Tegnér till frukost

Det är lustigt med associationer. Jag stod och gjorde mitt morgonkaffe och tänkte på att det är den 15 oktober i dag. Kanske är det höjdpunkten på oktober som sen ska slutta ner mot den stackars månaden november, som många verkar tycka så illa om. Eller slutta och slutta … det kanske är ett alltför deppigt sätt att se det, men i alla fall dök gamla Tegnér upp i min skalle. ”Jag stod på höjden av min levnads branter där vattendragen dela sig och gå” muttrade jag för mig själv, och sen kom jag inte ihåg mera så jag fick vänta med kaffet och gå och googla på gubben.

Det är dikten ”Mjältsjukan” från 1825, en riktigt djupt deppig dikt. Efter en smått solig inledning dyker en ”mjältsjuk svartalf” plötsligt upp och biter sig fast i Esaias Tegnérs hjärta. Allt svartnar som bara sjuttsingen. Sarkastiskt också och som sagt riktigt deppigt. Om människorna skriver han:

”Dig människosläkte, dig bör jag dock prisa,
Guds avbild du, hur träffande, hur sann!
Två lögner har du likväl till att visa,
En heter kvinna och den andra man.
Om tro och ära finns en gammal visa,
Hon sjunges bäst, när man bedrar varann.
Du himlabarn! hos dig det enda sanna
Är kainsmärket, inbränt på din panna.

Det går en liklukt genom mänskolivet,
Förgiftar vårens luft och sommarns prakt.”

Men lilla gubben, tänker jag, vad hade hänt dig som gjorde att det kändes så där? Hade du blivit bedragen? Sen läser jag att Tegnér under livets gång ibland drabbades av depressioner eller ”sorg- och svårmodsperioder” som Wikipedia skriver.

Ja, så där kan det bli en morgon i oktober. Men här kom ingen svartalf i alla fall. Kaffet blev gott och solen skiner som sjutton denna 15 oktober.
Inte vill du väl läsa ”Mjältsjukan”? Men vill du det kan du t.ex. titta här.
Och så hittade jag en artikel i Läkartidningen, ”Diktare under psykiatrins lupp”, som handlar om Tegnér, Strindberg och Fröding. Läs den här.

5 thoughts on “Tegnér till frukost

  1. Bengt O. oktober 15, 2015 / 3:10 e m

    Jojo, Tegnér var en äkta pöt. Tyvärr känns väl exempelvis hans dystopiska dikt ”Nyåret 1816” väldigt aktuell fortfarande. ”Jag hoppas du arkebuserar vår värld”.

    En annan som hade det svårt var Gunnar Ekelöf som dock klarade sig något lindrigare än Tegnér när han skaldade:

    Väl är jag icke riktigt mjältsjuk vorden
    men mången svartalf bär i bröstet jag

    Gilla

    • Gabrielle oktober 15, 2015 / 9:28 e m

      Just det. En äkta pöt. En som man kan få i skallen ibland med såna där rytmiska rader som den jag skrev om. En annan är ”Vore nu satte i hög kung Bele och Thorsten den gamle…” und so weiter. Sitter det i sen skolan, tro?
      Och där ser man: svartalferna var på Ekelöf också. Inte bra.

      Gilla

  2. bloggarbjorn oktober 15, 2015 / 6:50 e m

    Jag behöver sannerligen inte hjälp av någon svartalf för att veta vad jag tycker om november :- (((((

    Gilla

    • Gabrielle oktober 15, 2015 / 9:15 e m

      Hm, där ser man. Även du, min Brutus!
      Själv känner jag mest nån sorts käringen-mot-strömmen-trots. Typ, lär dig älska november – eller nåt!

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.