Om läsande och omläsande

När jag var barn och tonåring läste jag mycket.  Det gör jag fortfarande men inte riktigt så där verkligt bokslukande som då jag var i tonåren, i varje fall i yngre tonåren. Jag minns hur det var att gå på biblioteket och låna hem en hel trave böcker och glädja sig åt att få läsa dom allihop. Och det var verkligen en trave: jag brukade ha biblioteksböckerna staplade på golvet.

För ett par år sen läste jag en bok om läsandet skriven av Alberto Manguel. En vacker bok och väldigt nöjsam att läsa. Satt i solen på landet, läste och njöt minns jag. Boken heter ”En historia om läsning” och rekommenderas. Den finns som pocket numera tror jag.

Att läsa om böcker hade SvD en artikel om igår. Bl.a. står det om Per Wästbergs tal vid Svenska akademiens högtidssammankomst i december: ”Att bara läsa en bok en gång är lika dumt som att bara lyssna på en cd en gång, menar Wästberg och avslöjar därmed en viss gammalmodighet, så många lyssnar nog inte på cd-skivor idag, men i alla fall, poängen finns där.” Hm, jag är nog gammalmodig också i så fall för cd lyssnar jag fortfarande på. Men nu skulle det handla om att läsa och att läsa om. Jag håller inte riktigt med Wästberg förresten – nog kan det räcka att läsa en bok en gång även om man tycker om boken? Hur skulle man annars hinna med allt man vill läsa? För mig är det nog också som för Stefan Eklund (SvD:s kulturchef, som skrivit SvD-artikeln) att jag läser om mer sällan nu än jag gjorde förr.

När jag funderar på böcker jag läst om –  t.o.m. flera gånger – är det som kommer upp först: ”Greven av Monte Cristo” av Alexandre Dumas d.ä. , han som också skrev ”De tre musketörerna”. ”Greven av Monte Cristo” fick jag i två band när jag var barn och den var en klar favorit. Inbundna gamla böcker i mörkrött (linneband?) som färgade av sig på händerna när jag låg i sängen och läste. Jag har kvar dom. Här är Edmond Dantès, just uppstigen ur badet…simturen från fängelseön If utanför Marseille. Här har han inte blivit greve än, det fixar han lite senare.

Sicken tuffing!
Illustrationerna i boken är gjorda efter den franska originalupplagan från 1840-talet nån gång. Just den här är en gravyr efter en teckning av Paul Garnier.

Jag hittade förresten hela boken på franska på webben – här.

Andra böcker som jag vet att jag läst mer än en gång – ibland flera gånger – är Hemingways ”For whom the bell tolls”, H.E. Bates gamla bok ”Purpurslätten” och ”Fair stood the wind for France”, Aldous Huxleys ”Point counterpoint”. Och så har vi förstås Joseph Heller med ”Moment 22”. Ja, det finns nog flera lite mer nyutkomna böcker som jag läst om också. Carina Burmans ”Min salig bror Jean Hendrich” är ett exempel. Mycket bra bok. Men jag tror jag får sluta komma ihåg omläsningar nu annars kommer jag bara på fler och fler.
Hur gör du? Läser du om böcker?

En författare som jag aldrig läst alls är Joseph Conrad. Men inspirerad av SvD-artikeln har jag nu börjat på ”Mörkrets hjärta”. Bra tunnelbane- och bussbok eftersom den är lämpligt tunn och lätt att ha med sig. Har inte hunnit så långt än men den fascinerar redan.

SvD:s artikel här.

Andra bloggar om: , ,

Uppdatering/tillägg 2012-05-09:
SvD hade häromdan en intressant artikel om värdet av att just läsa om sånt man läst tidigare. Artikeln heter ”Omläsning är en hyllning till läsakten”. Skribent är Hans-Roland Johnsson, forskare i franska vid Stockholms universitet och kulturskribent. Titta här.

32 thoughts on “Om läsande och omläsande

  1. Bengt O. januari 10, 2010 / 5:11 e m

    Trevligt inlägg. Själv läser jag ofta om böcker – det finns flera böcker som jag läser en gång om året.

