyft för området. Det handlade knappast om att kalhugga en skog, om man säger så. Om vi ska kunna rädda natur och parker utan stagnation måste vi ändå bygga någonstans. Var inte det här en utmärkt plats?
GillaGilla
Folk måste ju bo någonstans.
Och alternativet till att bygga höga hus i stan är oftast att exploatera flera hektar av naturmark i ytterförorterna med villatomter.
GillaGilla
Tore, varför ytterförorter nu då plötsligt? Jag skrev om att bygga ut stan utåt på det vis man gör nu snart med Norra Station t.ex. Hammarby Sjöstad är ett annat exempel på nära-innerstan-bebyggelse med flerbostadshus, inga villor. Vid Husarviken planeras också flerbostadshus efter vad jag läst – inte villor.
GillaGilla
http://www.yimby.se/2009/04/yimby-lamnar-in-yttrande-_724.html
Här kan du se ”skogsdungen”. Förtätningen kunde ha blivit ett rejält lyft för området. Det handlade knappast om att kalhugga en skog, om man säger så. Om vi ska kunna rädda natur och parker utan stagnation måste vi ändå bygga någonstans. Var inte det här en utmärkt plats?
GillaGilla
Äsch, svarade snett…
GillaGilla
Jag tror att Gabrielle behöver en liten duvning i terminologin. ”Parkmark” är inte synonymt med ”park”. En park är oftast – men inte alltid – anlagd, och underhålls för att behålla en viss form eller funktion. Sådana har vi ganska ont om i Stockholm.
Parkmark har vi däremot gott om. Parkmark underhålls inte, utan är restytor som blev över när någonting i närheten byggdes eller planerades in. Ofta handlar det om rena impediment (mark som inte är odlingsbar, och som tidigare ansågs svår att bebygga), men så är inte alltid fallet.
Ett av de stora problemen i stadsbyggnadsdebatten i Stockholm är just den här oförmågan att hålla isär begreppen. Att någon vill ta av parkmark betyder inte att mark i stadens parker kommer att försvinna.
Gabrielle, hur tycker du att en stad ska se ut? Föredrar du den klassiska stenstaden med täta, slutna och sammanhållna kvarter, varvade med ordentliga parker för rekreation och avkoppling? Eller spridda byggnader som trängs med små gräsplättar och dungar som egentligen ingen vistas i?
GillaGilla
Magnus, ok tack för lektionen. 🙂
När det gäller storstäder föredrar jag den klassiska stenstaden där byggnaderna varvas med ordentliga parker för rekreation och avkoppling. Fast det här med hur tät staden ska vara handlar ju om grader. En storstad behöver faktiskt öppna ytor också – torg, öppna platser, breda promenadstråk – är det bara täta, slutna och sammanhållna kvarter + parker tycker jag viktiga kvaliteter saknas! Därför ska man tänka sig för noga när man förtätar. Det kan bli bra som det blev nu vid Norra Bantorget och upp efter Torsgatan. Hade man också byggt flerbostadshus på Norra Latins skolgård hade det förstås blivit en högre grad av täthet men något viktigt – luft, rymd, öppenhet – hade gått förlorat.
Ditt andra exempel ”spridda byggnader som trängs med små gräsplättar och dungar som egentligen ingen vistas i” låter inte som en beskrivning av en stad överhuvudtaget – inte en storstad och inte heller en småstad.
GillaGilla
Jodå, det är en av Povels gamla fina melodier!
Angående en del av de gröna fläckar som kallas ”parkmark” kanske de kunde användas till andra projekt, exempelvis av typen ”stadsväxthus” för lokalproducerad mat? Det finns ytor vid Ringvägen som jag tror kunde användas till det i stället för att bara vara söndertrampade gräsmattor.
En del av motiveringen till förtätning är den stora inflyttningen till Stockholm. I stället för att småfjutta i innerstaden vore det bättre att radera ut några obehövliga överklassområden i kranskommunerna (de som vägrar att bygga) och i stället där bygga tiotusentals hyresrätter i nya kärnor av bebyggelse. Samt att se till att kollektivtrafiken byggs ut rejält.
GillaGilla
Björn, ”stadsväxthus” vore väl fint om bara luften är tillräckligt bra för det så det inte blir en massa kadmium eller annat otäckt i grönsakerna.
Om förtätningen: småfjuttande i innerstan kan vara ok om det görs på rätt sätt. Nya husen vid 100 knutars backe är väl ok – fast jag skulle inte vilja bo där.
Jag tycker man ska fortsätta att bygga stad ut från innerstan, bygga ihop med Solna osv.
