Ja, det kan vara en fråga som ställs bland dom som gillar opera. Är man inbiten wagnerian ska man väl åka till Bayreuth och se och höra hela Ringen: operorna Rhenguldet, Valkyrian, Siegfried och Ragnarök. Sammanlagd speltid exklusive pauser mellan 14 och 16 timmar. Ragnarök lär ta uppåt 5 timmar. Och nej nej, det är inget för mig. Sånt utsätter jag mig inte för. Och jag räknar mig helt klart till den andra gruppen, den som föredrar Verdi framför Wagner.
Jag kan hålla med om att Wagner har skrivit en hel del vacker musik, men det där styltiga fornnordiska är jag inte särskilt förtjust i alls. Dessutom tycker jag det är lite svårt att helt bortse från personen Richard Wagner, en riktigt hängiven antisemit och på sin tid tydligen inflytelserik inte bara inom musiken utan också inom politiken. Jag vet att man inte ”ska” tycka så – man ska förstå att skilja på personen/konstnären/författaren och hans verk. August Strindberg verkar ha varit en riktig sopa, kvinnohatare m.m., men skrev bra dramer. Ingmar Bergman gjorde bra filmer men var kanske inte alltid så trevlig att ha att göra med efter vad jag förstår. Osv…fler exempel finns förstås.
Nu gläder jag mig åt att det är Verdi-jubileum nästa år – han föddes 1813. Förhoppningsvis blir det mycket Verdi under året. Och både Folkoperan och stora operan har ju tjyvstartat med var sin uppsättning av Maskeradbalen. Jag kan inte låta bli att tänka på vilken ”panggrej” det hade varit om man haft vett på att spara det gamla operahuset där maskeradbalen skedde på riktigt 16 mars 1792. En 1700-talsopera mitt inne i Stockholm – och där ett kungamord skett och där man kunde spela den opera som handlar om mordet. Vilken turistgrej! Nåt att ”sätta Stockholm på kartan med” (ha ha!). Men så blev det inte. Man lät väl på känt maner huset förfalla så man kunde riva det sen och bygga det nuvarande operahuset där.
För flera år sen körde tv en serie om Verdi som var bra om jag minns rätt. Tycker det vore läge att köra den i repris nästa år. I slutscenerna är Verdi gammal och efter en stroke ligger han för döden på ett hotellrum i Milano. Kompositören var ju mycket älskad i Italien och människor som visste om att han låg på sitt yttersta där på hotellet samlade ihop löv och la i spårvagnsspåren för att det inte skulle bullra så mycket när spårvagnen körde förbi nedanför hans fönster. Så beskrevs det i tv-serien i alla fall.
Uppdatering 2013-01-13:
I dagens DN finns två artiklar om Wagner och Verdi. Martin Nyström skriver. Jag tycker att han framförallt i den ena artikeln (som jag inte hittat länk till) alldeles för lätt glider över vilken utpräglad antisemit Wagner själv var. Nyström skriver att genom att Hitler, Göring och övriga ledande nazister tog till sig Wagners musik så fick den ”en koppling till en fasansfull ideologi som ännu i dag påverkar mångas uppfattning om Wagners musik”. Men kopplingen är ju av betydligt tidigare datum än nazitiden. Wagner var själv antisemit och uttryckte klart såna åsikter. Om man därigenom kan säga att hans musik uttrycker judehat är ju en annan sak. Men man skulle väl kunna tänka sig att Wagner själv skulle tycka om tanken att han i sin musik fick fram sånt som han kände mycket starkt för. ”Om Wagner själv fick välja…” så att säga.
Den ena av Nyströms artiklar i DN i dag hittar du här.
Ah! Detta var något att se fram emot!
GillaGilla
Ja visst är det. 🙂
GillaGilla
”man ska förstå att skilja på personen/konstnären/författaren och hans verk.”