    Kul att du gillar Monte Cristo. En riktig indianbok. Kanske är det så att vi alla i hemlighet drömmer om att bli fruktansvärt rika så att vi kan hämnas alla oförrätter! Men inte så grymt som Edmond dock, han var nog en knöl innerst inne. Haschisch använde han också – inte så bra. Men härlig eskapism.

    Jag fäste mig vid att du nämner ”Fair stood the wind for France.” Undrar om det är någon fler som läst den? Jag läste den när jag var mycket ung men boken verkar ha förkommit så jag äger den inte längre.

    Men vad som egentligen föranledde min kommentar var ”Catch 22”. Där har vi tydligen radikalt olika uppfattningar (precis som om Citybanan 😉 Länge fanns det två böcker i min bokhylla som jag aldrig lyckats komma igenom trots många ihärdiga försök – jag fick alltid ge upp efter något kapitel. Den första var faktiskt ”Ulysses” men den klarade jag av för några år sedan. Jag har väl inte läst om den men går tillbaks och gluttar nu och då. Den andra var just ”Catch 22” . Till slut gav jag bort den för jag retade mig alltid på att se den i bokhyllan när jag visste att jag aldrig skulle läsa den.

    Du är lycklig du som inte har läst Conrad ännu. Där kan jag garantera dig många fina läsupplevelser och bevingade ord. ”Mista Kurtz he dead” eller ”The horror, the horror.” Men flera av hans mindre kända böcker är också fina. Själv gillar jag ”The Secret Agent” trots att den av förståsigpåare anses som mindre lyckad. Kanske just därför.

    Gilla

    • Gabrielle januari 11, 2010 / 4:44 e m

      Roligt att du också läst ”Fair stood the wind for France”. Det är ju en rätt gammal bok, den kom ut 1944 första gången ser jag. Mitt ex är från mitten av 60-talet.
      ”Ulysses” har jag varken läst eller tänkt läsa. Kanske borde? Ett annat verk jag inte heller tänkt läsa är ”À la recherche du temps perdu” som kanske är ännu mer att bita i än Ulysses gissar jag. För mig räcker det (än så länge i varje fall) att njuta av att det är en så vacker boktitel, även den svenska – ”På spaning efter den tid som flytt” – är fin fast på franska är det ännu vackrare.
      Kanske skulle jag göra ett inlägg om böcker jag inte tänkt läsa… 🙂

      Kom just på några andra gamla böcker jag läst flera gånger: ”Doktor Glas”,”To kill a mockingbird” och ”Lucky Jim”.

      Gilla

  2. Marie-Louise Bohman januari 10, 2010 / 7:32 e m

    Jag kan faktiskt läsa om böcker både en och två gånger. (Det kanske beror på att jag börjar bli senil.) Men det blir inte så ofta för det finns så mycket oläst. Om det är en bok med spännande intrig, brukar jag läsa fort första gången, för att se hur den slutar. Sen kan jag läsa om den sakta och smaka på varje ord och uttryck och se om jag får en annan uppfattning av karaktärerna, när jag vet mer om deras öden.
    Jag är periodare just nu, dvs. jag försöker beta av en författare i taget. Jag har just avslutat Margareth Atwood och Isabel Allende. Sticker emellan med faktaböcker om kvantmekanik (för det är så nyttigt att inse att man inte vet nånting) och just nu läser jag om den moderna drömforskningen. Ibland blir jag trött på alltihopa och läser bara engelska deckare, tills det står mig upp i halsen.
    Jag samlar på nobelpristagare och har en särskild bokhylla för dem. Jag har flera kvar att läsa där också. Jag tycker om att HA böcker, men nu lånar jag mest, för böcker är dyra.
    Jag drömde en gång att jag kom till himlen och mitt bland alla ängar och änglar stod det stora röda tegelhus som innehöll alla böcker som skrivits och man förklarade för mig att nu hade jag tid att läsa allihop!