GillaGilla
Ludvig Rasmusson hävdade också att Södermalm hade fler invånare än Uppsala. Hans jämförelser med Paris är tyvärr lika lite faktabaserade eftersom Paris är betydligt tätare bebyggt än Stockholm.
Inom stadsbyggnadsdebatten verkar den mest grundläggande faktan ofta vara en bristvara.
GillaGilla
Theodor,
Jag håller med om att Rasmusson inte är nåt riktigt fullfjädrat sanningsvittne. Såg också det där om folkmängden på Södermalm. Men eftersom Rasmusson bott i Paris (det har inte jag) tyckte jag det var lite intressant ändå att läsa om att man vårdar träd och parker där, bygger spårvagnslinje, cykelbanor m.m. Paris har ju också ibland – kanske 1 dag/år? – stängt av en starkt trafikerad gata längs Seine så folk kan promenera där, gå med barnvagnen, åka inlines osv. Har nåt sånt skett nånstans i Stockholm en enda gång?
GillaGilla
Det skulle jag gärna se även i Stockholm. Och att bilismen på det stora hela fick betydligt mindre utrymme än idag. Jag arbetar både för det, fler spårvagnar, mer cykling och mer grönska i staden.
Det är dock inte hållbart att föra fram Paris som ett föredöme och samtidigt beklaga sig över att det är för trångt i Stockholm, när Paris faktiskt är så mycket tätare.
GillaGilla
Theodor, det heter inte ”den mest grundläggande faktan” utan ”det mest grundläggande faktumet”. Det heter ett faktum, flera fakta.
GillaGilla
Jag pratar inte om ett faktum utan om ett gäng fakta.
GillaGilla
”Den/faktan” kan inte vara plural. Du menar ”de mest grundläggande fakta”.
GillaGilla
Vad gäller Paris innerstad kan man konstatera att den är 70% mer tätbefolkad än Stockholms innerstad (Boulogneskogen och Ekoparken, eller Västra Kungsholmen ej inräknade)
Man kan även fråga sig varför Hornsgatans luft är så dålig. Jo en viktig anledning är att man spritt ut Stockholm med glesa förorter med remsor av barriärer emellan (märk väl att detta inte är parker utan deras primära funktion var att separera enheterna från varann). Hade man istället vågat bygga ut innerstaden kontinuerligt med insprängda parker av olika storlek, hade färre varit beroende av bilen.
Hade staden hängt samman bättre ut mot Hornstull hade trafiken spridits på fler parallella gator och Hornsgatan hade inte blivit så drabbad.
”Ett grönområde som faktiskt klarat sig från exploateringsplanerna ger man också exempel på i SvD. Aktionsgruppen “Rädda miljön på Kampementsgatan” gläder sig åt att stan dragit tillbaka beslutet att bygga flera höghus på ett grönområde vid ett äldreboende.”
Husen som skulle byggas var på tre våningar + entrévåning. Jag vet inte om något sådant kan klassas som höghus. Skulle inte det mesta i innerstan vara höghus i så fall? Jag tycker själv att förslaget inte riktigt höll måttet, pga för låg exploatering, för få bostäder och för få verksamheter. Jag hade mycket hellre sett denna del som del av en utvidgad innerstad med slutna kvarter och gröna välskötta innergårdar (den backen som finns idag är mest risig och bakom, en relativt stor parkering). Vilka konsekvenser får ett beslut att inte bygga fler bostäder där? Jo det innebär fler villor längre ut och självfallet med biltrafik i innerstaden och därmed sämre luftkvalitet. Området planerades för en p-norm på 0,61 bilar per hushåll, vilket kan jämföras med 1,0-2,0 för villaområden.
En förtätning bör ske parallellt med att innerstaden utvidgas.
GillaGilla
Niklas, SvD kallar de planerade husen för höghus, jag har inte kollat närmare hur höga husen skulle vara. Om det var som du säger var det förstås inte höghus.
Och det här med villorna… Det låter som om det vore nån sorts naturlag att man börjar bygga villor längre ut (var då? ytterförorter?) om ett bygge av flerbostadshus i innerstan inte blir av. Märkligt. Varför då? Varför inte – som jag sagt tidigare – fortsätta att bygga på stan utåt ungefär som man ska göra vid Norra Station nu snart?
”En förtätning bör ske parallellt med att innerstaden utvidgas.” Ok, visst, jag har aldrig sagt att jag är emot förtätning om den görs på rätt sätt och lagom mycket – se ex ovan i min kommentar till Magnus Orest. Men ju tätare desto bättre gäller inte! Det är viktigt att man ser till helheter i stadsbebyggelsen, att man hittar en bra balans mellan bebyggelse och annat innehåll i stan som parker, torg, öppna platser m.m.
