Friluftsliv och sågar

Min barndomsstad Söderhamn har placerat sig på en hedrande andraplats hack i häl på den stad som förra veckan utsågs till Friluftskommun 2013: Örebro. 262 av landets 290 kommuner hade svarat på en enkät om kommunens planer för friluftsliv, om hur information och samarbeten om friluftsliv hanteras i kommunen samt om vilka friluftsaktiviteter som ordnas. Naturvårdsverket, Sveriges Kommuner och Landsting m.fl. står bakom det här initiativet. Och det är den s.k. Tankesmedjan för friluftsliv som delar ut utmärkelsen. Första gången var 2010.

Söderhamn har tydligen lagt på en rem när det gäller friluftslivet. Förra året kom man på 6:e plats (Örebro vann då också), i år alltså på 2:a. Grattis Söderhamn! säger jag.

Ett gott exempel som lyfts fram från Söderhamn är en kulturhistorisk vandrings- och cykelled som kallas Sågverkstrampet. I dag är Sågverkstrampet 13 km långt och går från Söderhamns centrum längs södra sidan av Söderhamnsfjärden ända ut till Stenö, dvs den udde av fastlandet som vetter mot ”min” sommarö Sandskär. Kanske förlänger man Sågverkstrampet inåt landet sen med ytterligare 25 km som då får gå via Ljusnans strand.

”Såg vid såg jag såg varthelst jag såg…” skaldade Elias Sehlstedt på 1870-talet. Det gällde en utsikt i Sundsvall men kunde kanske lika gärna ha gällt Söderhamnstrakten. Efter denna norrländska kust låg ju sågverken tätt förr. På Söderhamns sida på webben skriver man under rubriken Industrihistoria: ”Den mest expansiva perioden i kommunens historia var i mitten av 1800-talet då sågverksindustrin växte upp efter kusten. Tack vare den framväxande skogsindustrin blev Söderhamn ett av landets industriella centrum. De stora skogarna exploaterades, bolag bildades, flottningsleder och sågverk byggdes. Sågverksindustrin blomstrade och 1880 fanns elva ångsågar i drift på sträckan Söderhamn-Ljusne”. Hå hå ja ja, Söderhamns storhetstid…

Flottningsleder… ordet väcker minnen. Jag är ju så gammal att flottning fortfarande förekom när jag var barn och ung. Och utanför Sandskär där vi bodde om somrarna låg långa timmerlass förankrade, ditsläpade av små bogserbåtar. Timmerlassen klättrade vi på ibland. Inte helt ofarligt kanske, man fick vara lite försiktig.
Flottningen försvann under 1960-80-talen står det i Wikipedia. På Dalälven upphörde den 1970. Man började köra timmer på tåg och lastbil istället.

Om Friluftskommun 2013 kan du läsa hos Naturvårdsverket här.
I Söderhamnskuriren skriver man om kommunens andraplats här.

2 thoughts on “Friluftsliv och sågar

  1. bloggarbjorn april 24, 2013 / 9:19 f m

    Har bara varit där en gång, på LME-fabriken. Nu är den borta, liksom mycket annat. Söderhamn skickar ungdomarna till Norge för att de skall få jobb. Det tjänar ungdomar och Norge på, men hur ser framtiden ut för Söderhamn?

    Gilla

    • Gabrielle april 26, 2013 / 9:16 e m

      Ja du, det där var kanske ett exempel på s.k. lateralt tänkande. Månne ungdomarna kommer tillbaka sen och rycker upp stan?

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.