Ja ska man det? Det är en fråga jag ofta diskuterat på min blogg där namn som Wagner, R. Strauss, Zarah Leander, Frida Kahlo, Hamsun, Lars Noren, kanske framför allt Karajan dyker upp men också många andra. Jag har svårt att göra denna åtskillnad. Men för all del det lär ju finnas grader också i helvetet. Strindberg var kanske en knöl (fast jag är inte helt övertygad), Bergman en konstig prick och Frida en plågad människa. Men andra har ju aktivt och av eget val bidragit till ondskan. Det är svårt att ta del av deras verk utan att känna dem genomsyrade av detta.
(Tur att man vet precis.)
GillaGilla
Hm, ja…fast hur är Wagners musik egentligen genomsyrad av hans osympatiska otrevliga inställning till judar? Hörs den? Jag vet ju sen tidigare att Hitler och hans anhang gillade Wagner och på det viset har ju nazisterna ”kletat ner” Wagner. Men inte förrän på senare tid har jag riktigt fått klart för mig genom nån tidningsartikel att Wagner själv var inbiten antisemit. Jag är som sagt inte wagnerian men jag vet att det finns vackra stycken av Wagner, t.ex. nåt ur Tristan och Isolde. Kanske lyssnar jag nu (om jag alls gör det) på Wagners vackra musik på ett lite annorlunda sätt med den vetskap jag har, men musiken är fortfarande vacker. Och att han ”bidragit till ondskan” som du skriver leder också till att jag hellre väljer att lyssna på annat än Wagner. Det finns ju så mycket annan vacker musik. Verdi till exempel.
Ser förresten nu att även Wagner var född 1813. Hå hå ja ja…
GillaGilla
Tankeexperimentet att lyssna till vacker musik eller se ett fantastiskt konstverk och njuta av det utan att ha en aning om upphovskvinnan/-mannen eller om omständigheter kring verkets historia. Njutningen är djup, intensiv, stimulerande, fäster sig i minnet för evigt…. Och så kommer nån och berättar nåt riktigt vidrigt om skaparen av verket. Vad händer med min starka upplevelse?
Vi kan säkert många av oss berätta om tillfällen vi upplevt där ett skapat verk, musik eller annat men särskilt musik, tror jag, haft en avgörande betydelse för upplevelsens betydelse. Som stannar kvar i minnet länge, länge.
Hur viktig blir informationen om upphovsmannens-/kvinnans politiska uppfattningar?
Jag har upptäckt Wagners musik sent i livet, nåja, jag är ju inte jättegammal än, men i alla fall. Hans musik ansågs av personer i min närhet när jag växte upp som inte lämplig. Man stönade! Sånt gör intryck. Om det var kompositörens politiska åsikter eller längden på hans verk som spelade in, det vet jag inte. Jag har tyckt om Verdis musik sen jag var barn. Och vet ni vad, jag bryr mig inte om att jämföra de två. Och musikupplevelsen står fri från personen bakom!
Men…. ”var och en lär ju bli salig på sin tro”.
GillaGilla
Bortsett från det ser jag fram emot mycket Verdi det kommande året. Jag hörde radions utsändning av Maskeradbalen (finns kvar för lyssning några veckor till!) och Wow! vilken föreställning! Tack tack Verdi för att du skrev så mycket härlig musik!!
GillaGilla
Tack för kommentarer. Och visst, Verdi har vi tyckt om sen vi var små, men inte var Wagner så väldigt undanskuffad och utstönad? I alla fall Lohengrin – ofta kallad Lundgren – refererades det ju till en del, i alla fall av den äldre generationen. Fast kanske mer med ett skämtsamt tonfall, det där med att komma in på en svan osv.
Ditt tankeexperiment – ja, skulle jag höra vacker musik eller se ett vackert konstverk av nån som jag senare fick reda på var en riktigt osympatisk person som hade ”bidragit till ondskan” i världen så skulle jag nog notera det och förundras över hur komplex en människa kan vara. Jag skulle fortfarande tycka det var vackert som jag tyckte om men jag skulle nog inte leta efter mera av samma kompositör/konstnär.
GillaGilla
Via Blott Sverige hittade jag av en slump en blogg som heter Öga och Öra. I ett inlägg från 2008 skriver författaren om Ezra Pounds fascistiska vision. (Jag borde naturligtvis nämnt Pound i min uppräkning.) Inte minst meningsutbytet i kommentarerna är intressant då en kommentator pläderar för vad hon kallar ”närläsning”, dvs. ungefär vad ”Anna” skriver om ovan medan bloggaren själv verkar vara mera inne på min linje ställer sig skeptisk till denna läsart. En diskussion med flera välskrivna inlägg. Rekommenderad läsning.