    Gilla

    • Gabrielle januari 11, 2010 / 4:49 e m

      Margareth Atwood har jag också läst en hel del av. Tycker särskilt om ”Kattöga” och ”Alias Grace”. Isabel Allende har jag inte läst alls och inte nåt om kvantmekanik heller!
      Ambitiöst att samla på nobelpristagare i egen bokhylla. Jag läser nobelpristagare ibland men bara om jag känner mig lockad – inte just pga nobelpriset. Herta Müller ligger i min läskö just nu. Men just nu är det gamle Joseph Conrad som gäller.
      Vilken rolig dröm du hade!

      Gilla

  3. Björn Nilsson januari 10, 2010 / 7:53 e m

    Har just genomfört en inventering av bokhyllorna. Efter att ha konstaterat hur många böcker som jag skulle vilja läsa om, och jämfört med återstående beräknad livslängd, är det bara att konstatera att man kan gå och ta en fika i stället! Det hinns ju med i alla fall.

    Bengt O: jag konstaterar att ”The Secret Agent” heter ”Anarkisten” på svenska och finns i hyllan härbredvid. Länge sedan jag läste den, men jag undrar om man inte kan lära sig en del om dagens konstiga fenomen ur den? Enda Conrad jag läst.

    Angående böcker som jag inte kommer igenom: efter att ha läst (under vissa plågor) ”Bröderna Karamazov” försökte jag mig på ”Idioten”. Jag gav snart upp. En massa ryssar som bara babblar strunt hela tiden! Däremot var omläsningen av ”Nils Holgersson” för några år sedan en positiv upplevelse.

    Gilla

    • Gabrielle januari 11, 2010 / 4:46 e m

      Dostojevskij ska man ju liksom ha läst och ska tycka är bra också… Men jag håller med dig om att dom inte är så lätta att ta sig igenom. Fast jag har gjort det ändå. Kanske är dom just såna man med fördel skulle läsa på datorn eller i varje fall på nåt sätt så man lätt kunde söka sig tillbaka när man tappat tråden (gjort uppehåll i läsningen t.ex.). Det brukar ju vara många personer med och med det ryska namnbruket kan personerna gå under lite olika namn vilket ju inte gör det lättare att hålla reda på dom.
      ”Nils Holgersson” har jag aldrig läst själv, bara fått uppläst för mig och systrarna när vi låg i våra sängar i det rum som kallades barnkammaren nån gång för hemskt länge sen. Däremot har jag funderat på att nån dag ta mig en titt på ”Gösta Berlings saga” för att se hur Selma Lagerlöf håller i dessa tider.

      Gilla

    • Anna januari 11, 2010 / 10:11 e m

      Idioten… den föll jag pladask för. Har läst om den en gång. Men båda läsningarna skedde när jag var ung. Jag var fascinerad! Kanske borde jag läsa om den nu och försöka förstå vad det var som fängslade mig så.

      Gilla

      • Gabrielle januari 12, 2010 / 10:30 e m

        För mig var det inget pladask. Läste den som äldre och kanske vid en tid när jag inte var riktigt mottaglig eller hade för mycket omkring mig. Nu blir ju jag också sugen på att läsa den igen! Det här inlägget om omläsning resulterar kanske i en omläsningslista…

        Gilla

  4. Christina januari 10, 2010 / 9:18 e m

    Väldigt intressant inlägg, jag brukar faktiskt läsa om vissa böcker.
    Jag älskar t ex Simenons Maigret-böcker, de läser jag om hur många ggr som helst och njuter av miljöskildringarna, ett Frankrike som knappt finns längre, hans utsökta språk och personbeskrivningar.
    Eftersom han skrev dom under en så vid tidsrymd så reser jag i alla decennier genom hans böcker, från gaslyktan och hästdroskornas Paris fram till 70-talets.

    Gilla

    • Gabrielle januari 11, 2010 / 4:48 e m

      Åh, Maigret! Mina gamla slitna Maigret (fått föräldrarnas gamla ex) tror jag rök i senaste utrensningen för att göra plats för nyinköpta böcker. Troligen har en eller annan överlevt uppe i stugan i Hälsingland. Men några andra böcker på franska har jag och brukar köra en och samma innan jag nån gång ska åka till Frankrike. Då blir det omläsning bara för språkets skull och för att sätta igång skallen på franska. Brukar funka ganska bra faktiskt.

