Igår kom jag tillbaka till Stockholm efter nästan en vecka uppe på ”min” ö i Hälsingland, Södra Norrlands Kustland. Två nytagna bilder därifrån – den ena på arga fåglar, den andra på tuggade köksredskap – kan du se på Arundo. Se länken Senaste på Arundo i spalten till höger här.
Att komma tillbaka till trakterna av Odenplan innebär förstås att jag är nyfiken på om det hänt nåt sen sist. Jag frågade K, som varit hemma hela veckan, om dom öppnat soltrappan på stationsbyggnaden för tunnelbanan och Citybanan. Han skrattade.
Jag gick förbi sen för att kolla läget och det såg precis ut som förut. Stängsel för. Vad händer egentligen? I Vi i Vasastan ser jag att trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP) minsann varit uppe och klivit i trappan. Han verkar uppenbart nöjd, inte alls med att trappan är avstängd men nöjd med att det inte är staden som har ansvar för soltrappan längre, utan SL. Och han kan tänka sig att byta ett par ord med trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons om trappan. ”Det bästa vore om vi fick ordning på det här snabbt”, säger Helldén. Jaha ja. Snacka med Tamsons, du!
Nog är det konstigt att dom inte tänkte på säkerhetsproblemet med trappan när dom utformade byggnaden. Att nån kunde klättra upp på taket och ramla ner på andra sidan och skada sig eller t.o.m. slå ihjäl sig. Vad är det för arkitekter som hittar på sånt här? Soltrappan blev ju dessutom nominerad till Årets Stockholmsbyggnad för sin design står det i artikeln i Vi i Vasastan. Så nåt bra måste det väl vara med den. Eller handlar sånt enbart om utseende och inte alls om funktion?
Nu ska dom tydligen göra en tillfällig lösning med ett staket däruppe. Folk ska få sitta i trappan denna sommar – kanske från mitten av juni, enligt artikeln. Oj, redan! I höst, när säsongen för soltrappor är över, stänger dom trappan igen och ska ordna en permanent lösning, men ingen vet hur den ska se ut eller när den ska vara klar. Till nästa sommar, kanske? Ska vi hoppas på det? Läs mer i Vi i Vasastan, länk nedan.
Trappan inomhus ner till biljetthallen var också farlig. Folk ramlade och slog sig. Trappstegen var för höga! Är inte det också väldigt klantigt? Och hur 17 kan det vara så i detta land med så många regler om det ena och det andra? Har inte Boverket klara och entydiga föreskrifter om hur man bygger trappor? I den där trappan hade man inte heller det lagstadgade mitträcke som ska finnas i en så bred trappa. Det bekymrade inte Trafikverket som öppnade trappan i alla fall. Och folk föll. Nu finns i alla fall ett räcke där.
”Vad är det för ena dårar som härjar i stan, serru? Glada som barn, serru, med sitt sattyg till plan, serru…”
I alla fall har nåt bra hänt under min bortovaro. Nyplanterade träd som såg heldöda ut när jag åkte har börjat få gröna blad! En kastanj i det sydvästra hörnet av Odenplan har länge visat ganska stora gröna blad, men dom övriga små spetiga träden hade jag nästan förlorat hoppet om helt. Men dom lever minsann, och det är jag glad över.
”Soltrappan som blev en långbänk”, artikel i Vi i Vasastan här.
”Skräcktrappan i Odessa en barnlek jämfört med Odenplanstrappan”, en artikel i DN från 2015, här.
Gabrielles blogg 
Var i Sthlm härom dagen men kände inte till Soltrappan. I så fall hade jag kunnat ta mig en titt. Var istället och gick trapporna upp från Tunnelgatan – som sista svensk förmodligen. Märkligt efter så många år. Men nu är det gjort.
GillaGilla
Historiska vingslag där i trapporna…ja. Men det är lite vingslag i tunneln också, byggd 100 år innan det blev vingslag i trappan. Själv gick jag genom tunneln så sent som igår. Där uppmanas man att sjunga mitt inne i. Provade men hörde mest andra som sjöng eller ropade.
GillaGilla
Heldén och Tamsons – vilka trygga händer att lägga Stockholms öden i! Den ene drar in hållplatser och reducerar turtäthet, den andre har en enda prioritet nämligen cyklisternas väl och ve. Nu kan man ju tycka att det senare är en fin idé men problemet är bara att det huvudsakligen sker på fotgängarnas bekostnad snarare än biltrafikens. Typexempel är den provisoriska gångvägen från Södermalmstorg till Gamla Stan där stora skaror fotgängare i två riktningar kläms ihop i en smal och illa underhållen remsa och därigenom vid möten trängs ut i den fina breda tvåfiliga cykelbanan. Tur att denna inte används särskilt mycket, annars kunde det gå illa ibland.
På Per Ankersjös tid var förslagen åtminstone humoristiska och man kunde få sig ett gott skratt åt hans idéer som ändå aldrig skulle kunna förverkligas. (Inget dricksvatten i parkerna; badring i Riddarfjärden, surfbana utanför Stadsgården, ”gårdsförsäljning” av alkohol på Stureplan osv.). Nu finns inte mycket att skratta åt.
GillaGilla
Ja, det är bedrövligt med beslutsfattarna i Stockholm nu och dom beslut som fattas. Den där gångvägen du skriver om har jag inte provat och känner mig inte så lockad av beskrivningen.
Ankersjö, ja, man kunde väl skratta kanske, men lite orolig var jag faktiskt också över dom förslag han kom med. Han var ju också väldigt mycket för förtätning och för höga hus (”sätta Stockholms på kartan”!) Tankarna om förtätning finns ju tyvärr kvar i Stadshuset.
GillaGilla