Linné skrev att rönnen är ”ett träd, som icke blir gammalt”, men det beror förstås på vad man jämför med. Den här rönnen, som jag tagit en närmare titt på, är nog i 80-årsåldern eller så, gissar jag. Men så mycket mer blir det troligen inte. Kanske är det här trädets sista sommar och några vackra röda bär blir det nog inte nån mer gång.
Gammalt, trasigt och – vackert ändå, tycker jag. (Större bild om du klickar). Det finns nog mycket mulm därinne.
Rönnar är fina med sina vackert graciösa flikiga blad – och så dom kraftigt röda bärklasarna när den tiden kommer. Det är nästan nåt japanskt över rönnar. När rönnbären sen lyser rött i träden vet man att nu är sommaren verkligen över, och så sägs det ju att är det mycket rönnbär så blir det en snörik vinter (usch! inte tänka på sånt nu!). Men så tänker jag ändå på rönnen som fanns på gården där jag bodde som barn där stora horder av sidensvansar slog sig ner och smaskade på bären. Det var ju också på vintern – februari/mars så där kanske.
Rönnbärsgelé är gott. Förr gjorde jag ibland en efterrätt med ugnsbakade äpplen med lite rönnbärsgelé i och ett litet lock av mandelmassa. Smaskens! Rönnbärslikör då? Är det gott? Minns inte att jag nånsin smakat det.
Andra bloggar om träd. rönn, rönnbär, sidensvansar
Vad tycker du?