”Det gick så fort…”

”Nu händer det! Innerstaden och Lidingö får nya busslinjer” hojtar Keolis och SL i stort upplagda annonser i stadsdelstidningarna (hela uppslag i Mitt i Vasastan o.d.). Dom är så glada så glada för att dom har lagt om busslinjerna som varit samma i hela 30 års tid! Tänka sig – 30 år, så länge! Bara det är väl skäl att göra om systemet tycker dom kanske. Allt nytt ska ju liksom bli bättre än allt gammalt. Det är nu den 19 juni som omläggningen sker. Men hur är det nu då: blir det nya systemet bättre?

Det finns en del som tyder på att det blir sämre för många. Såg du artikeln i DN igår? I artikeln står det att man i omläggningen inte tagit hänsyn till behovet av tillgänglighet för äldre och för personer med funktionshinder, trots att man ska göra det enligt stadens riktlinjer. Den kommunala trafiknämndens råd för tillgänglighetsfrågor har inte fått lämna synpunkter på förslaget till nya busslinjer. När rådet informerades i mars var besluten redan fattade.

”Tillgänglighetsfrågorna har kommunen överlåtit åt landstinget, det framgår av det remissvar som skickades till trafikförvaltningen. Men inte heller landstinget har haft samråd med resenärer, representanter för äldre och funktionsnedsatta” skriver DN.

Hur kan det få gå till så där? Varför har man alls riktlinjer om tillänglighet om man struntar i dom?

Och så det där med respekt. Det är en floskel man kan ta till när det passar. T.ex. så här:
”Det här är en ganska stor förändring, och vi har respekt för att en större del av befolkningen anser att de borde ha fått delta i samråd.” (Sara Catoni, trafikdirektör på trafikförvaltningen till DN i april.)
Vad betyder ”vi har respekt för”? Betyder det: ”vi har respekt för men vi skiter i det”?

Floskler som ”det blev fel” och ”vi ska se över våra rutiner” används ofta i såna här sammanhang. Men den här gången säger man istället: ”Allt var väldigt försenat, och det gick fort, så det gick inte att göra på något annat sätt. Men så klart påverkar det alla stockholmare.” (Daniel Helldén, MP, trafikborgarråd i Stockholms stad).

Om projekt eller planer blir försenade och man vill skynda på det hela kan man strunta i riktlinjer då? Är det ok?

Artikeln i DN här.

10 thoughts on “”Det gick så fort…”

  1. Carin Nelander juni 17, 2015 / 3:02 e m

    Håller med om det mystiska i förfarandet. För oss, många äldre o/e funktionsnedsatta är det svårt att förstå hur en idealisk busslinje direkt till St Göran eller två större matcentra kuperas till ett minimum ocg många byten.
    Även alla äldre på nedre Kungsholmen har fått väsentliga försämringar.
    Hornsberg och Lindhagen, som länge varit lidande har däremot fått klart bättre system. Hur kan man bara strunta i att närmare undersöka konsekvenserna av så genomgripande förändringar ??

    Gilla

    • Gabrielle juni 17, 2015 / 9:47 e m

      Ja, man kan undra hur dom tänkt. Kan faktiskt verka som om man inte bryr sig om dom som är äldre eller som har svårt att gå.
      Att det är få som använder en viss linje anges också som argument för att dra in den eller ändra sträckningen och dra in vissa hållplatser (Stora Skuggan t.ex.). Medan man i den s.k. landsorten kan hålla igång busslinjer som bara används av några få.
      Riktigt radikalt för att få bussarna i Stockholm att gå snabbare (och minska problemen med passagerare på bussen) vore ju att varje linje bara har en starthållplats och en ändhållplats, men riktigt där är vi ju inte än i alla fall.

      Gilla

  2. Gabrielle Björnstrand juni 27, 2015 / 6:01 f m

    Det är för jävligt helt enkelt. Min älsklingsbuss 4o, som tog mig både till Universitetet och Kungsholmen, till Bergianska och Västerbron och Reimersholme, ersatt av en idiotbuss som man måste gå åtta kvarter för att nå. oförskämt. I höst sätter vi igång en aktion tillsammans med PRO och andra, demonstrerar och har oss, eller hur?

