Doftminnen – uppdaterat

Visst är det så att vissa dofter eller lukter väldigt tydligt och snabbt kan väcka minnen. Det kan också hända att när man minns nåt kan en doft eller lukt komma upp i minnet, nästan så man kan känna den igen. I det fallet kommer alltså minnet först och doften sen. Ja, så är det i alla fall för mig. Hm, vad ska jag ta för exempel nu då?

Lukt först, minne sen:  Att lukta på solkräm som doftar kokos för mig tillbaka till en semester på Maldiverna för väldigt många år sen. Att lukta på en liten stump tjärat rep väcker trevliga minnen av barndomssomrar hos morföräldrarna i Småland. En eau de toilette som doftar liljekonvalj väcker minnen av liljekonvaljställen jag haft i mitt liv men också av en arbetskamrat som använde doften (ett skäl till att jag har flaskan kvar, det tog emot att använda den själv). I dag växer liljekonvaljer bakom sommarstugan på ön. Ett otrevligare doftminne kommer här: En gång fick mina pojkar huvudlöss och jag själv fick s.k. gnetter i mitt på den tiden väldigt långa hår. Vi smorde in hårbotten med ett speciellt medel från apoteket (det hette nåt på T har jag för mig men minns inte mer) och för att s.a.s. neutralisera lukten av det brukade jag ta lite ”after shave” eller eau de toilette av nån manlig typ (ville väl inte slösa på mitt eget…). Nu kan jag förstås inte sniffa på en flaska av det märket utan att minnas huvudlössen. Äckliga djur, men det gick rätt snabbt att bli av med dom.

Minne först, lukt sen: Min pappa hade ett salongsgevär som jag fick låna i tonåren och skjuta prick med. Obs jag sköt aldrig nånsin på nåt levande med geväret. Det fanns diverse attiraljer man skulle rensa och olja pipan med och det gjorde jag. Jag kan minnas den där speciella doften hos vapenoljan, den luktade gott, tyckte jag. Många år tidigare hade jag en lärarinna i syslöjden som hade tjocka brunprickiga armar. Dom såg ut som tjocka degiga limpor av den där typen i reklamen ”du blir vad du äter” som fanns för många år sen. Hon luktade syrligt – en doft jag nog helst inte vill minnas så mycket mer av. Och sen finns ett doftminne jag inte riktigt får tag på:  skolavslutningar i klassrummet under mina fyra första år i skolan. Där finns ju doften av krita på ”svarta tavlan” som möjligtvis fortfarande verkligen var svart på den tiden och inte grön (färgen minns jag inte). Och så buketterna vi hade på skolbänken i klassrummet,  träbänkar där bordsskivan var ett lock som man kunde lyfta för att förvara skolböcker och annat inne i bänken. Nu tänker jag på buketter – oftast i milda färger – och alltid med luktärt som vi hade på bänkarna.  Men doften minns jag inte. Luktärter har jag nog knappast haft så mycket i livet sen dess. Får väl prova och sniffa på några när jag kommer åt och se om det kommer upp några mer intressanta minnen.

Väcker den här några doftminnen, tro? Kanske hos lite äldre läsare av bloggen. Klicka på bilden så kan du läsa texten på flaskan  bättre.

Djungelolja 6-12 är den gamla riktigt effektiva och nu förbjudna sorten.  Kladdig olja med stark lukt. Det var betydligt mer mygg – och även knott – på ön i skärgården på 1950- och 60-talen. Sen har landhöjning och upptorkning minskat förekomsten, tack och lov.

Jag har förstås öppnat flaskan och sniffat på innehållet. Inte så väldigt mycket av den karakteristiska lukten finns kvar. Men så är väl flaskan ordentligt gammal också. Vad ska jag tro med tanke på texten: 1940-tal?

Uppdatering 27 juni 2012:
Jag kan inte riktigt släppa det här med den lilla flaskan och dess förbjudna innehåll innan jag delat med mig av bruksanvisningen. Den står på etikettens baksida och man får alltså läsa den genom flaskan och oljan. Så här står det.

