Stå det onda emot!

Ja, nu ska det bl.a. handla om Kina, som helt klart inte är ett av mina favoritländer. Tror aldrig jag skulle vilja resa dit (i varje fall inte utifrån vad jag vet om landet hittills). Fast det är klart, en hel del kultur och historia finns säkert att ”titta på”, allt har väl inte Mao och De fyras gäng lyckats rasera. Vackra landskap säkert också. Men det kommunistiskt styrda samhället, tystad press, censur, ruttet rättssystem, ett stort antal avrättningar per år och sånt är inte nåt som gör att landet känns lockande direkt, tycker jag.

Har just läst Jung Changs ”Wild Swans. Three daughters of China”, först utkommen 1991, förbjuden i Kina eftersom författaren kritiserar kulturrevolutionen, Mao och även den nuvarande regimen. Den handlar om tre generationer kvinnor och om händelser i Kina från början av 1900-talet till nästan i dag. Jung Chang skrev senare en biografi om Mao tillsammans med sin man, Jon Halliday. Inte så förvånande är den också förbjuden i Kina. Jag har inte läst boken om Mao och tror inte jag gör det heller. Den verkar ha fått rätt blandad kritik – därmed brukar menas att många inte tyckte den var så bra… (obs se även uppdateringen nedan!). Men ”Wild Swans” var i varje fall väldigt intressant, skrämmande och otäck också. Tänk vad man kan få människor att göra! ”Wild Swans” är en historia om hur en regim kan få folk dit man vill – och om hur den här familjen drabbas. Det handlar verkligen om att söndra och härska. Befolkningen kuschas genom att regimen styr med terror. Man skapar skräck och skrämsel, använder sig av angiveri, vänder människor mot varandra, fryser ut, förvisar och begår övergrepp av olika slag, använder tortyr m.m. Och Maos ”Det stora språnget” ledde till en hungersnöd där omfattningen och antalet döda ju är hisnande. Genom boken vet jag betydligt mer om Kina och om Mao än jag visste innan. Och visst: det är sett genom hennes ögon, men jag tror nog det ligger en hel del sanning i det hon berättar och det är ju inte heller bara hon som kommit med berättelser av det här slaget.

Mao har sen liksom klarat sig undan en hel del, han har kanske av många setts som en sorts filosof som kom med tankar som var ”bra för mänskligheten”. Jag minns ju en tid när vänstermänniskor i min närhet viftade med ”Maos lilla röda” som en bok man skulle läsa och ta till sig. Det fanns som en sorts Mao-romantik då. Aningslöst förstås.

I ett efterord till ”Wild Swans” skriver Jung Chang bl.a. om Mao att ”he was as evil as Hitler and Stalin, and did as much damage to mankind as they did. Yet the world knows astonishingly little about him. While those two European despots have been condemned around the world, Mao has achieved the incredible feat of having had his name only mildly dented – far, far unsufficiently compared to his crimes – even though he has beed dead for three decades.”  Och Mao är väl ännu i dag en stor man i Kina, tror jag. En bild av honom lär fortfarande hänga över Tiananmen Square i Beijing efter vad jag läst.

Kina nämns också i en alldeles utmärkt och viktig artikel i DN igår skriven av Henrik Arnstad. Artikeln handlar om hotet mot demokratin, om hur demokratin urholkas, om hur länder som kallar sig demokratiska inte står upp för dessa värden längre på samma sätt som tidigare, och spelrum lämnas till andra krafter att komma fram. Det kan gå fort utför om vi inte är vaksamma på vad som händer och ”står det onda emot”.

Och tänk, kanske blir allt ju faktiskt så mycket enklare för en regim om man skippar det här med demokrati? Arnstad citerar Brad Adams, exekutiv chef på Human Rights Watch i London (citat från 2007): ”Kina försöker säga till demokratierna och världen att ’vår samhällsmodell är bättre än er – titta, vi kan ha fantastisk ekonomisk utveckling utan demokrati! Vem behöver röran med fria val, civilsamhälle och fri press? Vi gör så här istället.’ Detta system är extremt tilltalande för autokrater och diktatorer jorden runt. Och det måste utmanas!”

På söndag är det 25 år sen muren i Berlin föll. För en tid sen hade DN en artikel om människors minnen av att leva i ett samhälle kontrollerat av Stasi. Där handlade det ju också om urholkning av människovärdet, övergrepp, angiveri, om hur man spred rykten och vände människor mot varandra. Jag tänkte på Kina under Mao när jag läste artikeln. Du kan läsa den här.
”Wild Swans” finns översatt, den publicerades på svenska första gången 1992 och sen som pocket i nyutgåva nu i år. Jag hittade en artikel om Jung Chang och hennes böcker i DN från 2006. Hon var på besök på bokmässan då. Artikeln är här.
Läs Henrik Arnstads artikel i DN! Du har den här.
(Rubriken till det här inlägget är del av ett citat från Vilhelm Moberg som står med i Arnstads artikel).