      Gilla

  5. Matildas fikarum januari 11, 2010 / 3:57 f m

    Jag läser ytterst sällan om böcker, inte för att jag inte vill utan för att det finns så många nya jag vill läsa istället. Läser jag om en bok är det mestadels för språkets skull och då nästan uteslutet äldre svenska författare.

    Gilla

    • Gabrielle januari 11, 2010 / 4:47 e m

      Jag har hittat bra boktips hos dig. Du hade med ”A voyage long and strange” av Tony Horowitz. Den läste jag. Lite långtjatig styckevis men för det mesta intressant tycker jag. Det är nåt mer också jag hittat hos dig men nu minns jag inte vad det var.

      Gilla

  6. Anna januari 11, 2010 / 10:08 e m

    Håller med om det som sagts här av flera: vilket bra inlägg! Och kan givetvis inte låta bli att skriva något om mitt eget läsande och om-dito.
    Det finns en bok som jag brukar säga är den enda sak jag skulle ta med mig till en öde om jag bara fick ta en sak, nämligen Sandemoses En flykting korsar sitt spår. Den fick jag i 20-årsåldern av min Mamma, läste då och har senare läst om minst en gång i varje decennium av mitt liv. Det har blivit några gånger, kan man säga. Och så måste jag ju läsa mer av samma författare och det blev Det svunna är en dröm, Murarna runt Jeriko, Felicias bröllop och Varulven. Dom båda sistnämnda hör också till dem jag gärna läser om. Det är ett tag sen och kanske dags igen.
    För några år sen erfor jag (erfor = jag minns inte hur) att Sandemose tydligen av en del anses som icke rumsren, pga politiska åsikter eller nåt sånt. Jag vet faktiskt inget om det. Men jag gillar hans böcker.
    Min andra stora favorit har varit Doris Lessing och jag har många av hennes böcker i min hylla. Den fem böcker långa berättelsen om Martha Quest i serien Children of Violence läste jag också som ung. Har inte gjort om det. Men The Golden Notebook, den har jag läst om flera gånger.
    Jag skulle kunna fortsätta lite till men stannar vid det. Dom böcker som nämnts av andra här är delvis bekanta, delvis inte. Jag har fått flera tips som gör mig nyfiken.
    Längtar till en tid när jag har kan ägna mig mycket åt läsning igen, sådär som det var när man gick i skolan och läste bok på bok men sällan läxor!

    Gilla

  7. Christina januari 11, 2010 / 11:25 e m

    Tittar in här igen för att se vad andra läser om – och Anna har jag Sandemodse gemensamt med. Jag tänkte, när jag skickade min förra kommentar, att jag glömde nämna Aksel Sandemose, för honom läser jag ständigt om. Alla böckerna.

    Just nu har jag lust att läsa om Alexandriakvartetten av Lawrence Durrell. Jag fascinerades otroligt av dessa fyra böcker när jag var ung, och mina böcker är fulla av anteckningar och understrykningar 😉
    Det vore kul att se vad jag tycker om dem nu. Då tyckte jag de stod för gräddan av livsvisdom.

    Gilla

    • Gabrielle januari 12, 2010 / 10:35 e m

      @Christina och Anna
      Lessing har jag också läst en del av, men inte fascinerats lika mycket som du, Anna.
      Sandemose, ja. Fast ta med mig den till den där öde ön vet jag inte. Jag vet verkligen inte vilken bok det skulle bli till den där ön. Inte blir det Greven av Monte Cristo i alla fall!
      Men oj, vad det blir mycket av det här: Sandemose åker ju in på omläsningslistan nu också!
      Alexandriakvartetten fick jag när jag låg på BB med första barnet. Men jag tyckte den var rätt trög, fastnade inte riktigt i den fast jag läste alla fyra böckerna – med viss möda. Men det kan ju vara så med böcker: jag kanske inte var i rätt sinnesstämning just då. Och nu har det gått bra många år. Så…jodå: Alexandriakvartetten får jag nog ta och plocka fram igen. Den lär i alla fall finnas kvar till skillnad från mina gamla Maigret. Men obs, för undvikande av missförstånd: jag slänger aldrig böcker. Jag säljer till antikvariat (går sällan!) eller ger till Myrorna eller Stadsmissionen (funkar finfint).