”DJUNGELOLJA 6-12
Gnid in huden med DJUNGEL-OLJA men ej ögon eller mun enär då sveda uppstår. Denna är dock av övergående art. DJUNGEL-OLJAN håller myggen på avstånd 6-10 tim. efter varje behandling. DJUNGEL-OLJAN är nära nog luktlös och avsedd för utvärtes bruk. Den smetar ej, färgar ej och löser ej nagellack.
Den är DRYG genom sin EFFEKT.
Denna flaska garanteras innehålla ÄKTA OUTSPÄDD ORIGINALVARA.”

Där är texten slut. Det är inte helt lätt att läsa genom oljan, och först trodde jag det stod att oljan håller myggen på avstånd 6-10 m vilket jag tyckte var en imponerande upplysning. Men det handlade alltså inte om avstånd utan om tid. Och så gillar jag ordet ‘enär’ och funderar på att börja använda det. Det här med att den ”är nära nog luktlös” är en riktig ”reklamlögn”, nära nog luktlös verkar den bli efter lagring i sisådär 60-70 år men färskare Djungelolja har en mycket karakteristisk lukt. Om den luktar illa eller ej kan diskuteras men luktlös är den inte.  Och visst är slutklämmen ”Den är DRYG genom sin EFFEKT” en liten goding.

15 thoughts on “Doftminnen – uppdaterat

  1. Gabrielle Björnstrand juni 26, 2012 / 5:07 e m

    Du är allt en riktig Proust-sniffare! Men, det är vi väl lite till mans/kvinns.

    Jag är i alla fall väldigt svag för dofter; allt i från den rätta tvålen till den riktiga doften av en hemgjord tomatsås. Men nu var det minnen. Den där tjärade tampen känner jag igen: För mig var det tjärad brygga på landet. Tjärade bryggor är alltid sommar och pappa-lukt. Liksom doften av en tamp från båten som legat i vattnet för länge och luktar sjögräs.

    Doften av stekt fläsk med löksås, är barndom, i någon trappuppgång där alla lukter släpptes ut.
    Lukten av nyfångad strömming, inte alls läcker, men frisk.
    Samt kaprifol, som en av min barndoms vänners mamma visade mig första gången: En jättebuske vid en husknut. Den är för evigt förknippad med snäll vänfamilj, liksom doften av päronblom är förknippad med min man och vår trädgård.
    På senare år tror jag doften av myr väcker de starkaste minnena. Pors och hjortron och gungande mossors rike. Eller dofter i botaniska trädgården som plötsligt är ”Grekland”. Cypress, kalksten, små sträva buskar.

    Gilla

    • Gabrielle juni 27, 2012 / 6:59 e m

      Tack! Trevliga doftminnen. Kaprifol – ja, det är nåt speciellt för mig med faktiskt. Pors och gungande mossor tycker jag om.
      Och så var det Proust då. Madeleinekaka doppad i lindblomste ska det visst vara. Nån gång ska jag väl prova det, men några minnen lär det inte väcka. Och inte har jag läst honom heller, Proust alltså. Tycker det känns lite övermäktigt. Det kanske är ett sånt där ”borde”.

      Gilla

  2. Gabrielle RW juni 26, 2012 / 10:55 e m

    Bengt O. har försökt kommentera det här inlägget men det trasslar med WordPress tråkigt nog. Han skickade kommentaren per mail istället, så här:

    Bengt O.: Förutspår en flod av kommentarer på detta trevliga inlägg. Du nämner skolavslutningar. Det är ett doftminne också för mig men då gäller det det med såpa nyskurade golvet. Den doften var porten till sommaren. Om jag säger så.

    Men ”Djungelolja”. Är du säker på att den är förbjuden? I vart fall har jag just plockat fram en flaska ur skåpet med sista förbrukningsdag april 2010. Den klassas som ”Bekämpningsmedel klass 3.” Aktiv ingrediens är ”n-dietyl-m-toluamid.” Den doftar smält kautschuk ungefär men ingalunda oangenämt.

