Dollargrin

_dsc8977_ed2
Här är en riktig klassiker: en Buick Eight 1948.

_dsc8978_160924_2I bakrutan låg lite tidstypisk rekvisita, bl.a. ett nummer av Kalle Anka från 1948. Tidningen har blivit kraftigt blekt men kan kanske vara värd en del ändå?

Detta nummer av Kalle Anka (nr 3, 1948) kan betinga ett samlarpris på från ca 1 000 kr till många många tusen. En 3:48 i närmast perfekt skick kan vara värd 28 000 kr hittar jag på en webbsida. Hå hå ja ja, hur kan en gammal serietidning vara värd så mycket? Det är det här med tillgång – på gamla tidningar och på samlare med kulor – och efterfrågan, förstås.

Hur mycket man får slanta upp för en sån här blank och fin gammal Buick har jag inte den blekaste aning om. Bredvid stod en ljus snygg sportbil av märket Mercedes-Benz 190 SL, en modell som tillverkades 1955-63. Bilen fick bara vara med här i form av spegling på den översta bilden.

6 thoughts on “Dollargrin

  1. margaretha september 26, 2016 / 2:12 e m

    Som jag länge trodde hette dollarskrin – vi hade ju en Nash, och visst var den mer som ett skrin, än ett grin!

    Gilla

    • Gabrielle september 26, 2016 / 10:06 e m

      Lustigt med såna gamla missförstånd av ord och när man plötsligt inser att man tänkt fel i många år fast man kanske använt ordet på rätt sätt ändå. ”Att gå upp i limningen” minns jag som ett sånt uttryck. Som barn förstod jag mycket väl vilken sinnesstämning som avsågs hos den som ”gick upp i limningen”, men inte förrän sent insåg jag att uttrycket också gick att förstå bokstavligt.

      Gilla

  2. norbergianblue september 28, 2016 / 9:19 e m

    Vilken pärla till bil! Inte bara byggnader av olika slag som var vackrare förr. 🙂

    Gilla

    • Gabrielle september 30, 2016 / 5:06 e m

      Ja så är det nog. Funderar just på om jag sett nån modern bil som jag skulle kalla vacker. Hm, vet inte.
      Men dagens bilar är nog bättre för miljön ändå än dollargrinet på sin tid. Man kan inte få allt…

      Gilla

  3. Fredman oktober 2, 2016 / 6:07 e m

    I min barndom hyrde vi sommarställe i Stockholms skärgård. Där läste vi Kalle Anka & Co, kanske inte från 1948 men troligen från 1950 och framåt, jag och mina syskon. Det fanns ju ingen TV och vi hade inte ens el. Vi sparade alla nummer av denna ovärderliga tidskrift och läste dem om och om igen. Tills vi plötsligt upptäckte att pappa börjat elda upp dem i vedspisen slitna som de var, Innan vi stoppat honom hade åtskilliga nummer och kanske hela årgångar gått upp i rök. Suck. Vet inte var återstoden har hamnat, men kanske ligger de på vinden hos något av mina syskon. Sönderlästa.

    Gilla

    • Gabrielle oktober 3, 2016 / 5:34 e m

      Ja, så där är det nog: gamla Kalle Ankor ligger gömda på vindar här och var. Det kanske lönar sig ändå att leta efter dom som du och dina syskon hade. Kanske hittar ni några som inte är helt sönderlästa och som är lite mums för samlare ändå? Efter vad jag förstår är det just från -48 och under 50-talet som är intressantast för samlare. Själv samlar jag inte på sånt. Läste inte ens Kalle Anka som barn.
      Men upp och gräv på vinden, du!

      Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.