Strindberg duvor och cognac

I söndags kunde man med DN-kortet få gå upp i några höga byggnader runt om i stan. Vi gick till Wennergren Center. Från 23:e/24:e våningen tog jag några bilder.  På första bilden ser du Bellevue med dom där gamla fina husen som finns där och med duvslaget som bland syrensnår och kastanj nästan hänger över bergskanten. Här håller Stockholms Brevduveklubb (grundad 1911) till + en massa duvor förstås.

Carl Eldhs ateljé ligger också på Bellevue men det är mer till vänster och inte med i bild. Nära klipphällen som syns bakom tegeltaket finns statyn av den unge Strindberg som  blickar ut bortåt Brunnsviken. Statyn syns inte heller här utan döljs av lövmassorna.

Sen kommer en annan utsikt från Wennergren Center: Sveaplans gymnasium från 1936, numera Socialhögskolan. Den byggnaden – ritad av arkitekterna Ahrbom och Zimdal – är för mig förknippad med ett särskilt minne, och det är nu det blir cognac.

Så här var det:
Förr bodde vi i Birkastan. Huset var omodernt. Det fanns el, rinnande kallt vatten och det fanns vattentoalett men ingen centralvärme, inget varmvatten, ingen hiss – och huset var 6 vån högt. Nu byggdes det om – med kvarboende – till modern standard och hissar installerades. Det var väldigt rörigt under några år lite överallt i huset. I den gamla tvättstugan hittade vi några gamla brev och fotografier. Det tidigaste brevet var från 1871, det senaste från 1942. Mrs Pentin skrev från Barcelona till ”Kära Faster Titti”. Vems breven och fotografierna var och hur dom hamnat i huset visste vi inte. Men det fanns en ledtråd: på ett porträttfoto i helfigur av en liten gosse iförd vit spetsprydd kolt hade nån skrivit med blyerts ”N.Ahrbom 1 år”.

Namnet Ahrbom kände jag igen från konstvetenskapen. Det skulle kunna vara arkitekten Nils Olof Ahrbom. Fanns han kvar fortfarande, tro? Ja, det gjorde han. Jag ringde hem till honom och frågade om jag fick komma och visa breven och bilderna. Det fick jag. Jag åkte dit och bjöds in av ett ganska förtjusande gammalt par. Nils Ahrbom bjöd på cognac. Dom fick bilderna och breven. Varför dom här sakerna fanns i vårt hus gick inte riktigt att reda ut men att det hörde ihop med familjen Ahrbom och deras släkt var helt klart. Den lilla gossen i vit kolt var mycket riktigt Nils Ahrbom som 1-åring, nu var han närmare 90 år.

Nils Ahrboms fru berättade att deras barn blev oroliga när dom fick höra att en främmande kvinna skulle komma på besök. Dom ville inte att föräldrarna skulle släppa in mig. Men det gjorde dom i alla fall. Och där satt den gamla arkitekturprofessorn Nils Ahrbom och jag och drack cognac och pratade. Hustrun deltog i samtalet men nån cognac drack hon inte.

Om skolan vid Sveaplan står det förresten så här i Wikipedia:
”Ahrbom drev arkitektkontor tillsammans Helge Zimdal åren 1927-1950 under namnet Ahrbom & Zimdahl. 1931 hade de vunnit tävlingen om flickläroverket vid Sveaplan i Stockholm (nu Socialhögskolan). Det från början markant funktionalistiskt ritade skolhuset fick under projekteringens gång en något mjukare, danskt inspirerad arkitektur.” Ahrbom var 26 år och Zimdal 28 när dom ritade skolan. Skolan som stod färdig 1936 var det första läroverk i Stockholm där flickor kunde ta studenten.  Byggnaden renoverades 1996 och då medverkade Nils Ahrbom då 90 år gammal.

Hur var det med Strindberg nu då? Ja, jag kunde alltså inte se honom från Wennergren Center och har ingen färsk bild. Den här tog jag i december förra året. Det är Carl Eldh som gjort skulpturen.  Den heter ”Den unge Strindberg i skärgården”. Bellevue och duvorna har varit med i bloggen tidigare här. Strindberg har jag ju också varit med tidigare inser jag. Jag bloggade om honom under rubriken ”Sopan August”. Men jag har ingen lust att länka dit i samband med den här fina skulpturen av Strindberg som ung. Han kanske inte hunnit bli en sopa då än… Vill du läsa om sopan får du använda sökrutan upptill till höger.

(Klicka för bättre bilder).

16 thoughts on “Strindberg duvor och cognac

  1. Anna maj 30, 2012 / 5:05 e m

    Det var gott omdöme att de släppte in dig. Barnens onda aningar kom på skam den gången, men det där känner man ju igen. ”Varför kan inte gamla pappa göra som vi säger?”. Trevlig berättelse och fina bilder!
    Ska ta vägarna förbi den unge August endera dan.

    Gilla

  2. Mira maj 30, 2012 / 5:13 e m

    Bellevueparken har jag ännu icke begått, men det ska ske endera dagen. Tack för ditt intressanta inlägg, speciellt det om den unge och den gamle Ahrbom.

    Gilla

    • Gabrielle maj 30, 2012 / 11:51 e m

      Ja gör det, gå dit. Tyvärr är Bellevue omgärdat av enorma byggprojekt nu. Carl Eldhs ateljé är stängd och jag tror man flyttat iväg alla skulpturerna därinne för att dom inte ska skaka sönder av all bygg- och sprängningsverksamhet. Men dom gamla husen och Strindberg kan man titta på. Och duvslaget.

      Gilla

  3. Björn Nilsson maj 30, 2012 / 5:29 e m

    Av någon (för mig okänd) anledning finns ett exemplar av samma staty i Alvik, och där får August stå vid strandpromenaden och blicka ut i riktning ungefär mot Lilla Essingen eller Kungsholmen.

    Gilla

  4. ab maj 31, 2012 / 11:11 e m

    Vilken spännande historia, vad roligt för dig att hitta den lilla ettåringen 89 år senare, och vad roligt för honom att bli hittad! 🙂

    Gilla

    • Gabrielle juni 1, 2012 / 3:01 e m

      Ja, för mig är det ett både roligt och på nåt sätt ganska rart minne det där. 🙂

      Gilla

  5. Malou juni 1, 2012 / 7:04 e m

    Det var nog ett minnesvärt ögonblick både för dig och den gamle mannen. Så glad han måste ha blivit.

    Gilla

    • Gabrielle juni 1, 2012 / 9:12 e m

      Ja, det blev han. Det var lite historiska vingslag där runt cognacen.

      Gilla

  6. Malou juni 1, 2012 / 7:06 e m

    PS Har du valt ut den där lilla djävulen åt mig, Gabi? 😉

    Gilla

    • Gabrielle juni 1, 2012 / 9:12 e m

      Javisst…tänkte den skulle passa bra. 🙂

      Gilla

  7. Gabrielle Björnstrand juni 2, 2012 / 6:30 e m

    Vilket roligt detektivarbete, Gabrielle. Du går verkligen igång på gamla ting.

    Och så fina bilder från trakterna kring Brunnsan. Jag ska tamejtusan också åka upp i Wennergrenskrapan en vacker dag.
    Visste inte heller att sveapans skola fick en liten touch av dansk inspiration. Det var bra för den!

    Gilla

    • Gabrielle juni 3, 2012 / 11:24 f m

      Ja, du har nog rätt: jag går igång på gamla ting. Historia är viktigt och gamla grejer av olika slag. Fantasieggande.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.