    Gilla

    • Gabrielle juni 27, 2015 / 6:16 e m

      Ja, 40:an gillade jag också. På ena hållet kunde den köra grupper av dagisbarn till Stora Skuggan (numera indragen hållplats!) och i andra änden var det Reimersholme. Ofta när jag promenerat på Långholmen tog jag 40:an hem. Jag saknar den och jag saknar 65:an som man numera måste ta från Centralen tror jag. Det verkar ha blivit en hel del dåliga lösningar. Keolis har fått bestämma mer eller mindre fritt över linjedragningarna, Stockholms stad verkar ha varit en mycket svag part, har inte haft mycket att säga till om. Och så det där med 69:an som ska ha hållplats framför kyrkan så att man omöjliggör en utvidgning av torget. Illvilligt? Eller bara inkompetent?

      Gilla

    • Anna juni 27, 2015 / 6:24 e m

      Jag tycker det verkar helknasigt alltihopa, framför allt att man inte har rådfrågat ”brukarna”, som det så fint heter. Kan det finnas annat än ekonomiska mål att uppnå med det här? Det allra bästa i så fall vore väl att lägga ner de flesta linjer helt och hållet.
      Själv berörs jag inte av de linjer ni skriver om och det som hänt på Lidingö, där jag bor, har jag inte riktigt brytt mig om att kolla upp. Förmodligen nån försämring där också.
      Men man vänjer sig liksom vid allt, gör man inte. Kanske en konstruktiv idé bakom… att människor ska besöka nya platser. ”Röra-om-i-grytan”-konceptet. Nä, det tror inte jag heller.

      Gilla

      • Gabrielle juni 28, 2015 / 4:11 e m

        Ja, det tror jag också – att man vänjer sig, anpassar sig, hittar andra möjligheter. Men sättet det gått till på är helt fel. Varför har Stockholms stad en Trafiknämnd och ett Trafikkontor om man inte vill vara med och bestämma över hur trafiken på stadens gator ska se ut? Det låter ju ändå på namnen som om dom borde ha med trafik att göra…
        Och hållplatsen i Stora Skuggan, som dagisgrupper använt för utflykter i det gröna, har man tagit bort helt. Det går alltså inte att åka buss dit längre. En slutsats är förstås att barn inte är en grupp som prioriteras av Keolis/SL, dom kommer nog långt ner på listan om dom alls finns med där.

        Gilla

        • Bengt O. juni 29, 2015 / 3:01 e m

          Barn är väldigt konsumtionssvaga, i vart fall den grupp som gör utflykter i ”naturen”. Inte mycket att bry sig om när man måste ”vakta som en hök över kostnaderna” enl. landstingsrådet.

          En tanke lär ha varit att inte ha bussar till platser dit man kan komma med tunnelbana. Försiktigtvis har man därför inköpt nya speciellt obekväma tunnelbanevagnar med begränsat antal sittplatser detta för att inte trafiken skall expandera och framtvinga kostnadsökande längre stopp vid stationerna.

          Men den som inte kan ta bussen kan väl cykla på Swedenborgsgatan i stället: den verkligt stora trafikförnyelsen i Stockholm.

          Gilla

          • Gabrielle juli 8, 2015 / 5:38 e m

            Ah, måste ta och kolla in Swedenborgsgatan nån dag.
            Och det där med att ”vakta som en hök över kostnaderna” tycker jag är feltänkt. Ambitionen ska väl vara att åstadkomma en bra kollektivtrafik för såväl barn som vuxna, vilket bl.a. innebär att låta dagisbarnen komma ut i det gröna och besöka 4H-gården på Stora Skuggan m.m.

            Gilla

  3. Gabrielle Björnstrand juli 7, 2015 / 4:00 e m

    Jag talade med en busschaufför som sa att Keolis eller vilka det nu är – räknar klick. Kort osv. Och att de stora barngrupperna som vill åka ut till Stora Skuggan och vara med djuren där, inte ger så många klick. Dvs pengar. And thus the world ends, not with a bang but a bankster.

    Gilla

    • Gabrielle juli 8, 2015 / 5:36 e m

      Hm ja, om strävan är att framförallt räkna klick och inte att åstadkomma en bra kollektivtrafik som folk är nöjda med är ju nånting väldigt fel!

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.