GillaGilla
Höghus brukar nog i byggkretsar vara hus med fler än tre våningar. Det stämmer ju dock inte särskilt bra överrens med vad det betyder bland folk flest.
GillaGilla
Hej Gabrielle,
Du är inte så lite raljerande I dina inlägg och ditt inlägg skrivs på ren affekt istället för fakta. Du är även motsägelsefull när du tar upp Paris som ett föredömme samtidigt som du förkastar förtätningsambitioner i Stockholm. Med din logik borde ju snarare halva Paris rivas för att staden ska kunna bli bebolig eller att Stockholm bygger dubbla antalet bostäder i innerstaden.
Att vara för förtätning av innerstaden är inte detsamma som att vara emot parker. Nämn gärna en enda ”anlagd” park i Stockholms innerstad som har byggts igen. Det finns ett antal trafikerade småremsor som har bebyggts med bostäder och det aktuella fallet med Kampementsgatan betvivlar jag att du över huvudtaget har varit på plats och sett hur det ser ut i slänten som var föremål för diskussion. Jag kan säga att jag skulle inte låta mitt barn leka där och inte har det heller någonsin utspelats en picknik där. Framförallt inte med tanke på attt man har ett gigantiskt gärde och nationalstadspark inom mindre än 2 minuters promenad därifrån.
Du skulle nog själv må bra över att nyansera dig själv och undersöka fakta innan du fullkomligt sväljer tidningarnas hårt vinklade snyftreportage om löjliga i-landsproblem.
GillaGilla
Hej, Mikael
Synd att du uppfattar mig så. Raljerar? Nej, det tycker jag inte. Och förresten om jag skulle raljera nån gång, skoja eller vara ironisk så är det faktiskt så att jag får göra det. Det här är min blogg.
Och jag kan försäkra dig att jag är inte i affekt när jag bloggar. Vad har du fått det ifrån?
Dessutom, om du läser ordentligt kan du se att jag tog upp Rasmussons erfarenheter av Paris när det gäller träd, skötsel av träd och parker, att man bygger nya parker, att man gjort en ny spårvagnslinje och att man bygger cykelbanor. Jag har inte nånstans skrivit att Paris är – eller inte är – ett föredöme för Stockholm när det gäller graden av förtätning. Jag har inte heller skrivit att jag ”förkastar förtätningsambitioner i Stockholm”. Var läste du det? Jag skrev ju att förtätning kan vara ok om det görs på rätt sätt och lagom mycket. Som exempel tog jag Norra Bantorget och nedre delen av Torsgatan (se svar till Magnus Orest).
När det gäller Kampementsgatan betvivlar du att jag ”över huvudtaget har varit på plats och sett hur det ser ut i slänten som var föremål för diskussion” . Visst, det kan du ju göra om du vill och jag har ju redan också skrivit att jag inte har varit på Kampementsgatan. Jag har inte sett den där slänten eller skogsdungen som aktionsgruppen kämpat för att bevara (se andra svar på kommentarer här). Så ett tips till dig i all vänlighet är att läsa lite ordentligare innan du slänger ur dig saker om mig.
Och så det här med bebyggande av parker… Nej, jag har inga exempel på det. Fast det finns kanske om man letar? Nånstans läste jag att parkerna blivit färre i stan, vilket rimligen betyder att man använt marken till nåt annat – bebyggelse eller gatumark? Men nu hittar jag inte tillbaka till uppgiften, så jag påstår inte att det är så. Förslag har funnits – och finns – i varje fall. I Lilla Blecktornsparken – ”Lilla Bleckan” – en park från slutet av 1920-talet, skulle en privat byggherre bygga lägenheter, men det blev motstånd mot det. Jag läste om det där hos Yimby då, minns jag. Om bygget blev av sen eller ej vet jag inte. Får väl ta mig en cykeltur till Söder nån dag. DN skriver om Årstafältet i dag. I gällande detaljplan från 2001 betecknas Årstafältet som park skriver man i DN. Men nu planeras bebyggelse där.
GillaGilla
Gabrielle:
”Och det här med villorna… Det låter som om det vore nån sorts naturlag att man börjar bygga villor längre ut (var då? ytterförorter?) om ett bygge av flerbostadshus i innerstan inte blir av. Märkligt. Varför då?”
Jo det är enkelt. Varför blir ett bygge inte av vid Kampementsgatan? Jo de som redan bor i närheten protesterar. Vid i stort sett varje förtätning blir det protester, om det råkar bo någon som kommer få en utsikt mot den planerade byggnaden (i fallet med kampementsgatan har jag dock svårt att se att de verkligen kan gilla utsikten över en risig backe, en grön tarresserad bakgård vore betydligt mer inbjudande imo).
