Tårtan – ett minne

För flera år sen, en dag i februari: födelsedagsmorgon. Jag ligger stilla och väntar på att bli uppvaktad. Men inget händer. Jag tänker att jag måste ju ändå säga nåt. Lite försiktigt talar jag om för K att det faktiskt är min födelsedag. Oj oj, så pinsamt att glömma det! Nu vill han åtminstone skaffa en tårta. Det går fortast med bilen. En prinsesstårta får det bli.

Men så konstigt –  när han kommer hem är tårtan inte med! Han måste ha glömt den på disken i kondiset. Han åker tillbaka. ”Jag fick ju inte med mig tårtan”, säger han. ”Nämen oj då, det måste ha blivit något fel” säger konditorn bekymrat och ger honom en ny tårta. När han kommer hem och ska låsa bilen ställer han tårtkartongen på biltaket.

Och förstår.

Han åker till kondiset för tredje gången och betalar tårta nr 2. Av tårta nr 1 finns inga spår.

PS:  K och den unge man jag berättade om i Hjälpa en kompis är släkt.

Andra bloggar om: , , ,

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.