Hur som helst – ett ämne värt att diskutera.
GillaGilla
Tack för länken. Intressant inlägg + kommentarer. Och visst, man kan fråga sig vad som är en författares/konstnärs avsikt med sin text/konst eller musik, vad han/hon vill förmedla till ”mottagaren”? Och om mottagaren förstår nåt annat än vad konstnären egentligen velat förmedla, är det misslyckat då? Eller skapar mottagaren själv sin upplevelse baserad på det han/hon hör eller ser? ”In the eye of the beholder”…
Som jag skrev i mitt svar till din förra kommentar: hur kan man egentligen få antisemitism eller ett upphöjande av den vita nordiska rasen förmedlad genom Wagners musik? Om man bara lyssnar till musiken och inte vet nåt mer om kompositören? Jag vet inte om man verkligen kan få det. Hur som helst är ju Wagner smittad av den upphöjelse han långt efter sin död fick av nazisterna, och för min del – som jag skrev om i mitt andra svar till dig – även av det jag nu vet om hans egen inställning till judar.
Och som vanligt är det ju så att ju mer man vet om nånting eller någon desto större eller mer nyanserad blir upplevelsen. Gäller det mesta, tycker jag. Mer kunskap ger större och mer nyanserad upplevelse.
GillaGilla
Har läst den rekommenderade bloggposten och diskussionen efteråt. Känner mig en smula provocerad av att själv kopplas till begreppet ”närläsning”. Slirig argumentation… ‘Guilt by association’.
Wagner har inte spelats i Israel tidigare, skriver bloggkommentatorn. Men nu spelas hans musik där. Också. Läser någon där Pounds texter?
Om jag ängslades för att själv bli ansedd som nazist skulle jag nog avstå från att tycka om Wagnermusik. Som det är tror jag att de flesta i min krets gör en mindre grund värdering.
GillaGilla
Går det verkligen att skilja på det här med kompositörer, konstnärer och författare och deras verk. Kan man verkligen uppskatta musik som man vet är skriven av en antisemit? Hitler gillade ju Wagners musik, alltså… Själv uppskattade jag författaren Per Gunnar Evander och läste nästan alla hans böcker ända tills dottern Carin skrev i DN 2005 om hur illa hon tyckte om faderns Augustnominerade bok ”I min ungdom speglade jag mig ofta”. Hon avfärdade bokens skildring av familjelivet som lögnaktig: ”Kanske finns det någonstans ett samvete och en ånger, som driver honom att uppfinna sin falska verklighet för att kunna leva.” Efter det kunde jag aldrig läsa Evander mer.
GillaGilla
Nej, jag håller med: tycker också det är svårt. Att Wagner var Hitlers favoritkompositör har jag ju vetat sen länge. Det hade jag kunnat ”leva med” och kanske t.o.m. börjat lyssna mer på Wagners musik och tycka om den (i alla fall lite…). Wagner kunde ju ändå inte ta ansvar för vad Hitler gjorde. Men sen jag på senare tid fått klart för mig vilken inbiten antisemit Wagner själv var åker han och hans musik ut i kylan för min del. Det finns nåt mycket vackert parti i Tristan och Isolde och jag stänger ju inte av om det kommer på radion, men att aktivt själv ”leta efter” Wagner för att lyssna kommer jag inte att göra. Evander har jag inte läst men kommer ihåg debatten. ”…uppfinna falsk verklighet…” – nej, det vill jag verkligen inte veta av.
Och det finns ju så mycket annan litteratur och annan musik…hinner ändå inte med allt jag vill!
GillaGilla
[…] Artikeln i dagens DN här. Mitt tidigare inlägg där Wagner är med skrev jag inför jubileumsåret 2013, dvs 200 år sen både Wagner och Verdi föddes. Blogginlägget med några intressanta kommentarer finns här. […]
GillaGilla