Hur ska man då bygga så att man undviker protester? Det är en fråga som byggbolag måste ta med i beräkningen eftersom protester och överklaganden tar mycket tid och kostar en massa pengar. Jo man bygger på s.k jungfulig mark. Norra Station är en sådan, men det är också nästan den enda som är kvar i så centralt läge. Vill man bygga utan att riskera protester så tänker självklart byggherrarna att det är bäst att bygga i områden där det inte bor någon i närheten sedan tidigare. Sådana områden hittar man i Upplands Väsby, Vallentuna, Sigtuna, Upplandsbro, Ekerö, Haninge, Botkyrka osv. Det är inte i den centrala delarna av dessa kommuner (som har pendeltåg) som kommer i fråga, utan de delar som består av ren naturmark, långt ifrån kollektiva kommunikationer. Bygger man mer centralt kommer det alltid finns någon som bor och riskerar att se bygget och då blir det protester.
Gabrielle: Bygger man så långt ut är det inte längre lönsamt att bygga miljövänligt och ytsnålt. Då blir det villor med runt 2 parkeringsplatser per villa. I bästa fall finns det en buss som avgår var 30:e minut och tar en kvart till närmaste pendeltågsstation. Ja du förstår väl att bilen används mer i sådana områden än i en ytvidgad innerstad.
Jag upprepar: Paris innerstad är 70% tätare befolkad än Stockholms innerstad. Tycker du Paris är hemsk?
GillaGilla
Niklas, så du menar att det är byggbolagen som styr hur Stockholm ska utvecklas? Stans beslutsfattare har väl ändå nåt att säga till om i fråga om det här. Och flera byggen av flerbostadshus i innerstan är ju faktiskt ändå på gång. Kungsholmen: vid Hornsbergs strand, vid ”påfarten” till Västerbron + över 100 knutars backe. Vasastan: vid Dalagatan (fula hus tyvärr men i alla fall nya bostäder). Lite längre bort från stan: vid Husarviken. Ja, just nu kommer jag inte på mer.
Om Paris: jag upprepar att det jag skrev om Paris och citerade från Rasmussons krönika gällde hur man i Paris anlägger nya parker, sköter befintliga parker, sköter träden, bygger spårvagnslinje och cykelbanor. Jag har inte uttalat mig om befolkningstätheten i Paris. Jag tycker inte Paris är hemskt, jag tycker mycket om den stan.
GillaGilla
Byggbolag väljer självklart att inte bygga om de anser att de inte kan tjäna pengar på det. De kan sjävfallet inte tvingas till att bygga. Däremot kan politiker hindra byggen.
Jo du nämnde några områden till. De lider dock av ett par problem. Lindhagen skärs tyvärr av från staden genom Essingeleden.
Husarviken skärs av genom Ekoparken. Den kommer t.o.m sakna kontakt med Hjorthagen och då kan man knappast tala om att man bygger vidare på innerstad. Man bygger istället en isolerad enklav.
I närheten kommer man förhoppningsvis bygga en riktigt tät stadsdel vid Värtan. Men den skärs effektivt av från innerstaden genom Ekoparken. Just vid Kampementsgatan kommer det vara en mycket känslig urban spridningskorridor. Man får hoppas att man vågar koppla ihop Värtan med innerstaden så att det blir en enhet. Men man blir ju en aningen pessimistisk.
”Jag har inte uttalat mig om befolkningstätheten i Paris. Jag tycker inte Paris är hemskt, jag tycker mycket om den stan.”
Bra. Paris är 70% tätare och med fler och bättre parker. Så där ser man… bra parker är inte beroende av att staden skulle vara gles. Snarare är det tvärtom: Om staden är tät får man underlag för bättre och bättre skötta parker. Anser du att backen vid kampementsgatan är en park?
Jag skulle snarast säga att denna yta (tillsammans med många många andra liknande ytor) är ett hinder för att få till bra parker i staden.
GillaGilla
Angående husen på Dalagatan. Ja de är rätt så fula och inne i detta område befarar jag att det blir rätt dött då man glömt att förse bottenplanen med verksamhetslokaler. Kul dock att man spart lite gammalt och blandar gammal och nytt i samma kvarter.
Det är också konstigt, när man ändå bygger ett helt nytt område, att man inte utgår från den givna rutnätet öster om Dalagatan. Varför slutar Observatoriegatan och Kungstensgata slut vid Dalagatan?
