Allt lefvande förgås

Har du sett den nya katastroffilmen ”2012”? Det är inte alls nån vidare bra film i sin helhet, men dom fantastiska bilderna på hur jorden förändras på ett för människorna och allt levande fullkomligt livsfarligt sätt är faktiskt ganska omtumlande och berörande.

Sen kan dom förstås inte avhålla sig från snyft, sentimentala scener och tårfyllda avsked och sånt. Och hustrun till huvudpersonen ser ungefär lika snygg, välkammad och målad ut oavsett om hon hållit på att rasa ner i nån hemsk krater eller krälat i tunnlar fylla med vatten. Men det är ju en amerikansk film så det får man ta. Men som sagt bortsett från sånt + en hel del fåniga rena actionscener i filmens senare del så är det smått omskakande att se jorden förändras och mänskligt liv hotas på det fruktansvärda sätt som sker i filmen.

Ja, nu blir det bibeln igen apropå stora katastrofer. När jag såg ”2012” kom jag att tänka på ”En tid för allt” av Karl Ove Knausgård. Boken kom på svenska häromåret och är, som det står på baksidan, ”en omdiktning av några av Bibelns mest kända berättelser, och historien om hur änglar och människor en gång levde samman på jorden”. Det är en riktigt häftig bok (och tjock!) som jag kan rekommendera. Jag hör ju inte till dom som tror på det som står i Bibeln, men den hör ju onekligen till vår kultur och har påverkat diktning, konst, musik osv och människors liv under långliga tider.  Jag läste boken med stor behållning även om där också fanns bitar som var lite tunga och ”långtjatiga”. Det mesta var i alla fall fascinerande med fantastiska och fantasieggande scener och berättelser.

Knausgård berättar om hur människorna försökte komma undan vattnet när syndafloden kom. Dom tog sin tillflykt till berg och höga kullar. Här är ett par rader om en familj som han följer i boken:

Det började skymma runt dem. Vid horisonten skimrade molnen svagt i skenet från den nedåtgående solen. De hade dragit sig in mot mitten och satt upp packningen i en cirkel omkring sig. Två meter nedanför stod havet nu. Det var alldeles tyst, de såg ingen rörelse i det, inte en krusning. Ändå steg det. Alldeles tyst och stilla steg det.

Undrar du hur det går? Du får ta och läsa boken.

En våldsammare bild av hur det gick när vattnet steg än den Knausgård ger i sin bok finns hos Gustave Doré i den s.k. Dorés bibel som jag skrev om i förra inlägget. Här kommer en bild med särskild hälsning till Christina (se kommentar 2 till förra inlägget). Det är ingen vidare kvalitet bildmässigt (mitt fel inte Dorés) men den blir aningen bättre om du klickar på den.

Andra bloggar om: , , , ,

14 reaktioner på ”Allt lefvande förgås

  1. Christina november 26, 2009 / 11:01 e m

    Stort tack Gabrielle! Det var verkligen en spännande upplevelse som bildmänniska att återse Dorés version av syndafloden.

    Den är HELT fantastisk som bild, men som jag kom ihåg den så var det hundratals nakna människor som klängde på den där klippan. Jag antar att jag flerdubblade antalet flera gånger om eftersom den gjorde ett så starkt intryck på mig som barn.
    Inte minns jag tigern heller. Det förstår jag inte riktigt, för det är ju rörande hur tigermamman försöker rädda sin unge, och älskat djur har jag alltid gjort.
    Men armarna som klöser klippan längst till vänster, de minns jag tydligt.

    Gilla

    • Gabrielle november 28, 2009 / 6:44 e m

      Det var bara roligt att få anledning att plocka fram dom gamla biblarna igen. Och så finns det faktiskt en bild till där det är många människor som klänger på en klippa. Du får den separat per mail så det inte blir för mycket bibel i bloggen!

      Gilla

  2. Christina november 26, 2009 / 11:02 e m

    Jag måste bara säga att det här berörde mig mer än jag anade, att återse den här bilden.

    Gilla

  3. Mira november 27, 2009 / 9:21 f m

    Knausgård! Det ska jag försöka komma ihåg när jag kommer till biblioteket nästa gång…

    Vi hade ingen Dorés bibel hemma, så jag har ingen särskild relation till bilderna. Däremot funderar jag över varför människorna är nakna… Jag menar, om regnet öser ner är väl inte det första man gör att slita av sig kläderna? För effektens skull? Någon annan symbolik? Avslöjade i sin syndfullhet?

    Gilla

    • Gabrielle november 28, 2009 / 6:42 e m

      Nakenheten i konsten, ja du, det är väl en fråga för sig. Det är väl som du säger en fråga om effekt. Effekt i stället för realism. Jag har ibland undrat varför vår store gigant August Strindberg är naken i Carl Eldhs stora skulptur i Tegnérlunden. Men han ska tydligen vara en titan fjättrad vid en klippa och en titan i kostym kanske inte hade blivit lika effektfullt!

      Gilla

  4. Björn Nilsson november 27, 2009 / 12:28 e m

    Och allt detta oväsen för en mayansk utsaga som forskarna inte vet vad den betyder! Obs. ”forskarna”, inte fiffel- och bågmakarna. Här är ett bloggtips, det är en engelskspråkig blogg men skribenten är svensk och råkar syssla med mayaforskning! Han har en del intressanta synpunkter på hur mayanerna och 2012 används av vissa människor … Här är adressen: http://haecceities.wordpress.com/
    Gå dit och bläddra exempelvis ner bloggposten ”2012 circus for dummies: http://haecceities.wordpress.com/2009/11/12/2012-2012circus-for-dummies/

    Ganska kul läsning förresten!

    Gilla

    • Gabrielle november 29, 2009 / 11:09 e m

      Tack för länken. Intressant läsning. Han kan verkligen mycket om Maya, den där killen.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.