Parsifal och fascismen

Vad är det Povel sjunger i ”Håll musiken igång”? Nåt om Wagner som ”skrev en liten trall – Parsifal!” eller nåt sånt. Trall – jo minsann! Jag har aldrig sett eller hört Parsifal. Wagner är inte en av mina favoriter. Tycker betydligt bättre om italiensk opera som Verdi, Puccini m.fl. Det där fornnordiska i handlingen hos Wagner tilltalar mig inte alls. Och visst, jag vet att det finns partier i musiken som är vackra att lyssna på, men jag har i alla fall svårt att helt bortse från kompositörens åsikter och agerande. Och det finns ju så mycket annan vacker musik att lyssna på.
Jag skrev om det här i ett tidigare inlägg och ska inte upprepa diskussionen här. Ville mest lägga ut länk till Hans Ruins artikel i DN i dag med rubriken ”Öga mot öga med fascismens hjärta”.

Artikeln i dagens DN här.
Mitt tidigare inlägg där Wagner är med skrev jag inför jubileumsåret 2013, dvs 200 år sen både Wagner och Verdi föddes. Blogginlägget med några intressanta kommentarer finns här.

Uppdatering 5 november:
Det blev en fortsättning i DN om det här sen. Hans Ruin fick svar på tal och kommentarer från Axel Englund, Ebba Witt Brattström och Anders Carlberg i var sin artikel. Och så kom nu en slutreplik från Hans Ruin i artikeln ”Våga se Wagners kristna antisemitism”. Där skriver han bl.a. om Wagners musik att den ”också efter hans död kom att bidra till att befästa antisemitismen som ideologi” och att detta ”bekräftas på nytt i den i år utgivna ”Richard Wagner und die Deutschen” av musikologen Sven Oliver Müller.” Intressant. Kanske borde gymnastisera min tyska genom att försöka läsa den där? Fast, nä…tror inte jag bryr mig om det.

Nåja, människor älskar Wagners musik i alla fall trots den wagnerska antisemitismen, och Ruin avslutar artikeln så här: ”Kanske är det helt enkelt svårt att acceptera att musik som griper så starkt skulle kunna bära något ont, eller ens unket. Tonerna får liksom texterna att adlas. Men när de förklingat och berusningen släppt får man helt enkelt förlika sig med tanken att skönhet och grymhet kan uppträda i en och samma gestalt. Ja, att världen är just så tvetydig”.

Jag är inte ute efter att dra den här diskussionen i bloggen igen, ville bara komplettera med dom artiklar som kommit.
Hans Ruins artikel nr 2 har du här och under artikeln finns länkar till artiklarna av Englund, Witt Brattström och Anders Carlberg.

13 thoughts on “Parsifal och fascismen

  1. Bengt O. (@eklipspringer) oktober 17, 2013 / 4:59 e m

    Ja, jag länkar inte till mina tidigare inlägg i detta ämne (Wåga wägra Wagner) utan går direkt till Stefan Johansons artikel (http://kultur.blogs.com/kultur/2012/12/-f%C3%B6rgripligt-under-wagner%C3%A5ret.html) skriven sedan just satt upp Parsifal i Malmö. Han diskuterar Wagners vidriga ”Judendomen i musiken” dessutom med en länk till vad Gunilla Brodrej skrev i Expressen. Bra artiklar på var sin sida om argumenten.

    Jag blir med tiden (och litet studium faktiskt) mer och mer övertygad om att man varken kan eller skall skilja mellan upphovspersonen och konstverket.

    Ruins text är bra och tänkvärd. En bit från Lohengrin (”Lundgren”) spelades i Nyårskonsertten från Wien i januari. Martialiska trumpetstötar som inte alls passade in i sammanhanget.

    Hitler betydde mycket för Wagner, hur mycket Wagner betydde för Hitler är omdiskuterat. Det finns vittnesmål som säger att han mest lyssnade på operettmusik i det privata.

    Wagner satt i köket på en trasig pall.
    Skrev en liten trall
    Parsifal.