Det hade klart varit smartare att dra dessa som huvudgator genom området. Detta hade varit bättre, speciellt med tanke på planerna att däcka över spårområdet upp mot Karlberg. Då hade man fått en klart bättre genomströmning och mer liv i området. Man borde även göra något åt det lilla ”gated-community”-området vid Torsgränd.
GillaGilla
Storstäder som Stockholm lider redan av förtätning. Förstoppning har väl aldrig varit något att glädjas åt. Det är helt fel att samla människor på hög. Människan är inte ”gjord” för den miljön.
GillaGilla
Många människor gillar de stora och täta städerna. Det råder ingen tvekan om det. Människan är inte ”gjord” för den glesa staden heller utan för ett liv utan bostäder och några som helst av de bekvämligheter som vi har idag. Det räcker med att äta och dricka för att helt distansera sig från vårt evolutionära ursprung.
Bara att du skriver här visar förstås att du inte har något som helst intresse av att leva som vi är ”gjorda” för att leva.
GillaGilla
Vad jag i huvudsak vänder mig emot är en förtätning av Sverige. Stockholm lider av förstoppning. Det är inget tvivel om det.
Märkliga centraliseringsivrare har alltför stor makt. Jobb dras in från övriga Sverige, men folk har inga vettiga bostäder att leva i. Att bygga fler och tätare bostadsområden i stan hjälper föga, eftersom priserna ligger långt över vad folk i allmänhet har råd med.
Vi lever i ett samhälle som mer och mer skulle kunna baseras på tjänsteförmedling via andra, än fysiska kommunikationsmedel.
Det syns verkligen inte!
GillaGilla
Alla kan ju missförstå fakta och dra fel slutsatser. Jag tycker att Gabrielle verkar vara inne på att förtätningar och utvidgning av innerstaden är av godo i många fall.
Kampementsgatans parkområde är en risig vägbank till glädje endast för ett försvinnande fåtal närboende. Men varför inte börja blogga om stadslivets förtjänster och glädje istället för att stödja bakåtsträvarna? ”Ju fler i är tillsammans, desto gladare vi bli” som det sjungs i en annan känd svenska visa. – Kanske läge att läsa på lite och gå med i Yimby?
GillaGilla
Anders, tack för trevlig kommentar. Jag ska ta mig en titt på den där skogsdungen/parkområdet/vägbanken (eller vad den ska kallas för) vid Kampementsgatan vid tillfälle.
Nej, jag stöder inte bakåtsträvare och anser förstås inte att jag är nån sån själv! Jag är intresserad av att stan ska utvecklas på ett bra sätt, och det betyder bl.a. lagom förtätning på ett sätt som passar Stockholm + att stan får utvidgas utåt, typ Norra Station. Samtidigt är Stockholm inte Paris eller New York och måste inte bli det heller. Stockholm har egna kvaliteter som jag tycker är värda att värnas.
Gå med i Yimby vill jag inte. Yimby är bra på många sätt och jag är klart imponerad av hur nätverket sköter sin hemsida, uttalar sig om olika förslag m.m. Att dom aktiva inom Yimby har tid med allt det där är imponerande, och klassen på det man skriver är ofta rätt hög. Men Yimby förespråkar – som jag uppfattar det – en högre grad av förtätning i innerstan än jag skulle vilja ha. Visserligen tillsammans med grönområden och parker, men ändå. Och så verkar man vilja att dom nya hus som byggs helst ska vara höga, åtminstone ett par våningar högre än befintliga byggnader och gärna mer av typen skyskrapor förefaller det. Jag håller inte med om det där. Jag är inte generellt emot skyskrapor men dom ska passa in med övrig bebyggelse, framför allt inte ”slå ihjäl” den äldre bebyggelsen i stan. Är det bakåtsträveri att vilja att Stadshuset ska få fortsätta att utgöra en anslående anblick vid Riddarfjärden?
Och så bloggar jag faktiskt inte alls bara om det jag inte tycker om inom dagens stadsplanering och byggande i Stockholm (pendeltågsstation på fel ställe, nya gallerior, rivande av annexen till Stadsbibblan, planerade nybygget Delphinium, Slussen m.m.). Jag har skrivit om tigerspår och mystiska möten på Skeppsholmen, vintrig ”Brueghel-utsikt” över min innergård, Sinnenas trädgård, scillans blomning i parkerna, körsbärsträden i Kungsan m.m.
GillaGilla
Delphinum är en katastrof arkitektoniskt och kulturhistoriskt. Ingen tror jag förespråkar rivning av gammal bebyggelse i Stockholm. Tillräckligt många äldre hus har redan strukit med i saneringsgalenskaperna.
