Gamla papper

På nyårsafton sätter han sig ner och skriver. Han skriver om familjen, var i huset hustrun och de många barnen befinner sig just när han skriver, var hunden är (eller vissa år hundarna), lite om hur året har varit och om förhoppningar inför det nya året. Ständigt återkommande varje nyår är oron för om han ska få ekonomin att gå ihop under det nya året, får han behålla jobbet eller ej, kommer han att klara att försörja sin stora familj, måste dom flytta? Och så det här med hälsan, måtte de alla få ha hälsan under det nya året. Den tidigaste anteckningen är från nyårsafton 1889, den sista, som är mycket kort, är från 1928. Då är han gammal, alla barnen är sen länge vuxna och utflyttade och har egna familjer. Han lever flera år till men fortsätter inte med sitt nyårsskrivande.

Noteringen från en av alla dessa nyårsaftnar går rakt in i hjärtat. Handstilen är lite större och lite spretigare än annars, bläcket har flutit ut mer, det märks att han varit upprörd. Han skriver om en av sönerna, 15-åringen, som två dagar tidigare tog skridskorna och gav sig ut på den isbelagda ytterfjärden. Han kom aldrig tillbaka. Och pappan anklagar sig själv – och resten av familjen – för att sonen inte hindrades att ge sig ut den där dan. I kanten på papperet står det: ”Skola vi väl i vår återfinna vår ”gosse?” Och så blev det. När isarna gått i april fann man honom.

Den lilla pappersbunten ligger på skrivbordet. Och det är nästan som om själva papperen ligger där och andas av dom människor som det berättas om här och som allihop förstås är borta sen länge, inte bara han som gav sig ut på isen.

Ja, vad ska man (jag) göra med alla gamla släktpapper? Det tar emot att slänga dom. Men spara…  Man måste ju i så fall göra ett urval. Annars blir det ju som ett snöklot man rullar framför sig.  Fast kanske blir det mindre framöver? Pappersproduktionen – i form av privatbrev som skickas som vanlig post och i form av personliga anteckningar  på papper – har väl minskat en del gissningsvis. Hur vanligt är det t.ex. med privat brevskrivande i dag? Jag menar brev som skrivs och postas – inte mailas. Posten har ju förresten minskat sin service också. Och dagens brev och privatanteckningar ligger väl på hårddiskar och usb:er i stället.  Hur beständigt det är kan man ju fråga sig – om man nu vill spara grejer, menar jag.

Men mina gamla släktpapper: om jag nu inte vill slänga dom och inte heller vill spara dom själv, vad kan jag då göra? Jag har för mig att det finns arkiv man kan lämna sånt här till. Nåt landsarkiv kanske. Nån som vet?

9 reaktioner på ”Gamla papper

  1. ab januari 2, 2011 / 1:50 e m

    Det här är ett evigt problem. Alla de här papperen är ju unika, värdefulla, kan inte ersättas. Samtidiigt, om alla sparat allting sedan hedenhös hade det inte fungerat, och ingen hade ändå haft tid att ta del av allting ens om de ägnat hela sina egna liv åt det. Tydligen måste det mesta till sist gå förlorat.

    Men nu vill man ju bevara just det här, efter att ha läst om det! Ring riksarkivet och fråga om det kan få en plats någonstans.

    Gilla

    • Gabrielle januari 2, 2011 / 10:41 e m

      Hm, ja kanske det. Eller så kan dom hänvisa mig nånstans förhoppningsvis. Annars skulle jag gärna vilja ha mitt egna lilla hörn inne på Riksarkivet där jag prydligt kan stapla alla gamla släktpapper och alla gamla släktfotografier!

      Gilla

  2. Mira januari 2, 2011 / 2:13 e m

    Gabrielle, så här har vi gjort: http://heijkorn.blogspot.com/
    Vi, min syster och jag, ansåg att det fanns så mycket av allmänintresse i morfars memoarer, att det borde visas för fler. Det har också fått som resultat att vi fått kontakt med släktingar vi inte visste fanns. Även helt främmande människor har hört av sig och tackat och ett kapitel i memoarerna har blivit publicerade i en tidskrift. Detssutom har vi roligt samtidigt som vi lär oss massor om tiden, livet och människorna på den tiden. Och om vår egen släkt. Jag tror att det kan finnas fler som skulle uppskatta din släktings funderingar och skildringar.

    Gilla

    • Gabrielle januari 2, 2011 / 10:49 e m

      Ni har gjort – och gör – ett fantastiskt jobb på Heijkorn-bloggen, din syster och du. Jag har tittat på den förut också, och nu har jag suttit en stund och bläddrat och läst. Det är en kulturgärning att samla materialet på det där sättet, lägga ut det och låta den som vill läsa. Och så är det så snyggt gjort också!
      Jag får fundera på om det skulle vara möjligt att göra nåt sånt med våra gamla släktpapper och -foton. Ska ta upp det med systrarna (vi är tre stycken).

      Gilla

      • Anna januari 3, 2011 / 10:21 f m

        Intressant! En sådan lösning känner jag för.

        Gilla

  3. Björn Nilsson januari 2, 2011 / 5:40 e m

    Undrar om inte Nordiska Museet och deras folkminnesarkiv är intresserat av den här sortens minnesanteckningar? Jag tror att de samlar på dagböcker och liknande.

    Gilla

    • Gabrielle januari 2, 2011 / 10:39 e m

      Tack för tipset. Nordiska museet kan vara en möjlighet.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.