Cyklade ut till Djurgårdsbrunnskanalen i går på seneftermiddan för att höra näktergalen. Och jo då, den lilla fågeln var där och uppenbarligen ett par stycken för sången hördes både från området vid Isbladskärret och från andra sidan kanalen. Har hört näktergalen just där andra år så jag visste att chansen fanns.
Nu blev upplevelsen lite säregen eftersom näktergalens drillar och flöjtanden blandades med människoljud av mindre charmigt slag. På andra sidan kanalen satt en man som på håll såg ut lite som Hemingway. Han pratade argt och upprört med nån och det hördes rätt väl tvärs över kanalen. Ljud brukar ju färdas väldigt bra över vatten. Nu hördes ilskna högljudda invektiv och långa tirader av envetet skällande. Han gjorde i alla fall uppehåll emellanåt – så näktergalen och alla dom andra fåglarna fick fritt spelrum – men sen fortsatte han igen. Länge höll han på. Jag tänkte först att han pratade i en mobil eftersom han satt ensam på sin bänk men insåg så småningom att han nog pratade rätt ut i luften. Kanske är det respektlöst att använda ordet galning – men jag kunde inte låta bli i det här sammanhanget. Det var nog synd om honom, troligen en sjuk människa. Han hade väl tutat en del också. En urdrucken vinflaska stod på bänken bredvid honom såg jag när jag cyklade förbi på vägen hem. Undrar om han alls hörde näktergalen.
Annars fridfullt vid kanalen, inte så många båtar så där en måndagseftermiddag. Dom som kom förbi vinkade jag till och fick vink och glada miner tillbaka. Människor och hundar kom förbi på stigen framför den bänk där jag satt. En stor pudel kom med en pinne till mig som hon ville att jag skulle slänga åt henne. Vi höll på en stund tills matte, som fortsatt sin promenad, kallade på hunden.
Gabrielles blogg 
Den 21 maj hörde jag de första näktergalsslagen, det var från Långholmen. Intressant nog samma dag som Jorden skulle gå under. På västra Långholmen finns det snår där den kan hålla sig dold, och det gillar den.
Man brukar höra näktergalen från Årsta holmar också, men jag gick förbi där ikväll utan att höra något. Vet inte om det tidigare ganska griniga vädret har lagt sordin på den lille slammermakaren så den inte har kommit igång ordentligt ännu.
GillaGilla
Åh, Långholmen! Det var länge sen jag var där. Glömmer liksom bort den, jag som annars ofta tar mig ut på öar – Skeppsholmen, Kastellholmen. Men på dom är det nog för stökigt för näktergalen.
GillaGilla
Onsdag kväll: hörde näktergal från nordsidan av Årsta holmar och sedan på Årstafältet. Torsdag morgon vid Husarviken och nu i kväll i Tanto. De små bråkmakarna finns överallt!
GillaGilla
Oj då, du har redan skickat mig till Långholmen där jag hörde näktergal igår kväll. En lite försiktig näktergal, kanske var det lite för mycket picknickande människor där, men jag hörde den ett par gånger i alla fall. Kanske får ta mig till Husarviken eller nåt av dom andra ställena fram emot kvällningen i dag då. Lustigt: på vårarna blir det först scillaspaning, sen magnolia och körsbärsblom (i och för sig för mig oftast Kungsan) och så nu näktergalenspaning. Svårt få med den på foto är det nog.
GillaGilla
Fredag morgon: näktergalning i Ågesta. Invasionen fortsätter.
Jag antar att det är en evolutionär grej att näktergalarna gömmer sig. I början satt en del öppet och larmade, men efter att ha blivit utsatta för störtskurar av stenar, skor, flaskor (urdruckna) samt andra hårda föremål blev dessa bortjagade, och kvar blev bara de dolda, och det var dessa som sedan kunde föra sina doldhetsgener vidare.
GillaGilla
Cyklade vid Husarviken igår men det var nog för tidigt på dan. Kvällningen är väl säkrare. Men usch, inte kasta flaskor på näktergalar! Fast i och för sig, jag kan förstå om man kan tröttna om man har en envis en i närheten.
GillaGilla