Jag är ändå av den åsikten, liksom du, att staden mår bäst av att växa utåt från tullsnittet snarare än i förorten. Det finns givetvis många skäl till det som redan har anförts. Integration, befintlig kollektivtrafik, större serviceutbud med fler invånare, efterfrågan mm.
Men även inom staden kan förbättringar ske. Kampementsgatan är en öde miljonprogramsrest som hade mått bra av lite mer liv. Några befintliga invånare hade fått sina balkonger skuggade under korta vinterdagar men många fler hade erbjudits tak över huvudet.
Epstein ondgjorde sig igår i DN över att man naggar parker och skolgårdar i kanten. Jag antar att han tänkte på bostadsprojektet i Engelbrekt där en liten del av en skolgård försvinner i utbyte mot en underjordisk idrottshall och bollplan med konstgräs. Som argument för att inte bygga, anges på Rädda Engelbrekts kampanjsida, att resterna efter det s.k. Tyskbagarberget är en nationalklenod och att barnen måste få luft och ljus. Om man tittar på filmerna på sidan ser man att kampanjledarens kök kommer att vetta mot de nya grannarna vilket är hela orsaken till hans motstånd.
Ungarna kommer säkert att bli glada för den förbättrade bollplanen och nya gympasalen medan grannen inte längre kan gå runt i kalsonger med persiennerna uppdragna. Det handlar liksom i fallet med Kampementsgatan om trångsynthet och egoism. Turistströmmarna kommer nog inte heller i framtiden att gå till Tyskbagarbergets kvarvarande sprängsidor. Ett öde blåshål utan liv.
Nu måste Staden bygga! Slut på gnället.
GillaGilla
”Men Yimby förespråkar – som jag uppfattar det – en högre grad av förtätning i innerstan än jag skulle vilja ha.”
Om du läser noga så ser du att den klassiska stenstaden (ungefår såsom Lindhagen ville ha den), den vill Yimby inte förtäta, åtminstone inte med höghus (för att de inte anses passa in där). Förtätningar bör istället ske med infills, där staden gör avbrott (som vid Danderydsgatan).
De delar som Yimby vill ha högre bebyggelse i innerstaden är på det överdäckade spårområdet. Andra delar är City-Klara (som ju redan är förstört), där man med fler våningar på de existerande husen får fler boende till området, så att det inte blir helt folktomt på kvällen (fler människor = mer trygghet).
Andra områden är så kallade utvidgningsområden (som ännu så länge inte kan klassas som innerstad), såsom Norra Station, Värtan, Hjorthagen, V. Kungsholmen. Initialt pratades det om ett ”manhattan” på Norra Station. Tyvärr filades planerna ner och tätheten är inte högre än på andra håll. Förslaget är så nedfilat att det riskerar att inte få t-bana. Detta om något är en anledning till att bygga tätt i nya områden: Så att underlag för miljövänliga transportsätt säkras.
En annan anledning: Av naturliga anledningar kommer perifera delar av innerstaden alltid att drabbas av sk gränsvacuum. Anledningen är att stråken går in mot innerstadens centrala delar. För att ta ett exempel: Kom du ihåg den lilla estniska speceriaffären som låg vid Norrtull, på Norra Stationsgatan? Den öppnade för några år sedan, men fick stänga efter bara några månader. Varför? Inga potentiella kunder hade vägarna förbi. Förmodligen hade det gått bättre om den legat vid Karlbergsvägen, eller Dalagatan (där det rör sig människor).
För att motverka denna effekt (som även skulle kunna kallas stadsdöd) kan man se till att kompensera stråkbortfallet med ökad täthet av boende. Om fler bor i närheten kan sådana butiker lättare stå sig även om det saknar ordentliga stråk dit. Sålunda får man en mer levande stadsdel (för staden består ju främst av dess människor och verksamheter).
Bygget av Norra Stationsområdet kommer se till att det blir ett stråk förbi Norrtull, och verksamheter kommer då ha lättare att överleva. Istället tas rollen över av de perifera delarna av Norra Stationsområdet. Där kommer det bli kvarter som få andra, än de boende, kommer att besöka. Där kommer det sålunda att krävas relativt höga hus om man vill ha en lika livlig stadsdel om området runt Odenplan eller Rådmansgatan.
GillaGilla
Små lungor i stan som just Värtan, Hjorthagen, Västra Kungsholmen måste få vara kvar. Vi behöver andningshål, små grönområdern, kvarvarande stugor, stigar, t o m impediment för att ha en levande stad. Det måste finnas utrymmen får ungar att leka och upptäcka, och då menar jag inte bara lekplatser eller ”aktiviteter”. Det måste finnas plats, luft och icke perfekta hörn och vrår.
