Finkultur?

Brukar du titta när tv sänder från Last Night of the Proms i Royal Albert Hall? Glada engelsmän gungar med i musiken, krokar arm med varandra och ger sig hän till Elgars ”Pomp and Circumstance”. Hela publikhavet brukar vara i gungning och dom sjunger (vrålar? ) med i den väldigt patriotiska texten. En av stroferna lyder så här:

Land of Hope and Glory,
Mother of the Free,
How shall we extol thee,
Who are born of thee?
Wider still and wider
Shall thy bounds be set;
God, who made thee mighty,
Make thee mightier yet.

Som sagt, patriotiskt så det bara räcker! Kanske i klass med Marseljäsen fast den nog är betydligt blodigare. Men det var egentligen inte patriotismen jag for efter nu utan mer det här när klassisk musik nästan blir populärmusik – när den älskas av många samtidigt. Kanske är det inte riktigt lika fint då längre? Eller är det?

Egentligen bryr jag mig inte så mycket om det, alltså om det är fint eller ej. Det viktiga är ju att man kan njuta av musiken och kan många människor göra det tillsammans är det ju inget fel i det. Vi människor tycker ju om att dela upplevelser. Tänk bara på hur det är att sitta ensam och titta på film på tv jämfört med att sitta i en biosalong med en massa andra. Man får stå ut med godisprasslet och popcornlukten, ett och annat host och snackande och sånt förstås.

Allt det här är bara en förevändning för att lägga länk till en grej som jag hittade på YouTube. 3 minuter och 39 sekunder av dansande gungande hängivelse åt ett ganska suggestivt musikstycke. Att man har en violinist med svallande hår gör kanske inte upplevelsen sämre. Finkultur? Kanske inte, och säkert finns det bättre inspelningar än den här. Men nog är det ganska medryckande?  Sätt volymen på högt och klicka in dig här.

Andra bloggar om: ,

4 thoughts on “Finkultur?

  1. Bengt O. mars 4, 2010 / 12:40 e m

    Jodå, nog är det ‘medryckande.’ Men framför allt är jag glad för att få lära mig att detta stycke som är ”leitmotif” eller inledning till gud vet hur många såpoperor och deckare på TV faktiskt är av Schostakovic. Det visste jag inte. Men André Rieu…ja, nu skall jag inte för vilken gång i ordningen uppträda som glädjedödare på din spalt så jag säger ingenting. Så har jag ingenting sagt om jag säger så.

    ”när klassisk musik nästan blir populärmusik” – allting hänger på kvaliteten. Och att många tycker om något är ju absolut inget fel. Däremot förekommer många ”förvrängningar” och ”förenklingar” av ”klassisk musik”, avsedda att tilltala en bredare smak. Det gillar jag inte.

    Mina (amerikanska) barnbarn har ett antal cd:s med titeln ”Beethoven’s wig”. Där förekommer de mest kända klassiska verken med roliga texter, lätta att komma ihåg. Man kan ju tycka vad man vill om det men när de nyligen besökt Wien visste de i alla fall vem Schubert var.

    Ja nu slutar jag innan jag kommer in på Richard Clydeman, Liberace, Linda Lampenius osv….

    Gilla

    • Gabrielle mars 4, 2010 / 7:31 e m

      Glädjedödare? Du? Nähädå! Det enda ”fel” jag kan komma på med dig är att du har fel åsikter om Citybanan…! Och så kanske att du inte orkat läsa Catch 22 (det trodde jag hörde till allmänbildningen i vår ålder… Fast uppriktigt sagt är jag lite trött på den nu också, den är absurt rolig, överdriven och rätt vansinnig men dessemellan lite ”långtjatig” också).

      När det gäller André Rieu så behöver du inte vara orolig. Jag har inga varma känslor för honom – hade aldrig hört talas om honom förrän jag såg den här grejen på YouTube häromdan. Sen visste jag inte att stycket är så populärt i såpoperor och sånt. Jag minns det mest från filmen ”Eyes wide shut” + att jag har valsen på cd (inte med André Rieu!)

      Förvrängningar och förenklingar av klassisk musik tycker jag inte heller om. Men samtidigt, om kraftigt populariserad eller uppjazzad musik av Beethoven eller Bach m.fl. av dom klassiska kompositörerna leder till att en person som annars enbart lyssnar på svensktoppen, ”Österriketoppen”, popmusik, rap m.m. börjar bli intresserad av att lyssna på klassiskt så är det ju bra. Ungefär som med dina amerikanska barnbarn. Roliga texter till Beethoven låter hemskt! Jag googlade lite på det, och barnen såg ju glada ut på den videosnutt som jag hittade. Dom hittar kanske till ”riktiga” Beethoven sen. Ändamålet helgar medlen.

      Det är lite som den amerikanska tv-serien ”Förintelsen” för många år sen. Den kritiserades ju för att den ansågs ge en romantiserad bild av livet i ett koncentrationsläger. Men den ledde nog till att många som tidigare inte kunnat särskilt mycket om andra världskriget och judeförföljelsen lärde sig mer – och kanske skaffade sig mer kunskap sen, förhoppningsvis lite mer faktabaserad. I alla fall vill jag inbilla mig det.

      Jaså, Liberace hör inte till dina idoler…inte till mina heller. Mer rolig som fenomen. Dom andra två känner jag inte till alls. Men jag kan ju googla lite på dom.

      Gilla

  2. Bengt O. mars 4, 2010 / 8:32 e m

    Jag får tacka för ditt toleranta svar. Jag var ung när Liberace var populär och föraktade honom givetvis med ungdomlig överlägsenhet men senare har jag också kommit att uppskatta honom som fenomen. ”I cried all the way to the bank” har ju blivit ett bevingat ord. Tror dock knappast att jag blir så gammal att jag kommer att uppskatta Linda Lampenius.

    Vad gäller Bach kan jag bara säga att om han kommit på det här med synkoper hade han uppfunnit jazzen. Inte undra på att många spelat in ”Play Bach”, Rhoda Scott m.fl. För mig kanske den störste musikern någonsin. Och därmed får jag möjlighet att citera en diktare som vi båda har som favorit (i motsats till Citybanan):

    Tjugo barn hade Johann Sebastian Bach.
    De tyckte gubben var hopplös och gammaldags, ach.
    Han var inte ett dugg rococo.
    Med föråldrade ting höll han på.
    Nutidens snillen och dagens pop ville han inte förstå.
    Hans vyer var korta och små,
    han blev tidigt gammal och grå,
    han satt fast i fugor och sånt gammalt skräp, och det ordentligt ändå.

    Gilla

    • Gabrielle mars 8, 2010 / 11:24 f m

      Tack. Har inte läst den där tidigare. Stackars gamle Bach!

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.