Jag minns och kräver

_DSC6881_150424ed”Turkiet! Erkänn det armeniska folkmordet för att förhindra framtida folkmord. Jag minns och kräver”. Det var en av dom paroller som fördes fram vid  manifestationen på minnesdagen av folkmordet i Armenien 1915. En annan text löd ”The EU is not a place for genocide makers”. Runt om i världen hölls i dag manifestationer av det här slaget för alla dom armenier, assyrier m.fl. som dödades  i det dåvarande Osmanska riket 1915.

I Stockholm samlades alla på Sergels torg efter att ha tågat igenom delar av stan. Det var en mäktig manifestation. En 100-årsdag av en sån händelse, en massaker på kanske omkring 1,5 miljoner människor…nog manar det till eftertanke och allvar. Allvaret underströks effektfullt av ljudet av trummorna – dovt, tungt, mörkt. Som en 100-årig sorg. Men vrede och kampanda kändes också i luften där fanor och baner fladdrade och slog bångstyrigt den här blåsiga dagen.

Sveriges Riksdag beslutade för fem år sen att denna massaker skulle erkännas som folkmord. Alliansregeringen följde inte upp med nåt beslut då, och fortfarande fem år senare har svenska regeringen inte erkänt folkmordet. Stefan Löfven lär ha lovat att se till att beslutet om erkännande också skulle tas i regeringen. I april förra året sa han till Assyria TV: ”Har vi fattat beslut om det i riksdagen så ska vi naturligtvis fullfölja det. En regering har att rätta sig efter riksdagens beslut, det är min bestämda uppfattning.” En lång rad länder har erkänt folkmordet och därmed förstås retat upp Turkiet. Varför gör man det inte i Sverige? Inte vet jag. Hariga, kanske? Rädda att trampa nån på tårna, brända efter dom händelser som varit med hemkallande av ambassadörer och sånt?

4 thoughts on “Jag minns och kräver

  1. bloggarbjorn april 25, 2015 / 10:22 f m

    Det är mycket tveksamt att parlament skall bestämma om saker som det är historikernas uppgift att reda ut. Det betyder ju i praktiken att man sätter stopp för vidare forskning, särskilt om denna skulle komma fram till andra resultat än vad politikerna beslutat om.

    Gilla

    • Gabrielle april 25, 2015 / 11:30 f m

      Hm, ja, det är ingen lätt fråga, och vi har haft den uppe i bloggen tidigare, minns jag. Men efter vad jag läst anser ändå flertalet forskare (utom i Turkiet förstås) att massakern i Armenien 1915 ska ”klassas som folkmord”. Liksom Rwanda 1994, massakern i Srebrenica 1995 eller folkmordet på herero- och namaquafolken 1904-08. Det sistnämnda genomfördes ju av tyskarna och anses av många forskare s.a.s. bana väg för Förintelsen. Jag vet inte riktigt hur man ska se på saken i och med att det ju faktiskt finns en konvention från 1948 från FN:s Kommission för mänskliga rättigheter om folkmord som Sverige ratificerat (1952). Kanske kan man då tycka att Sverige som land – stat? politiker? parlament? regering? media? – ska kunna ta ställning till frågan om Armenien 1915 med denna konvention i ryggen och när forskare världen över benämner händelserna folkmord.

      Det ser ut att variera en del hur parlament och regeringar i olika länder hanterat frågan om erkännande av folkmordet i Armenien. Frankrike har gått långt och gjort erkännandet till del av fransk lag: förnekande av det armeniska folkmordet är förbjudet i Frankrike. Frankrike har ju också i lag förbjudit förnekelse av Förintelsen, liksom även Tyskland och Österrike gjort läser jag.

      Om hur olika länder hanterat folkmordet i Armenien 1915 hittade jag en sida där man kan gå in på varje land – här.

      Gilla

  2. Bengt O. april 26, 2015 / 5:07 e m

    Naturligtvis är det så att regeringar inkl. de svenska är för fega för att ge sig på Turkiet. Turkiet är ett viktigt land, åtminstone potentiellt en stor marknad, kandidatland till EU och med en viss nyckelställning i främre orienten. I Sverige -och framför allt i Tyskland- finns en stor turkisk minoritet, många som medborgare med rösträtt. Sedan tillkommer ju den skräcken för att reta upp muslimer och muslimska länder, något som illustrerats av de ömkliga turerna efter Wallströms modiga utspel.

    Jag har länge förfäktat Turkiets rätt att bli medlem av EU -dess europeiska del är ju faktiskt större till ytan än flera nuvarande EU-länders. Dessutom borde landet kunna spela en viktigt kontaktroll gentemot utomeuropeiska länder i regionen. Den utveckling som Erdogans regering lett in landet på och som dessutom accelererar gör det svårt, kanske omöjligt, att vidmakthålla den synen.

    Gilla

    • Gabrielle april 27, 2015 / 10:34 e m

      Ja, så är det antagligen. Man vill inte trampa på några ömma tår och man vill inte reta upp några väljare.

      Större delen av Turkiet ligger i Asien, och jag undrar hur det skulle bli om fler länder som historiskt sett inte räknats till Europa vill vara med i EU. Kanske borde man döpa om unionen och ta bort ordet europeisk… Fast det kanske är att vara alltför stelbent knuten till gamla historiska gränser.
      Och visst skulle det kunna vara så om Turkiet kom in i EU att landet kunde bli som en bro mellan Europa och länder i den där delen av världen. Men som sagt, med Erdogans styre verkar det långt dit.

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.