Bilden: Muhammed får sin första uppenbarelse från ängeln Gabriel. Miniatyr på pergament från Jami’ al-Tawarikh av Rashid al-Din, utgiven i Tabriz, Persien, 1307.
I Wikipedia läser jag: ”Koranen består av 114 suror (kapitel) och sammanställdes efter Muhammeds död så att de längsta surorna kommer först och de kortaste sist, med undantag för den korta första suran (al-Fatiha) som är en central bön inom islam.”
I en artikel från förra året skriver Göran Greider korta anteckningar efter läsning av hela Koranen. Intressant. Greider ser ”de religiösa urkunderna som, i första hand, väldiga reservoarer av mänsklig erfarenhet och, ofta, storslagen poesi”. Det är en vacker beskrivning och lite nyfiken blir jag. 114 suror, hur många sidor kan det bli? Jag har ju inte direkt tänkt läsa Koranen (har inte läst Bibeln heller, bara snuttar ur den) men jag kan ju glutta lite nästa gång jag är i bokhandeln.
Och det där med avbildningar av profeten verkar ju inte alls förbjudet egentligen. Det beror väl på hur det görs. Ritar man honom som en rondellhund eller med en handgranat i turbanen kan man ju förstå att vissa blir upprörda. Muhammed har varit med i bloggen tidigare. Jag bloggade flera gånger om profeten och om de fejkade bilderna m.m. för flera år sen. Den som vill läsa tidigare inlägg kan söka på Muhammed i rutan upptill. En del kommentarer kom, vissa sura om jag minns rätt. Men det har jag ju fått när jag skrivit om påven också för den delen.
Göran Greiders artikel i Dala-demokraten här.
Gabrielles blogg 
Jag har precis som du läst bitvis ur Bibeln, Uppenbarelseboken bland annat, men ingenting i Koranen. En brist bland många andra i bildningen, onekligen.Men jag antar att de båda storheterna är ganska likartade?
GillaGilla
Det var Göran Greiders ganska vackra beskrivning av Koranen som fick mig nyfiken. Men skam till sägandes har jag sen jag läste det där varit i bokhandeln flera gånger men totalt glömt bort Koranen. Nåja, nån gång kanske jag ska ta mig en titt för allmänbildningens skull.
GillaGilla
Här har du en till som inte är särdeles bibelsprängd. Och än mindre koransprängd. Om uttrycket tillåts. Har aldrig känt någon religiös dragningskraft. Och förundras storligen över hur en del blir fullständigt tokiga. Det fodras inte så stor tankekraft att förstå att den som anses otrogen enligt den egna religionen kan vara superreligiös i den andra. Och vice versa. För övrigt syns ungefär likartade uttryck i politiken.
GillaGilla
Låter som om vi tycker ungefär lika i frågan. Jag är inte troende alls, men tycker att dom som tror och anser sig bli lyckligare av det ska få göra det under förutsättning att dom inte skadar andra (förtrycker kvinnor m.m.), och dessutom att dom inte pådyvlar sin tro på andra, sina barn t.ex. Det där sista är uppenbarligen svårare eftersom det verkar finnas ett moment av värvning/missionerande i religionerna.
Många gånger har jag tänkt att om man kunde sudda ut alla religioner från överallt i världen skulle världen bli en bättre plats att leva på. Trots Trump, alternativa fakta m.m. Men nåt suddande är ju inte möjligt i alla fall. Tyvärr.
GillaGilla