Lumpen

img601_1930_600Intressant artikel i DN i dag om lumpen. Jag har inte gjort lumpen, inte många tjejer (kvinnor, damer, tanter) i min generation har väl gjort det. Och jag minns min trotsiga inställning mot ett sånt påbud ovanifrån. Tänk att man om man var kille skulle göra lumpen och vara borta från det man egentligen ville göra i kanske ett helt år. Att samhället skulle bestämma över ens liv på det sättet – upprörande! ”Det skulle jag aldrig ha ställt upp på om jag var kille” sa jag. Hur var det med logiken där egentligen? Gå i skolan gjorde jag ju.

Artikeln i DN handlar om en bok och om en utställning på Armémuseum. Värnplikten gällde i Sverige 1901-2009. ”Intressant nog sammanfaller ju värnpliktens avskaffande med den häpna upptäckten att Sverige inte längre har ett fungerande försvar. Ett dramatiskt historiskt skifte: det urgamla samhällskontrakt som vi värnpliktiga utgjorde ena delen av – undersåtens plikt i utbyte mot överhetens beskydd – är helt enkelt upplöst” skriver Lars Linder i sin artikel.img603_1930_600 (Vet inte om du får upp hela artikeln med länken nedan. Annars får du söka på artikelns titel ”Lumpen lärde för livet”).

Jag ska nog gå och titta på den där utställningen på Armémuseum. Utställningen visar tiden 1940-tal till 2000-tal står det. Bilderna här är från tidigt 1930-tal tagna av min pappa, troligen på I14 i Gävle.

DN:s artikel här.

18 thoughts on “Lumpen

  1. Klipspringer mars 9, 2015 / 1:41 e m

    För ”studentbeväringar” räckte det inte med ett år – jag fick göra 18 månader för att så småningom bli befordrad till sergeant i kulsprutetrupperna. Jojo.

    Bilderna kunde ha varit tagna på vår lucka. Jag läste DN-artikeln med ett visst mått av sympati. Men någon minut senare skakade jag på huvudet och insåg att den var silad genom nostalgins filter där allt störande fastnat. Utbildningen gick i stort sett ut på att eliminera allt individuellt och kritiskt tänkande och blint lyda order utan att ifrågasätta något. En attityd som skapat omåttligt elände genom tiderna men den enda möjliga om man vill föra krig. Och det vill man ju uppenbarligen.

    Det fanns positiva sidor: uthållighet, gemenskap där bakgrund och härstamning inte betydde något, inte minst en fysisk träning som fick upp konditionen till nivåer man aldrig trott vara möjliga. Förmågan att backa en traktor med släp…Frakta kulsprutor i pulka med skidor i branta nerförsbackar…Men kanske hade man kunnat få det är på annat sätt än genom ålning medelst hasning och hälsning medelst huvudvridning!

    Lediga!

    Gilla

    • Gabrielle mars 11, 2015 / 11:26 f m

      18 månader – Ja, jag minns ju nu att det kunde vara längre än 1 år för en del kompisar.
      Och tydligen fick man lära sig en hel del som kan vara praktiskt att kunna längre fram – som ju även Bert skriver i sin kommentar. Min man gjorde lumpen på pansarregemente på Gotland och är fena på att backa runt hörn och sånt med släpvagn på bilen.
      Och så det ”mänskliga” då. Men lång tid i en ung människas liv är det allt.
      Artikeln i DN: håller med dig. Syftet med det hela förbigår han rätt ordentligt.

      Gilla

  2. Olle mars 10, 2015 / 3:45 f m

    Kanske Tolgfors ‘hemliga agenda’..

    Med tiden utvecklade sig värnplikten precis som resten av samhället..
    De flesta lärde sig en hel del om sig själva och andra.
    Nu har samhället lärt sig nágot annat

    Gilla

    • Gabrielle mars 11, 2015 / 11:44 f m

      Jag vet inte riktigt heller hur du menar. Om du hittar tillbaka hit kan du väl fördjupa resonemanget lite!

      Gilla

  3. Klipspringer mars 10, 2015 / 5:42 e m

    Olle: En intressant reflektion. Kan du utveckla den något (om Gabrielle tillåter)?

