I början av 1880-talet hade vulkanen Krakatoa i Indonesien flera mycket våldsamma utbrott. Ön ligger mellan Java och Sumatra. Vulkanen förstörde stora delar av ön och utplånade städer och byar i området. Många många människor dog – siffror på mellan 35 000 och 120 000 har nämnts. Den tsunami som bildades vid utbrotten lär ha gått tre och en halv gång runt jorden.
Vädret över hela världen påverkades flera år efteråt. Aska och damm spreds i atmosfären och skapade extra färgrika solnedgångar flera år efter utbrotten.
Teorin har framlagts att dessa flammande kvällshimlar kan ha inspirerat Edvard Munch till den världsberömda målningen ”Skriet”, som han målade i flera versioner. Om det är sant går ju inte att veta, men i sin dagbok skrev han:
”Jeg gik bortover veien med to venner –
Solen gik ned –
Jeg følte som et pust af vemod –
Himmelen blev pludselig blodig rød –
Jeg stanset, lænede mig til gjærdet mat til døden –
Så ut over de flammende skyerne som blod og sværd
Over den blåsvarte fjord og by –
Mine venner gik videre – jeg stod der skjælvende af angst –
Og jeg følte som et stort uendeligt skrik gennem naturen”
Jag minns att vi hade såna där extra färgstarka solnedgångar nu för ganska många år sen efter ett annat vulkanutbrott. Hette inte vulkanen nåt på P? Jag får väl googla efter det.
Tänkte att den här målningen passar extra bra i dessa tider när det kanske är lätt att känna sig så där ibland. Och som om ett högt ändlöst skrik genomtränger naturen. Eller ‘genomtränger världen’ kanske.
Komplettering: Pinatobu var det nog jag tänkte på och som jag nämnde ovan. Utbrottet skedde i juni 1991.
Gabrielles blogg 
Var det inte någon gång på 1980-talet, med tre stora vulkanutbrott tätt på varandra? Mount Saint Helens i USA, el Chincon i Mexico och Agung i Indonesien om jag minns rätt. Smutsig luft och enormt färgrika solupp- och nedgångar.
GillaGilla
Ja, det har nog hänt flera gånger det där. Pinatobu på 90-talet var nog det utbrott jag tänkte på.
GillaGilla
Fantastiska himlar även för bara några veckor sedan. Kanske känner också naturen av mänsklig dårskap.
GillaGilla
Naturen speglar oss menar du. Naturmystik. Lite new age där kanske… 😉
GillaGilla
Naturen kommunicerar med oss på sitt vis, men det är inte så många som kan tolka den rätt idag. En jämtländska jag känner skrev ”det luktar snö” underförstått att snart ska det börja snöa. Hur många kan lukta sig till snö idag och förstå ett sådant uttryck?
GillaGilla
Roligt det med ”det luktar snö”. Är ju själv från Norrland (även om det ”bara” är södra Norrland) och jag känner igen det där med lukten av snö. Ska sniffa lite extra när vädret blir kallare här i huvudstaden! 🙂
GillaGilla
Jag gick för mig själv genom Munchmuseet i Oslo och tittade på tavlorna. De är rätt dystra generellt. Den här tillhör de mer kända och i DN har folk skickat in bilder på allt möjligt (potatisar, löv, morötter, mat på tallrik m.m.) som liknar det där ansiktet. Jag uppfattar bilden som ”ljudlös”. Han (hon?) skriker inte. Det är ett stumt skrik.
När jag kom ut mötte jag några amerikaner som sa till varandra något om The Munch Museum. De uttalade hans namn: ”mantj”.
Och en tredje association… En god vän gick dit med sin unge son och efteråt sa pojken: ”Det var sorgligt. Det var bara på en enda bild som någon log lite. Nästan!”
Idag kan vi hålla för öronen och skrika mest hela tiden. Vart är världen på väg?
GillaGilla