      Gilla

  8. Matildas fikarum januari 12, 2010 / 8:24 f m

    Vad kul, Gabrielle, att du hittade boktips hos mig! Jag satt precis och tänkte idag att jag kanske skulle ta bort den kolumnen, men nu blir jag inspirerad att fortsätta. Jag håller med om voyage-boken, lite seg blev den allt mellan varven men ändå sammantaget riktigt bra.

    Gilla

    • Gabrielle januari 12, 2010 / 10:27 e m

      Ja, fortsätt gärna med det – jag tittar på dina tips! Det kan ha varit nån Tim Winton kanske som jag hittade hos dig också.

      Gilla

  9. Marie-Louise Bohman januari 12, 2010 / 9:57 f m

    Det är konstigt vad smaken förändras genom åren – ofta i ”fel” riktning, dvs. från tyngre till lättare litteratur. Jag kan ännu förvånas över med vilken inlevelse jag plöjde igenom t.ex. Illiaden och Odyssén när jag var tonåring. Likaså Fritiofs saga som stod i föräldrarnas bokhylla. Jag läste dem om och om igen och kunde långa stycken utantill. Mina klasskamrater stod inte ut med Illiaden och försökte mygla bort den,men jag NJÖT av varje rad. När jag var ensam hemma, kunde jag deklamera högt för mig själv bara för att det lät så vackert. Nu fattar jag inte det där. Jag skulle aldrig orka läsa om dem.

    Gilla

    • Gabrielle januari 12, 2010 / 10:21 e m

      Du kanske ska prova? Läsa en del bara – lite Iliaden och Odyssén eller Fritiof – och deklamera därhemma och se hur det känns!

      Gilla

  10. Marie-Louise Bohman januari 12, 2010 / 10:11 f m

    Förresten, när jag tänker på det, vi äldre tänker kanske inte alltid på vad en tidig läsupplevelse betyder för en människas utveckling. När mina barn var små, satt jag varje kväll vid deras sängkant och hade högläsning ur böcker som jag själv tyckte om. Jag tänkte att de kanske inte fattade så mycket men de lyssnade med intresse. Jag plöjde t.ex. igenom hela utvandrarsviten och jag läste min ungdoms älsklingsbok, Katrina av Sally Salminen, ett sorgligt kvinnoöde och en stark kvinna som blivit mitt föredöme. Jag läste Det susar i säven och Det blåser på månen och Tre män i en båt, för att inte tala om Tove Janssons böcker. Alla mina barn har blivit mycket läsintresserade. Särskilt en av mina söner, som ofta säger att lässtunderna präglade hela hans barndom och att han aldrig kommer att glömma dem och att de har betytt mycket hela hans liv. Ofta pratar han om böcker som jag själv inte minns att jag har läst. Nu har han överfört traditionen till sina egna barn.

    Gilla

    • Gabrielle januari 12, 2010 / 10:25 e m

      Högläsning har jag också starka minnen av. Oftast var det nog Mamma som läste när vi låg i våra sängar men också min morfar när morföräldrarna var på besök hos oss. Pappa läste också för oss. Det var Det susar i säven, Det blåser på månen (Dina och Dorinda, kapten Hulahuu Blod, puman…), mumintrollen, Lorna Doone, De tre musketörerna …jodå, vi har nog en del liknande bokminnen. Tre män i en båt var nästan ihjältjatad i min släkt. Den har jag inte läst för mina egna barn vad jag minns, men några av dom andra jag nämnde fanns med. Om mina barn har lika starka minnen av högläsandet under deras barndom som jag har från min egen vet jag inte. I varje fall har dom blivit mycket intresserade av läsande båda två.

