Strindberg duvor och cognac

I söndags kunde man med DN-kortet få gå upp i några höga byggnader runt om i stan. Vi gick till Wennergren Center. Från 23:e/24:e våningen tog jag några bilder.  På första bilden ser du Bellevue med dom där gamla fina husen som finns där och med duvslaget som bland syrensnår och kastanj nästan hänger över bergskanten. Här håller Stockholms Brevduveklubb (grundad 1911) till + en massa duvor förstås.

Carl Eldhs ateljé ligger också på Bellevue men det är mer till vänster och inte med i bild. Nära klipphällen som syns bakom tegeltaket finns statyn av den unge Strindberg som  blickar ut bortåt Brunnsviken. Statyn syns inte heller här utan döljs av lövmassorna.

Sen kommer en annan utsikt från Wennergren Center: Sveaplans gymnasium från 1936, numera Socialhögskolan. Den byggnaden – ritad av arkitekterna Ahrbom och Zimdal – är för mig förknippad med ett särskilt minne, och det är nu det blir cognac.

Så här var det:
Förr bodde vi i Birkastan. Huset var omodernt. Det fanns el, rinnande kallt vatten och det fanns vattentoalett men ingen centralvärme, inget varmvatten, ingen hiss – och huset var 6 vån högt. Nu byggdes det om – med kvarboende – till modern standard och hissar installerades. Det var väldigt rörigt under några år lite överallt i huset. I den gamla tvättstugan hittade vi några gamla brev och fotografier. Det tidigaste brevet var från 1871, det senaste från 1942. Mrs Pentin skrev från Barcelona till ”Kära Faster Titti”. Vems breven och fotografierna var och hur dom hamnat i huset visste vi inte. Men det fanns en ledtråd: på ett porträttfoto i helfigur av en liten gosse iförd vit spetsprydd kolt hade nån skrivit med blyerts ”N.Ahrbom 1 år”.

Namnet Ahrbom kände jag igen från konstvetenskapen. Det skulle kunna vara arkitekten Nils Olof Ahrbom. Fanns han kvar fortfarande, tro? Ja, det gjorde han. Jag ringde hem till honom och frågade om jag fick komma och visa breven och bilderna. Det fick jag. Jag åkte dit och bjöds in av ett ganska förtjusande gammalt par. Nils Ahrbom bjöd på cognac. Dom fick bilderna och breven. Varför dom här sakerna fanns i vårt hus gick inte riktigt att reda ut men att det hörde ihop med familjen Ahrbom och deras släkt var helt klart. Den lilla gossen i vit kolt var mycket riktigt Nils Ahrbom som 1-åring, nu var han närmare 90 år.

Nils Ahrboms fru berättade att deras barn blev oroliga när dom fick höra att en främmande kvinna skulle komma på besök. Dom ville inte att föräldrarna skulle släppa in mig. Men det gjorde dom i alla fall. Och där satt den gamla arkitekturprofessorn Nils Ahrbom och jag och drack cognac och pratade. Hustrun deltog i samtalet men nån cognac drack hon inte.

Om skolan vid Sveaplan står det förresten så här i Wikipedia:
”Ahrbom drev arkitektkontor tillsammans Helge Zimdal åren 1927-1950 under namnet Ahrbom & Zimdahl. 1931 hade de vunnit tävlingen om flickläroverket vid Sveaplan i Stockholm (nu Socialhögskolan). Det från början markant funktionalistiskt ritade skolhuset fick under projekteringens gång en något mjukare, danskt inspirerad arkitektur.” Ahrbom var 26 år och Zimdal 28 när dom ritade skolan. Skolan som stod färdig 1936 var det första läroverk i Stockholm där flickor kunde ta studenten.  Byggnaden renoverades 1996 och då medverkade Nils Ahrbom då 90 år gammal.

Hur var det med Strindberg nu då? Ja, jag kunde alltså inte se honom från Wennergren Center och har ingen färsk bild. Den här tog jag i december förra året. Det är Carl Eldh som gjort skulpturen.  Den heter ”Den unge Strindberg i skärgården”. Bellevue och duvorna har varit med i bloggen tidigare här. Strindberg har jag ju också varit med tidigare inser jag. Jag bloggade om honom under rubriken ”Sopan August”. Men jag har ingen lust att länka dit i samband med den här fina skulpturen av Strindberg som ung. Han kanske inte hunnit bli en sopa då än… Vill du läsa om sopan får du använda sökrutan upptill till höger.

(Klicka för bättre bilder).