Ombyggnadsnostalgi

Ja, nu ska det bli lite gamla svartvita bilder här. För en tid sen var jag på spaning i min lilla hemstad – inlägget Tillbaka – och nu har jag spanat lite i min Stockholmshistoria.
I slutet av 1970-talet var vi med om en ombyggnad från omodern till modern standard i en gammal fastighet i Birkastan i Stockholm. Vi bodde kvar under tiden i rök och damm och smuts och buller med våra två små pojkar. Det var en på många sätt oförglömlig tid. Oerhört tungt och jobbigt många gånger men samtidigt väldigt spännande och ”livaktigt” –  alltid hände det nåt! Och verkligen en ny erfarenhet.

Vi som bodde där jobbade mycket själva för att hålla kostnaderna nere. Vi byggstädade och mörka vinterkvällar var vi ute och vinschade tegel så att det skulle ligga i beredskap på våningsplanen när ”gubbarna” kom nästa dag för att fortsätta mura de tre hisschakten (huset har tre trappuppgångar). Det var roligt att lära känna dom som jobbade med ombyggnaden – bossen för byggfirman, murarna, snickarna, målarna, rörmokaren, elektrikerna, hissmontören, grovarbetarna. Jag letade nyss i mina lådor och hittade en del gamla bilder på några av dom som var med.

Sven, chefen för byggfirman, drar en spader i byggfutten, och ”grovisen” Lasse-med-hatten är gärna med. Det fanns två som hette Lasse, förresten. Den andre kallades Orm-Lasse men honom har jag ingen bild på. Roligt med dessa namn: dom två som satte kakel i det som skulle bli badrum i lägenheterna var en äldre och en yngre man, dom kallades Farsan och Cyklisten. Inte heller dom har jag på bild tyvärr. Och så fanns Snickar-Rolle, en glad mörk kille med pigga ögon, och Murar-Rolle, fast Murar-Rolle var inte anlitad i bygget utan bodde granne med oss.

På nästa bild vinschar Lennart nåt byggmaterial utanför det som skulle bli tvättstugan. Vajern drog snett så han fick hålla emot med nåt.
Jojjen tar igen sig lite. Han var murare.

Grovisen Bengt i byggfutten på rasten.

Det var förstås mest killar, karlar, ”gubbar” som jobbade i ombyggnaden men även några kvinnor var med: en av våra två arkitekter var tjej och två tjejer jobbade också ett tag som grovisar. Här är den ena, Barbro:

Huset har en speciell historia. När fastighetsägaren ville sälja utnyttjade Stockholms stad sin förköpsrätt och köpte fastigheten framför näsan på alla oss som bodde där. Men vi gav oss inte så lätt. Vi hängde upp banderoller på fasaden (”vi vill bo kvar”, ”socialdemokraterna tvingar oss flytta” osv) delade ut flygblad på stan, gick i demonstrationståg till Stadshuset m.m. Det blev en hel del artiklar i pressen. Vi ”fick tillbaka” huset i samband med valet 1976 och kunde ett par år senare börja bygga om i egen regi. Och det var ingen lyxsanering.

Våren 1980 stod huset klart. Jag minns hur jag satt med stora ögon och bara tittade och tittade på vår nya diskbänk, i blänkande rostfritt och med två hoar och rinnande kallt och varmt vatten med modern blandare. Det var lyx! I vårt gamla kök hade vi bara en diskbänk med en liten vask och en ensam kran med kallt vatten. En liten varmvattenberedare fanns bredvid. Diskade gjorde man i en gammal bucklig balja som man tömde ut i vasken – eller två baljor var det ju, en för disk och en för skölj. Badrum hade vi inte heller före ombyggnaden. Härligt med ett badkar med varmt och kallt rinnande vatten och dusch. Och vilken helt ny lekmöjlighet för pojkarna. Dom kunde leka i badkaret timvis när badrummet var nytt. Huset blev väldigt fint och vi bodde kvar där i hela 18 år. Hm, tanken svindlar… alla dessa år…

