Sommarläsning

Hm, det blir glest med bloggandet under sommaren. Jag läser i stället för att blogga. Fast det har blivit en del om tärnor och ekorrar och sånt på Arundo-bloggen (Senaste på Arundo, länk i högerspalten). Normalt läser jag en bok i taget, men nu har jag haft två på gång ett tag. Håller fortfarande på med Joyce Carol Oates bok ”Vad jag levde för”, den tar nog en eller annan kväll till. Men vid sidan om den läser jag om Raoul Wallenberg – och detta med verkligt stor behållning – inlevelse, rörelse…tårar i ögonen, klump i halsen eller som en sveda i magen kanske.

Upprinnelsen till den här läsningen är en diskussion vi hade några stycken för ett tag sen. Vi talade om finska vinterkriget, om andra världskriget, om hur olika länder agerade, om skam och skuld. Jag insåg att jag visste för lite om Raoul Wallenberg. Visst, jag har förstås vetat att han räddade judar i Budapest mot slutet av kriget, det här med skyddspassen m.m., och naturligtvis också att han försvann i Sovjet, att man fortfarande inte vet säkert vad som hände honom och om det djupt skamliga att svenska myndigheter inte gjorde tillräckligt alls för att försöka få honom fri och inte heller för att få reda på sanningen om hans öde. Nu vet jag en del mer än det där. Jag började med Bengt Jangfeldts bok ”Raoul Wallenberg. En biografi” (2012) och nu håller jag på med Ingrid Carlbergs ”Det står ett rum här och väntar på dig. Berättelsen om Raoul Wallenberg” (2012). Jag har inte läst klart den än men vill nämna böckerna nu i alla fall.

Läs om Raoul Wallenberg! Ska man bara ta en av dom känns det just nu för mig som om Carlbergs kommer i första hand. Kanske för att den målar människan Raoul Wallenberg på ett fullödigare sätt. Man får veta mycket om hans uppväxt, hans familj m.m. Han verkar ha varit en charmerande person och också en person som med dagens språkbruk kunde ”tänka utanför boxen”. Carlberg citerar bl.a. diplomaten Per Anger om hur Raoul Wallenberg var i Budapest: ”Han var modig, han hade fantasi och han hittade alltid lösningar.— Han var en mycket varm person, men kunde samtidigt vara oerhört korrekt, en kall organisatör och förhandlare. Och så var han ju skådespelare. Absolut. Han kunde förvandla sig själv till en väldigt brutal person. När han talade med tyskarna använde han deras språk och skrek åt dem”.

Men som Ola Larsmo skriver om dom båda böckerna: ”…detta är inte en tävling. Tvärtom handlar det om att vi nu fått två ingångar till ett svenskt öde vi inte kommer ifrån och till hur Wallenbergs allt starkare närvaro, sextiofem år efter sin död, tvingar oss att ställa svåra frågor om vad svensk utrikespolitik är och har varit. Och vad vi fortsatt vill att den står för”.

I samband med Raoul Wallenbergs öde och i vilken utsträckning UD och andra myndigheter agerade eller inte agerade – och i vilken utsträckning ”vanliga människor” reagerade eller inte, tryckte på om handling eller inte gjorde det – är det lätt att tanken snuddar vid en annan människas öde – Dawit Isaak, som suttit i fängelse i Eritrea sen 2001. Aktioner av olika slag har varit igång för att få honom fri, och från UD-håll tillämpar man s.k. ”tyst diplomati”. Men vad händer egentligen? Åren går. Hans liv går.

Hm, ja det var en utvikning från sommarläsningen. Men som sagt, böckerna om Raoul Wallenberg kan jag verkligen rekommendera. Här har du Ola Larsmos recensioner av dom:
Om Bengt Jangfeldts bok i DN här. Och så om Ingrid Carlbergs bok i DN här.
Per Svensson skrev om båda böckerna i Sydsvenskan här.

Uppdatering 14 augusti: I DN i dag finns en artikel som handlar om åtalet mot Eritrea och om Dawit Isaak. Man har lagt ner åtalet bl.a. för att man inte tror sig få nån hjälp av Eritrea. Hm…hm, vem trodde nåt annat? Men, som det står i artikeln: ”Det är brottsligt att låsa in människor utan åtal eller dom. Och det är tortyr att hålla en människa i total isolering, avskuren från familj, vänner och advokat år efter år efter år. Detta gör Eritrea mot Dawit Isaak. Det är brott som Sveriges rättsväsende både kan och har en skyldighet att försöka stoppa, även om de begås utomlands”. Läs artikeln! Flera släktingar till Raoul Wallenberg har skrivit under den, och det ger ju en viss tyngd får man säga… DN här.

7 reaktioner på ”Sommarläsning

  1. norbergianblue juli 27, 2014 / 8:17 e m

    Det där med tyst diplomati kan man väl lätt ta till, även om man gör ingenting alls. Och säkert hade ansträngningarna för att få Dawit Isaak fri, varit intensivare om han vid fängslandet arbetat och bott i Sverige, och bara varit på tillfälligt besök i Eritrea

    Gilla

    • Gabrielle augusti 2, 2014 / 4:44 e m

      Ja så är det kanske, det där med Dawit Isaak. Men i vilket fall, han har suttit där sen 2001 och inte fått nån rättegång. Jag undrar om vi längre fram när det kanske kan vara alldeles för sent kommer att fråga oss om Sverige – UD, andra myndigheter och organisationer – verkligen gjorde tillräckligt. Det med Dawit Isaak är en sorglig historia det också.

      Gilla

  2. Första året i Hjo juli 28, 2014 / 1:47 e m

    Verkar som om jag har annat för mig än att läsa för tillfället. Det får bli ändring i det. Något om Raoul Wallenberg kan jag gott tänka mig.

    Gilla

    • Gabrielle augusti 2, 2014 / 4:47 e m

      Ja, gör det! Carlbergs bok är fängslande läsning – sorgligt och upprörande förstås – och ger en hel del uppfräschning av gamla historiekunskaper också – Sverige under andra världskriget, under kalla kriget m.m. Och så ska Nina Lagergren, Raoul Wallenbergs halvsyster, ha Sommar på måndag 4 aug såg jag. Det ska jag lyssna på.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.