    Gilla

    • Gabrielle juni 27, 2012 / 7:03 e m

      Bengt 0.
      Ja, det handlar säkert om halter. 6-12 är nog mer giftigt och farligt än den Djungelolja som säljs i dag – och därför förbjudet.
      Nyskurade golv – jodå, jag kan känna lukten men inte i samband med skolavslutningar för min del.

      Gilla

  3. Mira juni 27, 2012 / 9:32 f m

    ”De allierade djungelsoldaternas bästa skydd mot moskiter och malariamygg”! Den du! Jo, visst minns jag den där flaskan. Kanske det till och med står någon kvar på landet. Och vänta nu… Union Carbide? Hemske i Indien?

    Gilla

    • Gabrielle juni 27, 2012 / 7:05 e m

      Du kan väl kolla på landet.
      Och Union Carbide…katastrofen i Bhopal… menar du att det skulle vara samma medel alltså? Usch.

      Gilla

  4. Anna juni 28, 2012 / 8:30 e m

    Mina doftminnen kommer minsann inte fram ur hjärnvindlingarnas skrymslen så enkelt. Och de som kommer är inget att skriva om. Det lär vara så med minnet att saker o ting som man upplever präglas allra starkast när de var förknippade med starka känslor. Allt som dyker upp för mig nu är kopplat till nånting motigt, oönskat och ovälkommet i min historia. Jag tror jag stänger av sökningen!

    Gilla

    • Gabrielle juni 29, 2012 / 3:44 e m

      Ok, jag förstår att det kan vara så. Jag har också andra doft- eller luktminnen som kommer fram men dom föredrar jag att stuva undan igen. Det fick räcka med lössen och syslöjdlärarinnan.

      Gilla

  5. ab juni 29, 2012 / 9:22 f m

    Farmors farstu i Norge doftade speciellt av trä… tyvärr finns den doften ingen annanstans. Norska hus luktar på ett särskilt sätt.

    Smaker ingår väl på något sätt i doftminnen? Det är väl samma sinne, har jag för mig? I så fall är det Farmor igen: Kokt lax med potatis och smält smör och färsk gurka i tunna skivor i ättikslag, eller hemkokt jordgubbssylt med mjölk och kardemummaskorpor (som ska bli lagom mjuka i mjölken). Eller mannagrynsgröt med socker och kanel och hemgjord svartvinbärssaft till.

    Gilla

    • Anna juni 29, 2012 / 4:22 e m

      Smakupplevelsen och därmed smakminnet påverkas av lukten, men ska man vara korrekt så är det inte ”samma sinne”, då skulle vi bara haft 4 sinnen, men vi har 5: syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Sen finns det dom som har ett sjätte sinne, men det står inte i läroböckerna… 🙂

      Gilla

  6. Tomas Jonsson april 11, 2018 / 7:51 e m

    Gammalt men måste påpeka att den där djungeloljan inte går att jämföra med den som finns nu och även då. Den som har en tjära liknande lukt. Den du nämner är otroligt effektiv. Mycket bättre än den som finns och används idag. Kan tänka mig att det är därför den också är förbjuden 🙂
    Ha en fin kväll,
    Tomas

    Gilla

    • Gabrielle april 12, 2018 / 10:44 e m

      Hej och tack för dina kommentarer! Ja, du har nog rätt. Det luktade faktiskt inte så mycket av Djungeloljan i min gamla flaska när jag fick upp den. Jag trodde mest innehållet slagit av sig och att lukten försvunnit efter alla år som flaskan stått där i skåpet. Undrar om det var så att lukten kom fram efter att man smort Djungeloljan på huden? Eller är det ett tankefel att myggmedel ska ha en stark lukt?
      Nåja, jag får väl ta och sniffa på flaskan igen när jag kommer till stugan nästa gång! Kanske t.o.m. ska prova den mot mygg nån gång.

      Gilla

  7. Tomas Jonsson april 11, 2018 / 7:52 e m

    PS…och den är i stort sätt luktlös. Även som ny.
    T DS

    Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.