Uppdatering samma dag:
Jag har varit slarvig! Måste kommentera det jag skrev ovan om Jung Changs och hennes makes bok om Mao – alltså att den fått en del dålig kritik. Jag hittade en artikel på svenska om boken där skribenten kallade författarna för klåpare eller nåt liknande. Jag ”köpte det” – först efteråt sedan jag publicerat inlägget såg jag att artikeln var signerad Åsa Linderborg! Hm…det säger väl en del. Hon hör kanske till dom som fortfarande har Mao som något av en husgud? Så, som sagt, det var slarvigt av mig. I alla fall hittade jag sen en artikel i Expressen skriven av Ingvar Oja, DN:s korrespondent i Kina under 70-talet, där han skriver om hur boken om Mao bemötts av recensenter. Artikeln är från 2006. Du har den här.
Den som vill fördjupa sig ytterligare om Mao-boken kan läsa i The Guardian, t.ex.  här.

14 thoughts on “Stå det onda emot!

  1. Andra året i Hjo november 7, 2014 / 11:35 e m

    Mig äger ingen var en fantastisk bok. Häpnadsväckande bra om man frågar mig. I övrigt är jag väldigt tveksam till Åsa Linderborg. Borde man inte ha förstått att något (det mesta) var ruttet i Sovjet och dess satelliter, det kan inte ha varit så svårt. Men icke ÅL. Tror att varken Mao, Lenin eller Stalin är riktigt döda där än.

    Gilla

    • Gabrielle november 9, 2014 / 9:28 f m

      Håller med: tyckte också boken var mycket bra. Men precis som du är jag rätt skeptisk till Åsa Linderborg, ofta lyser det där gamla igenom. Men jag provar att läsa henne ibland för att se om det i alla fall kommer ut nåt bra!

      Gilla

  2. Bengt O. (@eklipspringer) november 8, 2014 / 11:47 f m

    Under 60-talet och senare var ju en stor del av den svenska ”intelligentian” förskrivna åt maoismen, khmer rouge och liknande. Lagercrantz, Enqvist, Lindqvist och givetvis Myrdal är namn som poppar upp. Ganska klart att man inte ens nu kan medge att dessa lysande förgrundsfigurer skulle ha kunnat haft så bottenlöst fel. Så alla försvarsmekanismer slår till.

    (Tyvärr är mina böcker nedpackade just nu så jag kommer inte åt mitt ex av en mycket intressant bok kallad ”Maoisterna” skriven av två svenska ”avfällingar.”)

    Vad som oroar mig är snarare att vi även nu har en förtrupp av supersmarta kolumnister, opinionsbildare, författare (för att inte tala om bloggare och twittrare) som precis som på Maos tid utarbetat en intellektuell konsensus om vad man skall tycka för att vara riktig. Eftersom vi beundrar dessa lysande förebilder aktar vi oss mycket noga för att säga eller skriva något avvikande: rasist- identitets- eller genuskorten dras omedelbart. Men om något decennium kanske de som överlevt frågar sig: hur kunde jag gå på det där? Och börjar leta efter förmildrande omständigheter.

    Men då är det nog dags för nya dumheter.

    Gilla

    • Gabrielle november 9, 2014 / 9:25 f m

      Ja, så är det. Du gör en bra beskrivning av hur det ser ut i debatten i dag.
      Man ska tycka på ett visst sätt för att inte fösas undan med en stämpel på sig. Det är klart oroande.

      Gilla

  3. Fredman november 8, 2014 / 11:20 e m

    Jag har varit tre gånger i Kina. Första gången var 1972, då vi leddes runt av våra kinesiska guider som visade för oss det de ville visa och inget annat. Vi fick prata med fattiga men tacksamma bönder som förklarade för oss hur förfärligt allt var förr, men hur bra allt hade blivit nu. Detta var under ”den stora proletära kulturrevolutionen”, som avslutades med Maos död och gripandet av de fyras gäng år 1976. Hur många som dödades under dessa år vet jag inte, men det var många. Forum för Levande Historia betraktar numera kulturrevolutionen som en del av det som kallas ”brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”. Men vi såg inget, och jag vet inte heller om vi ville se, men senare förstod vi ändå.
    Jag läste en bok som heter ”Sista resan till Phnom Penh av Jesper Huor, som jag skrivit om på min blogg. De röda khmererna var relativt sett mycket värre än Maos Kina, men några ville inte heller se eller förstå. Jag har skrivit om den på min blogg http://www.fredmanpakvarnberget.blogspot.se/2014/10/sista-resan-till-phnom-penh.html

    Gilla

    • Gabrielle november 9, 2014 / 9:31 f m

      Intressant. Ska läsa din bloggpost om Phnom Penh-boken – tack för länken.
      Senare samma dag: Nu har jag läst. Sorgligt och hemskt. Kanske ska ta och läsa Huors bok. Som du beskriver den förstår jag att du blev tagen av den.

      Gilla

      • Bengt O. (@eklipspringer) november 9, 2014 / 4:32 e m

        Jag kan verkligen rekommendera läsning av Fredmans blogginlägg. Där nämner han också boken ”Pol Pots leende”, en bok som jag också har (nedpackad…) Rekommenderas också till intresserade. F. citerar bl.a. Enquist beryktade uttalande om ”horhuset”.