    Gilla

  2. Anna oktober 18, 2013 / 12:19 e m

    Läser artiklar enligt länkarna ovan. Tänkvärda! Under tiden har jag P2 igång, som vanligt. Dom spelar ett körstycke ur Carl Orffs Carmina Burana. Ja, ja… det är mycket att tänka på och tycka med allt det där. Finns det nån ståndpunkt som är ”rätt” och inte bara PK?

    Gilla

  3. Bengt O. (@eklipspringer) oktober 18, 2013 / 5:23 e m

    @Anna. PK är väl numera att anse att det inte finns någonting som är ”rätt” utan att ”allting är relativt” som man brukar säga. Nu på slutet har jag blivit så trött på detta synsätt – jag säger däremot inte att ”jag” alltid vet vad som är rätt. Men att mycket här i världen är absolut, det är jag relativt säker på…

    Det sanna är evigt: Kring himmel och jord
    Genljuda från släkte till släkte dess ord.

    Det rätta är evigt: Ej rotas där ut
    Från jorden dess trampade lilja.
    Erövrar det onda all världen till slut,
    Så kan du det rätta dock vilja.

    Gilla

  4. Anna oktober 19, 2013 / 6:37 e m

    Det är det som är den krångliga frågan, om ”man varken kan eller skall skilja mellan upphovspersonen och konstverket”.
    Att ha den principiella inställningen (eller kategoriska, kanske) blir rätt krångligt, om man ska vara konsekvent. För det gäller väl inte bara Wagner??
    Böcker man läser, musik man lyssnar till, filmer eller andra konstverk man ser…. alltid ska man försäkra sig om att upphovsmannen/-kvinnan har en okontroversiell syn på värden som har med mänskliga rättigheter att göra.
    Jag tycker det är problematiskt med Wagner, med tanke på att hans anti-semitism är en så tydlig del i hans ”berömmelse”. Men blir det mera OK att beundra andra konstnärers verk där vi kanske inte vet något eller bara litet om deras världsbild eller politiska åskådning?
    Tveksam till det.

    Gilla

  5. Bengt O. (@eklipspringer) oktober 19, 2013 / 8:19 e m

    @norbergianblue @anna. Fina kommentarer.Jag har en del att tillägga men det får vänta tills i morgon. Förhoppningsvis.

    Gilla

  6. Anna oktober 19, 2013 / 10:46 e m

    Vad betyder egentligen ”Hitler betydde mycket för Wagner”? Kompositören dog 1883 och den andre föddes sex år senare. Är det betydelsen för Wagners eftermäle som avses eller vad?

    Gilla

  7. Bengt O. (@eklipspringer) oktober 20, 2013 / 2:51 e m

    Hej – nätavbrott hela dagen här…

    Jag menar inte att man måste ”försäkra” sig om att upphovspersonerna hade ”rätt” åsikter vilka nu dessa än kan vara. Däremot menar jag att man bör ta del av konstverken i medvetande om upphovspersonernas grundläggande värderingar. Jag har ofta skrivit om detta t.ex. ang. Hamsun, P.O. Sundman, Leander, Kahlo och Rivera och kanske framför allt dubbelnazisten Karajan. Titta även på t.ex. Milles Flygarmonument på Karlavägen. Jag läser just nu om ”Ingenjör Andrées luftfärd” eftersom ämnet blivit så aktuellt men läser givetvis med helt andra ögon än jag gjorde när boken kom och jag inte visste något om Sundman (trots att jag en gång fikat med honom i riksdagshuset 😉 )

    Men man kan ju gilla det man ser eller hör ändå. För att blottställa mig kan jag väl nämna att jag ibland erfar en pervers fascination inför sovettidens ”sociala realism” och en gång gjorde ett allvarligt försök att få köpa en jättemålning av en albansk gruvarbetare från industridepartementet i Tirana. Men kommunist har jag inte varit sedan jag var 7 – 8 år. Och omständigheterna och syftet med konsten är jag mycket väl medveten om.

