När jag var liten

Stenarna där barn jag lekt… Nej, inte precis men i alla fall det hus där jag bodde när jag var liten. Det är Borgmästargården i Söderhamn. Vi hyrde en lägenhet i bottenplanet. Dom två fönstren till höger om dörren i vänstra flygeln hörde till vår lägenhet. Hela högra delen av bottenplanet var arkitektkontor. I våningen ovanför vår bodde borgmästaren (ja, det fanns såna på den tiden) med familj och så fanns det en liten lägenhet till där det bodde en tant som var bibliotekarie.  När det var jul satt vi i köket och sjöng ”Hej tomtegubbar slå i glasen” och så svarade borgmästarn med familj från sitt kök en trappa upp ”Hej tomtegubbar…”.

Huset byggdes 1875 och överlevde den stora stadsbranden i Söderhamn 1876. Från början var det timrat och rödmålat. Men sen i samband med att stans borgmästare flyttade in kom det rappning på fasaden och huset målades gult. Borgmästargården hör till Söderhamns kulturhus. Dom fönster du ser på flyglarna till vänster och höger (vända framåt i bild) är blindfönster, inga riktiga fönster. Dörren till vänster ledde in till kökstrappan och till vår köksdörr. Det var där vi för det mesta gick in. Det fanns en liten stentrappa utanför som är borta nu. På den kvadratiska lilla platsen mellan dom båda flyglarna lärde jag mig åka skidor. Lutningen är verkligen minimal, men den finns där – mycket svagt mot trottoaren utanför. Bra ställe att lära sig stå på skidorna på för en 3-4-åring innan det var dags att ge sig på en riktig backe. Såna fanns på tomten som ligger i en ganska kraftig backe. Vi byggde ”knippa” som vi kallade det och körde skidhopp där. Long time…

Bostäder har det inte funnits i Borgmästargården nu på många många år. I över 30 år höll den kommunala Musikskolan till i huset. På senare år har man haft inskolning av nyanlända barn från andra länder där. Men sen flyttade den verksamheten till nån skola i stan. Sedan hösten 2010 har Borgmästargården stått tomt. Nu har kommunen sålt till en person som ska bygga om till lägenheter igen.

Jag hittade ett gammalt vykort på webben där Borgmästargården syns till höger. Backen är brantare än den ser ut på bilden, och man fick god fart på kälken där kan jag försäkra. Jag har åkt där många vinterkvällar men är inte med i bild eftersom vykortet är poststämplat 1903.  Backen slutar mot en på min tid ganska livligt trafikerad gata, Kungsgatan, så det gällde att svänga in i en snödriva därnere innan man for ut i trafiken. 1903 var det gissningsvis lugnare.

8 thoughts on “När jag var liten

  1. Mira mars 12, 2012 / 8:12 f m

    Roligt att se ditt barndomshem och höra om ert liv och leverne i Borgmästargården. Och bilder förr/nu kan jag bara inte motstå. Och vad tyckte era föräldrar om kälkåkning mot trafikerad gata?

    Gilla

    • Gabrielle mars 14, 2012 / 4:34 f m

      Lustigt, det där har jag inte alls tänkt på – alltså vad föräldrarna tyckte. Men vi var inte väldigt små när vi körde där. Dom hade väl förmanat oss, antar jag, och sagt att vi måste akta oss för gatan nedanför. Och det fanns alltid fina tjocka drivor att köra in i och stoppa framfarten. Inga olyckor eller tillbud skedde i alla fall.

      Gilla

  2. Lars-Erik Almberg mars 14, 2012 / 10:16 f m

    Jag gillar nostalgitrippar, i synnerhet om de är från Söderhamn. Jag har så många trevliga minnen från den stan. Men hur var det, gick inte den gamla Riks 13 farmför huset på den tid du bodde där? Det suger att få åka lite kälke i backen.

    Gilla

    • Gabrielle mars 15, 2012 / 1:13 f m

      Javisst, Norrtullsgatan som går förbi Borgmästargården var genomfartsled. Och det bör ju ha varit Riks 13 som väl var föregångare till E4 på den delen av kusten. Det gick ofta ganska tung trafik där på Nortullsgatan och jag måste gå över gatan för att komma till skolan. Om jag kom för sent till en lektion brukade jag skylla på långtradarna som jag måste stå och vänta på innan jag gick över. Trafikljus fanns förstås inte.
      Kungsgatan där nedanför Skolhusgatan, där vi åkte som vildingar på vinterkvällarna, var ingen genomfartsled utan det var mer vanlig stadstrafik.
      Åka kälke i backen? Ja du, det vore roligt. Om nu vintrarna är lika bra som förr så det finns stora drivor att köra in i därnere.

      Gilla

  3. Christina Andersson juni 7, 2012 / 11:05 e m

    Visst minns jag backen där barn vi åkt kälke och skidor!
    Upp till skolan gick jag också, för den delen.
    Någon gång låg vi på rygg i backen och såg fantastiska norrsken.
    Enda gången jag var rädd, kom en lastbil oväntat på Kungsgatan.
    Väjde in i snödrivan och tackade Gud för att jag lyckades slippa
    hamna under bilen. Puh!

    Gilla

    • Gabrielle juni 8, 2012 / 10:47 f m

      Hej och tack för kommentaren! Vad roligt det är att ha gemensamma minnen! Fast jag är glad att jag inte har det där lastbilsminnet. Och ”tjoff med Hoff” minns du säkert också. 🙂

      Gilla

    • Anna juni 9, 2012 / 12:19 f m

      Det var roliga vinterkvällar med kälkar och sparkar. Vilken energi man hade på den tiden! Ett härligt minne som också inbegriper mänskor man tappat bort för länge sen. Men där är de, i minnet av åkandes i Skolhusgatsbacken!! 🙂

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.