Rostigt

En blogg som jag tycker om och brukat kolla emellanåt är Rostsverige. I januari i år slutade dom blogga, men alla inläggen ligger kvar så man kan gå in och titta på dom fortfarande – här. Det här med gamla slitna miljöer, miljöer som visar spår av människors verksamhet är fascinerande och sånt hittar man gott om hos Rostsverige. Tack för det!

Nu ska det bli rost av här också. Gamla rostiga grejer blir det. Kan det vara kul att titta på? Inte vet jag. Men en rolig grej med att blogga är ju att jag gör som jag vill här! Två av bilderna ligger i full bredd men dom andra kan du klicka på om du vill njuta av rosten i lite större format.

Det här stora ankaret finns på Djurgården i Stockholm. Och sen kommer några strandfynd av lite olika slag och några motiv ute i vattnet, denna gång i södra Norrlands kustland som dom säger på SMHI.

Hm, kan man se nån djupare mening i det här? Handlar det om att känna sig förankrad i tillvaron? Att ha en boj att hålla sig till även om man börjat bli lite rostig kanske? Eller är det bara en gamla-grejer-nostalgi? Inte vet jag. Ta det som du vill!

Andra bloggar om: , , ,

7 reaktioner på ”Rostigt

  1. Matildas fikarum september 3, 2010 / 10:18 f m

    Tack, Gabrielle, för länken! Rostsverige är en av mina favoritbloggar som jag liksom tappat bort. Det gör inget att den är nedlagd, jag går gärna igenom alla inlägg igen.

    Gilla

  2. Mira september 3, 2010 / 1:54 e m

    Det är något vemodigt med rost. Samtidigt som den kan ses som en slumpens konstverk, vittnar den också om underlåtenhet och förfall. Blortglömda lämnade ting. Saknad. Melankoli. Och somliga av oss lockas av denna melankoli. Jag till exempel.

    Gilla

  3. Björn Nilsson september 3, 2010 / 8:21 e m

    Rostsverige tycker jag var/är en kulturhistorisk gärning av betydelse. Därute ligger Folkhemmets femtiotalsoptimism och rostar bort i små indusstriorter med tvivelaktig framtid, och det dokumenterades fint.

    Sedan kan ju rost, förutom dåligt underhåll i största allmänhet påminna om fåfängligheters fåfänglighet och alltings förgänglighet, vilket är särskilt påträngande när hösten nu kryper allt närmare. Dock, ibland är det ett förfall i skönhet.

    Gilla

    • Gabrielle september 4, 2010 / 10:43 f m

      Du har rätt, det är en kulturhistorisk gärning. Jag hoppas upphovsmännen (för efter vad jag förstår är det killar som bloggat) tagit vara på materialet på annat sätt eller sett till att nån kulturinstitution av nåt slag har gjort det.
      Allt är ju förgängligt så även bloggvärlden…

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.