    Att Wagner fortfarande skulle ha varit så närvarande utan Bayreuth och Hitler är jag övertygad om.

    Flarnfri schalottenlök

    Gilla

  8. Bengt O. (@eklipspringer) oktober 20, 2013 / 2:53 e m

    Oj då. Sista meningen blev ju helt fel. Det var en kommentar till Annas senaste kommentar och det skulle givetvis stå ”betvivlar jag starkt” istf. ”är jag övertygad om.” En viss skillnad.

    Ja, den gamle Freud vad han kan ställa till med…

    Gilla

  9. Gabrielle RW oktober 20, 2013 / 4:41 e m

    Tack, Anna, Bengt och Norbergianblue för intressanta kommentarer!
    I den här frågan (som några av oss ju diskuterat tidigare) tänker jag nog rätt mycket som Bengt. Och som Stefan Johansson skrev: Ta det söta med det sura.

    Sen vill jag tacka Bengt för citatet i din kommentar nr 2. Det där med ”Erövrar det onda all världen till slut, Så kan du det rätta dock vilja” hamnar väldigt mitt i prick för mig just nu som precis avslutat läsningen av Falladas ”Ensam i Berlin”.

    Gilla

  10. Anna oktober 21, 2013 / 5:30 e m

    Tycker vi lika allihopa? Bengt säger att man ”kan ju gilla det man ser eller hör ändå” och att man ska ”ta del om konstverken i medvetande om upphovspersonernas grundläggande värderingar”. Och – i den första kommentaren – att ”man varken kan eller skall skilja mellan upphovspersonen och konstverket”.
    Så, vart leder allt detta? Om man inte kan skilja mellan person och verk, hur kan man då gilla verket när man djupt ogillar personens värderingar? Eller ska jag förstå det som att allt är OK, bara man säger till sig själv: ”Ja, jag vet att han var en fullblodsnazist men jag gillar musiken (boken, målningen) i alla fall” varje gång man lyssnar?
    Jag tycker att resonemangen ovan landar i att bara man vet att man själv ”vill det rätta” så är allting OK. Inte så lite PK, i så fall!

    Gilla

  11. Bengt O. (@eklipspringer) oktober 22, 2013 / 9:23 e m

    @Anna. Ja du har alldeles rätt. Sammanställningen av citat från mina kommentarer kan ge det intrycket. Men det var inte så mycket ”PK” som en troligen missriktad vilja att säga något vänligt om de kommentatorer här som har avvikande uppfattning. Det skall man kanske inte göra även om det är bekvämt. Men jag vill inte sätta mig till doms över dem som i denna -och angränsande- diskussionsrundor har en annan uppfattning.

    Alltså:”man varken kan eller skall skilja mellan upphovspersonen och konstverket”. Det är min uppfattning och det gör att jag tar avstånd från en hel del musik, litteratur osv eller tar del av dem med misstänksamma ögon resp. öron.

    Man kan kanske ändå i vissa fall uppskatta teknik och fingerfärdighet: jag misstänker att det är det som får många att tycka om Wagner vilket jag aldrig skulle göra alldeles oavsett hans bakgrund och värderingar.

    Men vad gör man t.ex. med en sådan gök som Strindberg? Hans novell ”Tschandala” t.ex. som ingen vågar tala om? Ren nazism före sin tid. Ett enstaka felsteg? Och vad med Frida Kahlos målningar och hennes Stalinkult? Och Eliot? Osv. osv. Octavio Paz skrev: ”An artist may commit political errors and even common crimes, but the truly great artists…..pay for their mistakes and thereby redeem their art and their honor.” Men det förekommer ju sällan.

    Kanske jag nu invecklat mig i nya motsägelser men det ligger ju i sakens natur.

    Flarnfri schalottenlök

    Gilla

    • Anna oktober 23, 2013 / 11:33 f m

      Ja, det är en riktigt knepig fråga, det håller jag verkligen med om. 🙂

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.