Här lever vi vårt liv. Därborta dör dom. Man hittar 1000 döda uppspolade på en strand, läser jag. 1000 människor. Och runt varenda en av dom finns (fanns?) en krets andra. Sorg och förtvivlan. I Stockholm shoppas det. En lördag i mars ser det nästan ut som om det var demonstration på gång på Drottninggatan ner mot city. Men det är det inte. Bara folk som är ute och ”lördagsgår”. Och shoppar antagligen. Det är ju en ”favvosysselsättning” för många numera.
Obs inte menat som kritik. Visst ska människor i den här delen av världen fortsätta med sina liv. Det är bara det att ibland känns kontrasterna så väldigt stora mellan där och här.
Och så Libyen. Där håller det på att gå åt alldeles fel håll. Nog känns det bra dystert dessa dagar. – Och ändå njuter jag av solen och försöker komma åt att höra nån koltrast. Men har inte lyckats med det än så länge.
Vad tycker du?