En altan i Lärkstan

Lyft blicken kan man säga till sig själv när man går runt i stan. Det kan vara roligt att titta lite högre upp på husen man går förbi och kolla in arkitektur och färgsättning förstås, kanske fint utformade dekorationer, prydnader och växter i fönstren, fötterna på nån som sitter och solar…osv.
_DSC5845_ed2
Och så finns det förstås hus som är intressanta pga sin historia. Huset på bilden är ett sånt. I en tvårummare innanför altanen bodde Raoul Wallenberg på 1940-talet. Här ordnade han många middagar och fester och kunde ha ganska mycket folk hemma samtidigt trots att lägenheten inte var så stor. Och jag kan tänka mig att gäster med glas i händerna ofta samlades ute på altanen, pratade och skojade och tittade ner över gatan utanför och Odengatan strax intill. Raoul Wallenberg verkar ha varit en person med humor och med mycket social kompetens som det brukar kallas nu för tiden – trevlig, rolig, charmerande.

Det här var Raoul Wallenbergs sista hem i Sverige. I början av 1944 åkte han till Budapest för att leda uppdraget att försöka rädda så många som möjligt av judarna där undan Förintelsen. Han hade inte ens fyllt 32 år då.

Att läsa om honom, som jag gjort denna sommar (se inlägget Sommarläsning från häromdan – med boktips!), om hans liv, om hurdan han var och om hans arbete i Budapest och om det som sedan hände – är fascinerande, en stark läsupplevelse och samtidigt en intressant repetition av 1900-talshistoria. Jag är full av beundran för denne unge man och det han åstadkom tillsammans med sina medarbetare i krigets Budapest och under dom fruktansvärda förhållanden som rådde där.

Sen är det förstås bittert sorgligt och djupt upprörande att läsa om hur det gick när räddningsaktionen i Budapest var över, när kriget började ta slut och ryska armén kom – och sen om alla dom långa långa åren efteråt när ingenting hände. Det är lätt att uppröras över den slapphet, tafatthet, oförmåga eller inkompetens som vissa svenska politiker och diplomater visade efter Wallenbergs försvinnande i Sovjet 1945. Dom gjorde nästan ingenting! Och ryssarna å sin sida ljög och manipulerade så det osade om det. Jag blir så arg så arg så arg när jag tänker på allt det där! Och sanningen har ju fortfarande inte kommit fram. Den sitter ryssarna på. Kommer man nånsin att få reda på hela historien om vad som hände honom?

I DN igår finns en artikel underskriven av bl.a. flera släktingar till Raoul Wallenberg. Det handlar om Dawit Isaak, som nu suttit fängslad i Eritrea sen 2001. Läs artikeln i DN här.

Huset på bilden ligger på Bragevägen alldeles nära Odengatan. En minnesskylt över Raoul Wallenberg är uppsatt i hörnet mot Odengatan.

7 thoughts on “En altan i Lärkstan

  1. Första året i Hjo augusti 16, 2014 / 11:24 f m

    Intressant! Borde läsa – skrev jag nog på ditt boktips också, men ändå.

    Gilla

    • Gabrielle augusti 17, 2014 / 6:29 e m

      Ingrid Carlbergs bok var den som fångade mig mest av dom två jag nämnde i förra inlägget om RW. Det är en ”tegelsten” på 800 sidor eller nåt sånt. Jag lånade den som e-bok och läste på ”Paddan”.

      Gilla

  2. norbergianblue augusti 18, 2014 / 3:19 e m

    Tafatthet är väl ett utmärkande drag i den svenska politiken även idag, speciellt med tanke på just Dawit Isaak. Och allt går att komma undan med endast 2 ord; tyst diplomati. För övrigt ståtar väl Lärkstan med Stockholms vackraste tegelmurade byggnader. Där har nationalromantiken verkligen frodats!

    Gilla

    • Gabrielle augusti 18, 2014 / 8:56 e m

      Javisst är det så – och nog finns anledning att oroa sig när det gäller Dawit Isaak. Tänk om det blir för sent…kommer vi att gräma oss och att skämmas för att ”vi” inte gjorde mer?
      Lärkstan, ja det är en rätt speciell stadsdel. Känner ingen där. En gammal anfader bodde där en gång, men långt före min tid.

      Gilla

  3. Krister oktober 17, 2017 / 12:50 e m

    Herman Göring bodde på Odengatan 23 1925-28 med sin fru Carin.
    Märkligt sammanträffande.

    Gilla

    • Gabrielle oktober 17, 2017 / 1:18 e m

      Intressant. Det visste jag inte. Alltså bara ett kvarter från där Raoul Wallenberg bodde sen. Åkte just förbi ”Raouls hus” med bussen i dag. Huset har renoverats men har nu befriats från alla ställningar och skynken. Raouls terrass får nog snart också tillbaka sitt räcke. Nästa gång jag är i krokarna ska jag spana in ”Görings hus” på Odengatan 23.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s