11 thoughts on “Ombyggnadsnostalgi

  1. Paul Walden juli 3, 2012 / 4:45 f m

    Mamma! Tack för att du påminner mig om att jag faktiskt har varit med om det där. Känns bra att ha sina rötter i stenåldern med kallt vatten och buckliga baljor. Nu minns jag hur pappa framåt kvällningen när fotogenlyktorna brann brukade komma släpande på dagens byte – ofta en mammutkalv som han lyckats klubba ned i Haga – och hur vi hämtade isblock ur Karlbergskanalen för att köttet skulle hålla sig där nere i jordkällaren. Those were the days! Nu sitter man här och beställer krubb via bluetooth. Alla dessa iPhone-pimpade ungdomar skulle bara veta. De skulle inte ha klarat sig i fem minuter på vår tid. Och de vet inte hur bra de har det. Nä, sanna mina ord. Sanna mina ord.

    Puss och kram!
    Paul

    Gilla

    • Gabrielle juli 3, 2012 / 10:32 e m

      Ja, just så. Bortsett från jordkällaren. Där minns du fel. Isbod ska det vara. Puss och kram, själv du!

      Gilla

  2. Anna juli 3, 2012 / 12:51 e m

    Väldigt fina bilder! Ger verkligen en personlig bild av en husombyggnad.

    Gilla

  3. Fredman juli 8, 2012 / 10:26 e m

    Vi var med om något liknande i mitten av 1970-talet då vi byggde om vårt omoderna hus på Kungsholmen. Vi hade vedspis, kakelugnar och en kallvattenkran. Vi gjorde det mesta själva, vilket tog all ledig tid, men det var innan barnen kom förstås. Sen bodde vi kvar i 14 år innan det till slut blev för trångt.

    Gilla

    • Gabrielle juli 8, 2012 / 11:46 e m

      Intressant. Ja, då vet du vad jag talar om. Jag vet att ett par liknande ombyggnader med kvarboende – från omodernt till modernt – gjordes före vår ombyggnad: i varje fall en på Pipersgatan och en på Karlbergsvägen. I vårt hus tvingade myndigheterna oss att göra en mer genomgripande ombyggnad än vi själva velat ha. Det var nog villkoret för att vi skulle ”få tillbaka” huset. Det skulle vara enligt modellen 25/50/25, dvs 50 % treor och 25 % större och 25 % mindre.

      Gilla

  4. Fredman juli 9, 2012 / 6:08 e m

    Ja, vi bodde på Pipersgatan 4 då. Jag tror att vi slapp alltför ingående myndighetskrav, men vi var också tre arkitekter som bodde i huset. Sen byggdes också grannhuset Pipersgatan 6 om på liknande sätt och flera andra hus i grannskapet. Just nu håller jag förresten på att bygga om ett gammalt hus på Gotland, nu med sönernas hjälp! Vi byter ytterpanel, tilläggsisolerar där det går och sätter in nya fönster och dörrar. Huset blir som nytt, fast gammalt och fint samtidigt.

    Gilla

    • Gabrielle juli 9, 2012 / 10:43 e m

      Ja, jag tänkte väl det! Pipersgatan 4 och 6 blev ju t.o.m. en bok, en rapport publicerad av Byggforskningsrådet (”salig i åminnelse”). Och ni där i Pipersgatan 4 och 6 var lite förebild för oss – vi ville också ha varsam ombyggnad och ”sanering på våra villkor”. Det sistnämnda var en av dom slogans vi hojtade när vi gick i demonstrationståg till Stadshuset.

      Jobb med Gotlandshuset, också intressant. Just det här att bevara kvaliteten av gammalt hus och samtidigt få det lite bekvämare och skönare inomhus. Inte lätt. Vi har inte gjort det i vår gamla stuga. Där är tunna väggar och enkla fönster fortfarande. La ut termometrar inför den gångna vintern. Det gick ner till -16 inomhus. Brrrr! Inget ställe att vara på vintertid…

      Gilla

  5. Adora Service september 29, 2014 / 10:10 f m

    gillar

    Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.