Har just läst ut Amanda Svenssons debutbok ”Hey Dolly”. Rätt rolig och absurd och med en hel del välfunna liknelser, men ändå inte riktigt i min smak. Sammantaget ger den en bild av en ganska kaxig och nog smått vilsen ung tjej och hennes ännu mer vilsna tjejkompisar och några killar i Malmö. Det är en hel del spyor, cigarretter, ångest, hångel i garderoben m.m. Jag läser den lite som ett besök i en annan värld. Min värld (och ålder…) är så långt från dessa unga människors värld. Därmed inte sagt att jag är totalt ointresserad av den världen, ett litet besök där kan vara lite roande och lärorikt också kanske, men sen räcker det för min del. Boken har fått mycket berömmande recensioner.
Nu ska jag ge mig på ”something completely different”: Steve Sem-Sandbergs ”De fattiga i Lodz”. Det är riktigt sitta-(eller ligga)-och-läsa-väder här – hård blåst och regn.
Gabrielles blogg 
Det blir nog intressantare. Skaffade den förra året, men inte läst än. Ska bli. Får se om man kan hålla med den recensent som ser en efterföljare till PO Enquist i Sem-Sandberg?
GillaGilla
Ja, det tror jag. Har hunnit en bit nu och hittills är det fängslande läsning (no pun intended). Glad blir man väl inte, men den ska efter vad jag förstår inte bara vara en eländesskildring från gettot utan även visa på den livsvilja som kan finnas hos människor även i gräsligt utsatta situationer.
GillaGilla
Tänker på en annan bok i samma ämnesområde, som jag tyckte mycket om: Per Agne Erkelius ”Hotel Galicja”. Självbiografisk, mycket välskriven och läsvärd. Och just idag hörde jag att Stefan Einhorn just kommit ut med en ny bok, en roman denna gång, med en berättelse som också har beröringspunkter med Förintelsen. Hörde honom på morgon-TV i morse säga att han hört av sina föräldrar om Förintelsen under hela sin barndom och att det bara blev så att han hamnade där i sitt skrivande. Fast boken handlar egentligen om något annat. Verkar intressant också.
GillaGilla
Hittade just en recension av Einhorns bok, som tydligen kom ut i september redan, vilket jag missat förut. ”…att romanen har sitt intresse som tidsdokument. Om inte annat belyser den hur trängd godheten blivit och är i de stora krigens tidevarv. Och Einhorns underförstådda maning förblir sig lik: försök åtminstone att värna om godheten så långt det går!” skriver recensenten i SvD. Lite ojämn i stilen tydligen. Vi får se, bättre bedöma själv.
GillaGilla
Nej, nu missade jag ju att skriva vad den heter, Einhorns bok alltså: ”Änglarnas svar”.
GillaGilla
Vad jag i all stillsamhet undrar är om spyorna är obligatoriska inslag? I liv och bok?
GillaGilla
Ja du, det kan man undra. För att ge intryck av realism? Om nu spyor ingår som en framträdande ingrediens (urrkh!) i vissa ungdomars liv.
GillaGilla