Blodigt värre…

En gammal teckning gjord med färgpennor på grovt grått papper visar hemskheter från franska revolutionen. Det är nästan som om det var ett snapshot från en dag i Paris tidigt 1790-tal. Place de la Concorde, kanske? Till vänster väntar en blek adelsdam på sin tur att få huvudet kapat, vaktad av en soldat i trikolorens färger med musköt på axeln. Pöbeln som samlats runt ”Madame Guillotine” hurrar och viftar och har roligt åt det hemska som händer, och hundarna är framme med långa tungor där huvudena rullar. Har ögonvittnet suttit bara en liten bit från giljotinen, tro?

Men hm…nädå, teckningen är inte fullt så gammal som jag försöker få dig att tro (tror inte det gick nåt vidare!). Den är gjord under min blodiga period – jag var i 12-13 årsåldern eller så. Mycket sånt var det då, om inte giljotiner så blodiga knivar, stora sår med mera. ”Blodet skvätter, blodet sprutar…” som det står i ”Mamman och den vilda bebin” av Barbro Lindgren.

Varför mina systrar och jag använde sånt här grått lumppapper att rita på vet jag inte. Vi tog väl det som fanns till hands i den gamla sommarstugan på Sandskär, och en del såna här alster har jag hittat där.