        Jan Myrdal var värst och är det fortfarandet. En parricid koloss på intellektuella lerfötter. Jag besökte ofta Albanien under den sista kommunistregimen och de närmast efterföljande regeringarna.Så sent som 1987 utgavs boken ”Den albanska utmaningen” i nyutgåva. Det var enkelt att konstatera vilken infam och utan varje tvivel medveten lögn den boken var. Men på baksidan läser man fortfarande omdömen som Anders Ehnmarks:”Det är ett pionjärarbete” som ”undanröjer missuppfattningar som odlats i de maktcentra som Albanien utmanat”. Och Lars Gustafsson: ”Denna lysande essä i europeisk historia:

        Det enda som Myrdal inte gillade i Albanien var att man pratade illa om Pol Pot. ”Vietnamesisk propaganda” kallade han det.

        Märker att jag börjar låta som Per Ahlmark. Fast varför inte? I sin kritik av kulturkommunisten hade han väl i stora stycken rätt.

        Tar mig friheten att länka till ett gammalt inlägg med en del citat från Myrdals bok om Albanien:

        Albanien med Myrdals glasögon

        En annan gång skall jag berätta om mitt besök i Kina under Dengs första år. Men det skall jag inte belasta din blogg med.

        Gilla

        • Gabrielle november 9, 2014 / 5:16 e m

          Ja, nu har jag läst Fredmans blogginlägg. Mycket intressant och förfärande läsning om personliga vittnesbörd från Kambodja. Håller med: Läs Fredmans blogginlägg!
          Även läst ditt inlägg ”om Myrdals glasögon”.
          Och man måste väl för 17 hakar kunna inse och stå för att man har haft fel. Det är mänskligt att fela. Man kan ju helt enkelt ha varit ung och dum när man uttalade sig som man gjorde.

          Gilla

  4. Fredman november 10, 2014 / 12:07 f m

    Jag håller helt med om Gabrielle om att det är mänskligt att ha fel. Det gäller också att kunna inse det. Det ligger nog i den mänskliga naturen att inte se sånt som man inte vill se, och att inte förstå sånt som man inte vill förstå. Men till slut borde alla ändå förstå. Jag tror att Guillou har rätt när han säger att (många) svenskar inte ville förstå judeutrotningen in i det sista, trots att det hade stått att läsa i tidningarna. Före kriget var Tyskland så nära oss att man inte ville tro att det var sant. Men det var det ju.

    Gilla

  5. Bengt O. (@eklipspringer) november 10, 2014 / 10:59 e m

    Nu undrar jag en aning vad ni menar, Fredman och Gabrielle. Naturligtvis är det mänskligt att fela och givetvis har man rätt att ångra sig. (Jag var själv kommunist när jag var 7 – 8 år beroende på att min trevligaste morbror var det och de andra morbröderna var religiösa och tråkiga. Jag har visserligen aldrig ångrat det men inser naturligtvis nu att jag gjorde min bedömning på irrelevanta grunder.) Men vilka är det ni syftar på då? Är det Enqvist och Gustafsson et cons. ni syftar på? Jag antar att de ångrar sig men jag har aldrig läst att de insett att de hade fel och kanske gjort avbön. Det kan väl inte vara Myrdal? Han har aldrig insett att han gjort något fel och framhärdar än idag i sina förvridna åsikter. Jag upphör aldrig att förvånas över att det intellektuella Sverige betraktar honom med sådan välvilja. Ang. Albanienboken har jag ju enkelt med egna ögon kunnat konstatera att den bara var en samling propagandalögner. Augustsson och Hansén som besökte Albanien samtidigt med Myrdal kom till samma slutsats.

    Men förhoppningsvis syftar ni på ”fotfolket” – ofta unga människor- som rycktes med av en stämning och en tidsanda (och fina sånger…) utan att ha tillräcklig mognad för att kunna analysera vad man gav sig in i. När den mognaden inställt sig kan ju deras erfarenheter t.o.m. vara berikande.

    Undrar vad ni tycker om detta?

    Gilla

    • Gabrielle november 10, 2014 / 11:46 e m

      Jag tänker faktiskt både på dom du kallar ”fotfolket” och på personer som P.O.Enquist och Anders Ehnmark. Fast visst, jag håller med: ”ung och dum” kanske inte riktigt stämmer på dom. Anders Ehnmark var 56 år 1987. Hur gammal P.O. Enquist var när han uttalade sig om Kambodja vet jag inte (=har inte tagit reda på). Jag tycker ändå dom där kändisarna som har tillgång till ordet – i betydelsen kan höras och synas – borde ha självkänsla och hederlighet nog att erkänna att dom faktiskt hade fel. Myrdal har jag absolut noll förhoppningar om. Han bor i nån sorts egen glaskupa, den mannen. Den här delen av det intellektuella Sverige (därmed menat mig själv!) betraktar honom inte med nån välvilja, I can assure you.

      Guillou för sin del skulle nog må bra av att inse – och våga stå för – att han hävdat det här om svenskarnas vetskap om nazismens illgärningar ett par snäpp för mycket.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.