En grå spade mot en grå brädvägg och med grå mark nedanför som i förra inlägget. Hm, hur glad blir man av sånt?
Och oktober går mot sitt slut. Färgerna kommer att ”försvinna” alltmer och det stora mörkret bre ut sig. Nåja, fullt så illa är det väl inte. Men i varje fall känner jag för nåt lite färggladare i bloggen. Så här kommer två bilder från den fantastiska sommaren det här året. Den första är från Stora Skuggan i början av juni. Stora Skuggan är ett av mina favoritställen, det är så vackert där och så är det lätt att ta sig dit på cykeln.
Den andra tog jag en dag i början av juli på Sandskär – ön i Söderhamns skärgård. Nyponrosor är ju också en favorit.
Om Sandskär i Söderhamns skärgård och om Hälsingland finns det förresten en helt egen blogg, som du kanske sett: Arundo.
Gabrielles blogg 
Härliga bilder båda två! Molnet fascinerar. Och snygg bokeh där på den andra.
Skönt att man liksom glömmer från år till år hur färglöst det blir under lång tid på vintern. Inte tänka på det nu, än är naturen vacker.
GillaGilla
Just det, och sen får man bara leta lite mera för att hitta färger. En utmaning!
GillaGilla
Nyponrosor är vackra
Jag har ju en egen helt underbar fin
GillaGilla
Hej, Molle! Trevligt att du gillade inlägget.
Ja, det vet jag att du har – en nyponros! 🙂
GillaGilla
Mycket fina bilder. Vi tycker också mycket om Stora Skuggan men får erkänna att vi tar bilen och inte cykel…En attraktion är att fiket ”Skafferiet” är ett av de få liknande ställen som inte stänger efter sommarlovet.
Bakom 4H-gården, några hundra meter ner, finns en liten sjö nästan mitt i skogen, jag minns inte vad den heter. Jag brukar tänka på hur märkligt det är att det kan finnas en sådan ”vildmarksidyll” nästan mitt i storstaden. I vart fall mindre än en halvtimma från city.
”Ekot tonar än ur Bellmans luta
och i Stora Skuggan spelar Pan.”
GillaGilla
En liten sjö? Gör mig nyfiken, undrar om jag missat den.
Ja, Stora Skuggan är så fint, och alltid lite färre människor där än på ”vanliga” Djurgården.
Just den där dan när jag tog bilden minns jag att det mullrade i fjärran och det fanns en del dramatiska mörka moln. Jag pinnade på hemåt så snabbt jag orkade på cykeln och hann precis hem innan himlen öppnade sig.
GillaGilla
Ser att den heter Lappkärret och är väl då vad som givit namn åt omkringliggande trakter.
GillaGilla
Ja, det är klart, Lappkärret. Själva namnet är lite suggestivt. Letade efter uppgifter om varför det heter så och hittade den här sidan http://www.naturvetaren.se/about/nvnytt/NV-nytt1999dec.pdf Där skriver dom om namnets troliga ursprung.
Hoppas länken funkar.
GillaGilla
Sommaren är över. Men, ja vad gör man. Man får leva på minnen från varmare dagar.
GillaGilla
Just det. Och så får man tänka framåt på att det kommer en till – sommar alltså. Och samtidigt ska man förstås leva i nuet, Carpe Diem som alla pratar om… Hå hå ja ja.
GillaGilla
Och vilket härligt, smaskigt åskmoln som håller på att växa till sig där på Stora skugganbilden…
GillaGilla
Ja, åskmoln var just vad det var. Jag tycker bilden är lite rolig för det ser nästan ut som om molnet och trädet nickar åt varandra.
GillaGilla