Bara ordet ”infills” ger mig krupp. Hela terminologin, som många terminologier, hindrar oss att se och känna den fysiska verkligheten. Hur kommer det att vara att bo här? Att gå dessa gator dag efter dag? Vad ser man när man kommer ut ur porten? och så vidare.
GillaGilla
AB:
”Små lungor i stan som just Värtan, Hjorthagen, Västra Kungsholmen måste få vara kvar.”
Stadens lungor är inte de främst grönområden som finns nära staden, utan våra oceaner samt taigan. Processen då syrgas frigörs genom fotosyntes är en global process. För att naturen ska kunna producera lika mycket syre som Stockholms innerstadsbefolkning gör av mer skulle det behövas 915km2 skog. Innerstaden är i sig enbart drygt 35km2 stor (inklusive Djurgården). Det skulle alltså krävas en skogsyta, nästan 30 gånger så stor som innerstadsytan för att täcka syrebehovet. Den skogsytan finner man utanför och inte innanför staden. Vill man få bättre ”stadslungor” ser man till att staden får vara ytsnål och tät så man slipper avverka en massa syreproducerande skog utanför.
Dessutom, bygger vi tätt så minskas transportbehoven och därmed växthusgasutsläppen. Det bästa vi kan göra för att få en ren luft är således att inte sprida ut staden (såsom man gjort i många amerikanska storstäder), utan istället bygga riktigt tätt.
GillaGilla
AB:
”Bara ordet “infills” ger mig krupp. Hela terminologin, som många terminologier, hindrar oss att se och känna den fysiska verkligheten. Hur kommer det att vara att bo här?”
OK. Använd i stället ordet stadsläkning. På många ställen lider staden av öppna urbana sår. Dessa kan läkas genom att man sammanför dessa delar så att staden hänger ihop bättre.
Exempel:
Spårområdet norr om centralen är ett urbant sår (barriär och vem är egentligen glad över detta hål). Genom att däcka över det för man Kungsholmen och city närmare.
Engelbrekt: Kvarteret där skolan ligger är ett öppet kvarter och saknar lokaler i bottenplanen. Detta ger känslan av att ”här tar staden slut”, även om den faktisk fortsätter på andra sidan Valhallavägen. Genom att sluta kvarteret och tillföra bottenplanslokaler kommer fler människor röra sig i området och ge bättre liv.
Det finns säkert andra exempel på urbana sår som är i behov av läkning.
GillaGilla
Niklas – jag talar om psykologiska lungor. En stad utan de här vrårna och öppna ytorna skulle definitivt kväva mig. Jag skulle känna mig som ett djur i en bur. Att sluta kvarteren är som att täppa för mun och näsa på folk. Man behöver pauser, andningshål.
Spårområdet är ingen estetisk tillgång, men det har rymd och man kan se rakt över det. Hus skymmer horisonten. Vi behöver inte en stad som består av kvarter efter kvarter som aldrig tar slut.
GillaGilla
”Att sluta kvarteren är som att täppa för mun och näsa på folk.”
Öppna kvarter finns det gott om i förorten. Stockholm består till största delen av förort – Endast knappt 15% bor i innerstaden. Du kanske gillar den strukturen, men en stor majoritet ogillar en sådan struktur (Rådberg: Attraktiva kvarterstyper).
Under 70 år har vi byggt på ett sätt som majoriteten ogillar (öppna kvarter i park, med ett otydlig gaturum osv). Är det inte dags att vi bygger såsom marjoiteten tycker är bra så att man jämnar ut balansen. Jag frågar mig varför du vill flytta in den ogillade förortsstrukturen i innerstaden.
Vill man ha bra andningshål bör man ju anlägga stadsparker (något som vi är dåliga på i Stockholm). Sedan har vi förstår de naturliga ytorna i form av vattenfjärderna. Skulle nog säga att det vore bättre att skapa bättre tillgänglighet till just våra parker och ta bort trafikleder från kajerna.
”Vi behöver inte en stad som består av kvarter efter kvarter som aldrig tar slut.”
Detta är ju ett starkt argument för att bygga just tätt och ytsnålt. Då tar staden mindre yta och den slipper breda ut sig på riktig naturmark en bit utanför.
GillaGilla
Tack för flera intressanta kommentarer. Kanske är det dags att avsluta den här ”tråden” nu?