    Gilla

  4. Bert Bodin mars 11, 2015 / 10:45 f m

    Jag minns lumpen som en bra period i mitt liv. Trots att jag var fruktansvärt emot den och osäker på hur jag skulle klara det. Men jag utsattes för utmaningar hela tiden. Utmaningar som jag också klarade av. Med glans. Blev motorkunnig. Fick köra både lastbil, bandvagn, traktorer och stora artilleripjäser på 52 ton. Det har jag haft nytta av senare i livet. Jag lärde mig vad stora tunga fordon kan ställa till med.

    På det mänskliga planet fick jag lära mig att bo och umgås med ett antal människor, som jag inte hade en aning om att jag skulle träffa. Ur alla samhällets skikt. Lärorikt.

    Jag beklagar att värnplikten försvann. Den skulle behövas även idag. Jag har många gånger efterlyst någon form av samhällsplikt, inte nödvändigt inriktad på militärt försvar. Men många skulle behöva lära sig både det ena och det andra, som kan inträffa i en samhällskris. Där är vi nog rätt ställda om den kommer.

    Krisutbildning – Krisplikt. Jo, det låter kanske ålderdomligt. Men jag tror det egentligen är nödvändigt för framtiden.

    Många blir ju fullständigt handfallna och mer eller mindre panikslagna t.ex. vid elavbrott, eller om en väg plötsligt spärras på grund av en olycka, så att man måste åka en omväg. Ja – Det finns massor av exempel.

    Gilla

    • Gabrielle mars 11, 2015 / 11:41 f m

      Ja, kanske skulle det behövas nåt sånt – för tjejer/kvinnor också då förstås. Så fler klarar av såna situationer du nämner. Civilförsvarsförbundet håller ju på med sånt men det finns ju inget påbud att alla ska utbilda sig.

      Gilla

  5. Andra året i Hjo mars 11, 2015 / 6:57 e m

    Att göra lumpen var ingen höjdare för mig. Militären stod inte högt i kurs hos mig 1970. Nu kan jag tycka annorlunda. Varken värnplikt eller NATO är mig främmande. Så det kan bli.

    Gilla

    • Gabrielle mars 12, 2015 / 11:31 e m

      Jo…man ändrar sig under livets gång. Blir visare kanske. Förhoppningsvis.
      NATO, inte främmande för mig heller. Jag tycker vi borde vara med där.

      Gilla

  6. Anna mars 11, 2015 / 8:03 e m

    Intressant att läsa era tankar om lumpen, grabbar. Själv har jag två reflektioner:
    Det var trist att alla killarna försvann direkt efter studenten. Poff så var de borta. I Östersund och Gävle och lite varstans. För det andra en fundering. Jag har förstås inte gjort någon värnplikt, fel årgång, men däremot har jag under mitt yrkesliv haft tjänsteplikt och en krigsplacering. Det var något som ingick i det s.k. Totalförsvaret. Är det någon som vet om detta i likhet med värnplikten också är avskaffat numera?
    Kan säga att det kändes rätt bra att veta att man hade något att komma med i Totalförsvaret, ett begrepp som på något sätt för tanken till att hela folket är med och försvarar sitt land.

    Gilla

    • Gabrielle mars 12, 2015 / 11:23 e m

      Intressant – ja, Totalförsvaret låter onekligen betryggande, som om dom har helhetsgreppet. Men läser man lite mer här och var ser det ut att vara uschligt med Totalförsvaret. Hittade en text från i höstas som är rätt ruggig läsning. Publicerad på webben och ute via Twitter. Hur sann den är kan inte jag bedöma, och jag hittar inte nåt författarnamn vilket alltid gör mig lite undrande. Den som skrivit kallas Reservofficer på Twitter. Men i alla fall, läs och bedöm själv här.

      Gilla

  7. Carin mars 12, 2015 / 3:10 e m

    Roligt att läsa!,

    Gilla

    • Gabrielle mars 14, 2015 / 10:01 e m

      Hm, ja den passar ju bra! En bild av lumpen kanske… 🙂

      Gilla

  8. Fredrik Lindmark mars 24, 2015 / 4:03 f m

    Gjorde själv 11 månader på i19 frivilligt, visst det var tufft men såhär i efterhand är det bland det bästa erfarenheterna jag har.

    Gilla

    • Gabrielle mars 24, 2015 / 3:52 e m

      Ja, så verkar det ha varit: bra för vissa, sämre för andra. Men ändå på olika sätt lärorikt, tydligen. Intressant.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s