Släcka törsten (2)

Cairns, Australien i december för ett par år sen. Solen dunkar ner från en molnfri himmel, det är uppåt 40 grader varmt och luften dryper av fukt. Även dom som bor här klagar och pustar. Och jag som egentligen inte har svårt för värmen – bara luften är rimligt torr – rör mig långsamt och som i halvdvala.  Det gäller att stå ut, att klara av det här och att sakta ta mig dit jag ska. Ena foten framför den andra, ett steg till, ett steg till… Håret klibbar i pannan, svetten rinner efter ryggen och i ansiktet. Det är tungt att andas. Har min hjärna gått ner i nån sorts stand-by-läge?

Åh, du milde himmel – en Liquor shop! In i den luftkonditionerade lokalen och där finns förstås öl! Knappt har jag kommit ut ur affären förrän jag öppnar den immiga kalla burken. Sen sitter jag på en bänk och dricker. Och det känns fullkomligt sagolikt ljuvligt! En kall öl – vad kan vara bättre?!

Nu är jag ju inte den som brukar sitta och öla på parkbänkar så det ger upplevelsen ytterligare en dimension – inte bara släcka törsten och få fart på livsandarna utan också viss förtjusning över att göra nåt som är olikt mig, att bryta mina egna mönster.

Ett annat släcka-törsten-minne: Min syster och jag har åkt tåg ner genom landet. Nu ska vi byta till buss sista biten och det är en stund kvar före avgång. Det är sommar, det är varmt – lagom varmt den här gången för vi är inte i Cairns utan i en svensk stad. Inte långt från busstationen finns en park och vi sätter oss där på en bänk med var sin dricka och pratar i väntan på att få kliva på bussen. Vi är två somrigt fritidsklädda medelålders kvinnor rimligt välbehållna, åtminstone efter vad vi själva tycker… En bit bort i en annan del av parken sitter några ”ölgubbar” och dricker. Vi undviker att titta åt deras håll men det hjälper inte. Efter en stund ser vi en av ”gråskallarna” långsamt komma mot oss med lätt rullande gång och en rosita eller en öl i handen. Väl framme säger han ”Va’ dricker ni, flicker?”

Historien slutar där. Vi tackade vänligt nej till nåt gemensamt drickande och hans rosita ville vi inte smaka på. Men det är ett lustigt minne, och det där ”Va’ dricker ni, flicker?” har vi inte glömt.

Hm, vad handlar dom här minnena om då? Att i det ena fallet bete sig som ”nån annan”, och i det andra tas för att vara nån annan än den man är? Äsch, inte stor idé att utveckla nån analys av det här. Många tycker förresten säkert att det är larvigt att alls se det som ett ovanligt beteende att ta en öl på en parkbänk.

Jaha, nu blev det mer om öl och drickande. Min mening är förstås inte alls att glorifiera öldrickandet. Det går naturligtivs mycket bra att släcka törsten med vatten också – så det så!

Andra bloggar om: , ,

2 thoughts on “Släcka törsten (2)

  1. Kecke juli 12, 2010 / 2:35 e m

    Jag blir ledsen. Främst för att ni dissar en ölgubbe men även för att du inte vill glorifiera öldrickandet.

    Gilla

    • Gabrielle juli 12, 2010 / 5:16 e m

      Va?! Skojar du? Vem har dissat en ölgubbe? Inte jag.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.