      Gilla

  11. boel englund januari 12, 2010 / 5:22 e m

    Hej Gabrielle, Anna och andra! Här ett inlägg från en som aldrig bloggat förr men råkade hamna här när jag egentligen skulle arbeta. Jag kände igen Gabrielle och Anna från för mycket länge sedan – ungefär 45 år sen, närmare bestämt, huvaligen. Och så gillade jag naturligtvis det jag läste… En kommentar om läsning och omläsning: har ni prövat att läsa med öronen? Dvs att lyssna på ljudböcker, med skådespelare som uppläsare. Det ger faktiskt nya dimensioner åt en text och det märks särskilt när man läser om. Dostojevskijs Brott och straff tror jag aldrig jag lyckades ta mig igenom då för länge sen när jag började första gången (men däremot Idioten och Bröderna Karamasov, dem tyckte jag mycket om). Som ljudbok var den en upplevelse, alla 22 CD-arna. Om man tycker att man inte har den tid det tar att läsa på detta vis, gör gärna som jag jag och kombinera med handarbete av något slag! Bäst är att sitta i en fåtölj och höra rösten i hela rummet, hörlurar fungerar inte alls lika bra. Det handlar naturligtvis om den ro som det ger att bara sitta stilla och bli läst för och lyssna.
    PS: känner någon till en barn/ungdomsbok från 50-talet som heter Så vandrade sju syskon? Den läste jag i tioårsåldern och har sökt efter men inte hittat. Författarens namn minns jag inte. Och till sist: Fair stood the wind for France tror jag inte jag har läst, men jag känner igen titeln och tycker så mycket om den just för titelns skull! Det finns många aspekter att lägga på böcker…

    Gilla

    • Anna januari 12, 2010 / 6:05 e m

      Hej Boel! Jaså, det var här vi skulle ”ses” igen! Trevligt. Nej, boken om sju syskon har jag inte läst, men jag har googlat och hittade det här. Seven little Australians av Ethel S. Turner ( Sju syskon på svenska) som kom 1937 och räknas som en av De Odödliga Ungdomsböckerna.
      Inte så mycket erfarenhet av boklyssnande men lite. Tycker också att det är ett trevligt sätt att ta in en bok, men det krävs att uppläsaren är bra. Bl a tyckte jag väldigt mycket om P O Enquists författaruppläsning av Ett annat liv.

      Gilla

    • Gabrielle januari 12, 2010 / 10:18 e m

      Hej, Boel, säger jag också. Kände igen ditt namn på direkten när jag såg det i kommentarslistan. Roligt att du hittade hit och att du tyckte om inlägget.
      Jag har inte provat att läsa med öronen än. Dvs jag försökte nån gång när jag var ute och promenerade ensam vid Brunnsviken nånstans – med hörlurar alltså – men det kändes lite läskigt att inte höra om det skulle komma nån efter mig. Vaksamhet är ju nåt som gäller när man är ute och traskar för sig själv. I alla fall känns det så. Men jag ska prova nån mer gång (knogjärn och pepparsprej kanske?). Vi har en hel del böcker på cd för min man är tydligen inte orolig för att bli överfallen och har lyssnat mycket under promenader.
      Tycker också om titeln ”Fair stood the wind for France”. Att jag har en gammal kärlek till Frankrike bidrar också.

      Gilla

  12. Anna januari 12, 2010 / 11:34 e m

    Det här kan fortsätta länge, men man får väl sansa sig lite. En bok jag glömde nämna förut är den i min hylla som är mest utsliten av min läsning, så jag måste ha läst den många gånger. Det är Aniara av Harry Martinson. Länge sen jag läste om den nu så det är nog dags igen. Det tar bara ett par timmar. Längtar redan.

    Gilla

    • Anna januari 15, 2010 / 4:53 e m

      Intressant! Ber att få återkomma när jag läst om. 🙂

      Gilla

  13. boel englund januari 15, 2010 / 1:43 e m

    Tack Anna, men tyvärr, det är inte Turners Sju syskon utan en annan bok! Jag lär nog aldrig få tag i den. När det gäller uppläsning är det såklart viktigt vem som läser men det verkligt spännande är att man kan lära sig att uppskatta en röst och därmed en tolkning. Så kände jag när jag lyssnade på Irene Lindh i Nemirowskys bok Storm över Frankrike.

    Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.