Till Niklas vill jag säga att jag tycker nog fortfarande att det verkar som om Yimby vill gå längre i förtätning och i förespråkandet av höga hus än vad jag vill. Jag är t.ex. inte för en utbyggnad med höga hus vid Klara sjö – över spårområdet norr om centralen. Du talar om att man därigenom närmar Kungsholmen och city med varandra. Jag tycker att det är biltrafikleden som borde gömmas undan eller tas bort (ha ha! skulle väl aldrig ske!) och om man däckar över och bebygger spårområdet vill jag inte ha höga hus där – inte nåt av typen mini-Manhattan. Jag skulle vilja att ev ny bebyggelse där byggs i en utformning och en skala som ansluter väl till stadslandskapet och som bevarar så mycket öppenhet och luft och ljus vid vattnet som möjligt. Jag har sett nån skiss i tidningen på hur det område man diskuterar skulle kunna se ut – höjd- och volymmässigt – och det såg inget vidare ut. Det är illa nog med Stockholm Water Front Building som ju tyvärr tillåtits bli så hög att anblicken av Stadshuset påverkas negativt. Nåja, nu bygger man Waterfront + nån konferensbyggnad eller vad det är som ska bli där. Inte mycket att göra åt det nu – det är väl bara att försöka vänja sig vid att vyn mot Stadshuset delvis är förstörd. Människan är ju en anpasslig varelse så det ska väl gå.
Jag hävdar fortfarande att ”ju tätare desto bättre” inte gäller. Öppna platser, luft och rymd behövs också. Dessutom tycker jag att jämförelser mellan Stockholm och t.ex. Paris inte säger så mycket. Skillnaderna är så stora, kultur, historia, topografi m.m. Och jag vet inte varför det skulle vara så eftersträvansvärt att Stockholm skulle få samma befolkningstäthet i innerstan som Paris. Visst, många vill bo i Stockholm, men man kan faktiskt bygga ut stan utåt och skapa fler bostäder på det sättet än genom att fylla ut så många s.k.”infills” (förlåt, ab!) som möjligt i innerstan.
ab skriver om ”psykologiska lungor” och att ”det måste finnas plats, luft och icke perfekta hörn och vrår”. Jag förstår verkligen tankegången och tänker tillbaka på hur det var i Birkastan när mina pojkar var små. Där fanns fortfarande enstaka gårdar med ruffiga gamla skjul, nåt gammalt vagnslider m.m. där pojkarna kunde leka ibland istället för på iordninggjorda lekplatser. Det fanns inte mycket sånt kvar ens då, men det fanns en del och det hittade dom förstås.
GillaGilla
Hej Gabriella!
En kort kommentar angående Västra City.
Jag delar din åsikt att biltrafikleden är ett otyg. Och det är tänkt att som i en del av Västra City-projektet gömma undan detta via en överdäckning. Likaså spårområdet.
Problemet är att överdäckningar är oerhört dyra. Speciellt i ett så här extremt känsligt område där man måste gå mycket varsamt fram. En överdäckning är således förenad med mycket höga kostnader. För att det ekonomiskt ska fungera behövs en hög exploateringsnivå ovanpå överdäckningen. Det alternativ du vill se, en överdäckning med låg bebyggelse ovanpå är alltså inte möjlig. Valet står mellan antingen bevarat spårområde och motorväg, eller överdäckat spårområde och motorväg, men då med en hög exploateringsgrad ovanpå.
Jag väljer då alternativet levande stad, istället för död barriär.
GillaGilla
Anders,
Men handlar det inte delvis om överdäckning av spårområde även vid Norra Station? Där tycker jag man gott kunde bygga ett mini-Manhattan, men har för mig att man dragit ner på ambitionerna såväl när det gäller antalet bostäder som höjden på husen. Hur kan man göra det då om sambandet dyr överdäckning-hög exploatering är så klart som du beskriver? Får man dit nån villig byggare ändå alltså?
Sen tycker jag din slutkläm ovan med ”levande stad, istället för död barriär” var lite väl värdeladdad! Det är ju ingen död barriär i dag. Det går i alla fall att titta över den!
GillaGilla
Hej igen Gabrielle.
Ambitionen på höjden på husen vid Norra Station har inte dragits ner jämfört med den första planen, snarare har de ökats en aning (dock på tok för lite). Däremot fanns det ju stora visioner om ”Stockholms Manhattan” som det inte blev så mycket med men det var ju frågan om visionsutspel innan planering hade påbörjats. Vad gäller antalet bostäder är det korrekt att antalet minskats, dock har inte byggmassan minskats utan det handlar om att man tillför mer av kontor, handel, och forskningslokaler istället.
Sedan håller jag inte med dig vad gäller synen på spårområdet. Jag ser det som en död barriär. Att man kan se ut över barriären förändrar ju inte dess barriärverkan och det faktum att man inte kan beträda området.
GillaGilla