Wolf Hall

Såg du tv-serien som nyligen gick på SVT? Mycket bra, tycker jag. Välspelad, vacker. Det handlar om engelskt 1500-tal – Henrik VIII, Thomas Cromwell, Anne Boleyn, Jane Seymour och alla dom där… Wolf Hall var tydligen namnet på familjen Seymours gods.

Thomas Cromwell har en framträdande roll i serien, som verkligen är mycket välgjord, bra skådespeleri, vackra scenbilder och lugnt tempo (härligt!). Läste nånstans att nån tyckte den var ”stillastående” men nejdå, det var den inte. Bara mycket lugn, vackra bilder i vackert ljus. Och ändå med mycket dramatik. Och i minnet hos mig stannar framförallt Thomas Cromwells allvarliga ansikte och ögon. Mark Rylance heter han som spelade Cromwell och han har fått mycket välförtjänt beröm för sin tolkning.

För ett eller annat år sen gick en annan tv-serie om Henrik VIII men den hade inte alls det allvar som finns i Wolf Hall utan var mer av riktigt fjompig såpa i historisk miljö med mycket ”hopp i sänghalmen” och sånt.  ”The Tudors” hette den. Thomas Cromwell var med där också förstås men som jag minns det hade Thomas More en mer framträdande roll och så kungen själv förstås. Han spelades av Jonathan Rhys Meyers.

I Wolf Hall spelades Henrik VIII av Damian Lewis, känd from Homeland, en tv-serie som många höjde till skyarna men som jag aldrig fastnade för. Såg bara nåt enstaka avsnitt av den. Damian Lewis var mycket bra som kungen.

Annars vad gäller dom här gamla 1500-talsgubbarna och -gummorna kan man ju bli snurrig på alla som heter nästan likadant. Thomas More, Thomas Cromwell och så adelsmän, hovmän och kyrkans män och så en eller annan Maria här och var. Och det kommer ju en annan Cromwell senare också förresten: Oliver Cromwell, statsman och militär. Det är han som förekommer i boken ”Barnen i Nya skogen” tror jag. Är det nån annan som minns den? Riktigt gammal bok, säkert helt ”urmodig”i dag. Fredrick Marryat skrev den, och han levde 1792-1848. ”Barnen i Nya skogen” var en av dom böcker som lästes för mina systrar och mig när vi var barn. Min mamma läste, eller också morfar när morföräldrarna var på besök hos oss.

462px-Hans_Holbein_the_Younger_-_Edward_VI_as_a_Child_-_Google_Art_ProjectHenrik VIII lyckades ju så småningom få den son han så ivrigt ville ha: Edward. Och den stackars modern, Jane Seymour, dog i barnsäng. Henrik hade gift sig med henne sedan han lyckats få den tidigare hustrun Anne Boleyn nackad. Edward blev kung sen som 9-åring när Henrik VIII dött, men sen dog han själv i sjukdom bara 15 år gammal. Edward är alltså inte alls med i tv-serien men han får vara med här som liten välnärd gosse, målad av Holbein.

Men som sagt, missade du ”Wolf Hall” och gillar historiska dramer med bra skådespel, vackra scenbilder och lugnt tempo så kanske du har möjlighet att se den i efterhand på SVT Play. Serien baseras på Hilary Mantels böcker ”Wolf Hall” och ”För in de döda”.  Jag har inte läst nån av dom. Men om jag fattat rätt har man alltså i tv-serien lyckats baka ihop 2 mycket tjocka böcker till 6 ca timslånga avsnitt på tv.
En svt-sida om tv-serien har du här.

4 thoughts on “Wolf Hall

  1. Bengt O. juli 30, 2015 / 9:11 e m

    Tyvärr fick jag bara se ett par avsnitt av ”Wolf Hall” men jag var djupt imponerad. Verkade vara högsta kvalitet. Nu framstod ju (åtminstone i det jag såg) Ann Boleyn som en rätt så osympatisk person även om det var mycket synd om henne…Men det var en kontrast mot den gängse bilden i populärkulturen – inte minst jämfört med Donizettis ”Anna Bolena” som gavs i en företällning i Wien 2011 och blev en succé formidable.Jag skrev ett längre inlägg om detta med rubriken
    ”Off with her head!”

    I avsnitten jag såg antyddes att även Katarina av Aragonien förekom i serien. Hon blev ju behandlad av Ann på samma sätt som Jane Seymore handlade mot Ann.

    I operan spelar pagen Smeton en mycket större roll än vad jag såg i teveserien.. Det är en s.k. ”byxroll” dvs den spelas som regel av en kvinnlig sångerska i det här fallet av Elisabeth Kulman – en av mina upptäckta idoler.

    Gilla

    • Gabrielle augusti 2, 2015 / 4:47 e m

      Tack för kommentaren och länken till ditt inlägg om Anna Bolena. Den operan har jag inte hört – eller kanske bara nåt enstaka ur den. Men nu kollade jag på Youtube och hittade inspelning med Kulman, Netrebko och Garanca där. Kulman blev tyvärr skadad under en repetition läste jag och ska ägna sig åt konserter i fortsättningen, inte uppträda i operor. Hon fick tydligen en smocka på halsen av nån annan, en ren olyckshändelse på scenen.
      http://slippedisc.com/2015/04/just-in-an-opera-activist-turns-her-back-on-the-opera/
      Av Donizetti är jag mest ”inlyssnad” på Lucia di Lammermoor där vi bl.a. sett en riktigt blodig föreställning på Folkoperan med Kerstin Avemo som en alldeles utmärkt Lucia.

      Ja, stackars Anne Boleyn, visst sitter hon på sina höga hästar i Wolf Hall och är inte nån charmig person direkt. Men usch, vad illa det gick! Avrättningsscenen är förfärlig.

      Gilla

      • Bengt O. augusti 3, 2015 / 11:13 f m

        Men det var ju utomordentligt sorgligt med avbrottet i Kulmans karriär! Jag såg henne senast (på TV) i ”Cosí” i Harnoncourts briljanta konsertanta uppsättningar av de tre da Ponteoperorna. Hon sjöng Despina förstås, egentligen den enda omtyckbara karaktären i ett stycke som inte tålt tidens tand särskilt väl (men som just därigenom blir speciellt intressant). Kulman hade en massa humor i sin tolkning och just det saknas ju som regel på operascenen.

        Kan inte låta bli att nämna att jag för många år sedan också såg Cecilia Bartoli som Despina med Muti som dirigent. Det var på Theater an der Wien. På kvällen upptäckte jag att jag glömt biljetterna hemma men det gick bra ändå med en förstående vaktmästares hjälp.

        Gilla

        • Gabrielle augusti 4, 2015 / 2:29 e m

          Javisst, nedrans otur för Kulman.
          Cecilia Bartoli har vi hört och sett på Konserthuset för ett par år sen. Färgstark donna!
          Och det där med en förstående vaktmästare har hänt oss en gång också men det var på bio. Vi kom sent, hade glömt biljetterna hemma, några andra hade satt sig på våra platser och det var i stort sett fullsatt. En snäll vaktmästare trodde oss på vårt ord och bar in två lösa fåtöljer så vi kunde sitta lite vid sidan om. Trevligt. Och det känns ju bra att bli trodd!

          Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.