Jodå, vi var med vid manifestationen på Sergels Torg i dag. Vi såg inga av dom som talade eller uppträdde med sång för det var så mycket folk i vägen. Men vi hörde alltihop. Det kändes bra att vara med där. Jag har varit med tidigare vid flera såna här manifestationer i stan, men det här var säkert den största. Väldigt mäktigt och berörande var det. Vänlig och varm stämning.
En tyst minut hölls kl 14.53, exakt 2 dygn efter att lastbilen kraschat in i Åhléns, flera mist livet och många skadats. Vi uppmanades att stå arm i arm allihop och det gjorde vi. Det var den tystaste tysta minut jag varit med om. Jag blundade och hörde bara vinden.
Solen sken, vårvinden fick flaggorna på halv stång att fladdra ut ordentligt. Människor gick med blommor i händerna, många poliser hade fått blommor och jag såg en polis med blommor i bältet och ett litet mjukisdjur instoppat i västen. Bilden ovan är vindrutan på en polisbil som vi gick förbi på vägen hem. Texten på kortet lyder: ”Kärlek för Alla. Hat mot Ingen”.
Gabrielles blogg 
Jag var med en gång när ”Plattan” var överfull med folk, och den erfarenheten gör att jag undviker sådant. Nej, det hände ingenting, men bara tanken på att något skulle inträffa och panik utbryta … det var otäckt.
Ställde inte mötet några krav? Om det nu skall ”bombas” så är det väl knappast kärleksbomber som bör kastas på politiker och ämbetsmän som är ansvariga för bland annat ett antal människors död. Det gäller ju inte bara Drottninggatan i fredags utan en massa andra händelser de senaste åren. Är det inte rimligare att kräva ansvar av de som antas vara ansvariga, att huvuden (åtminstone bildligt) får rulla? Jag skulle tror att bara hot om indragna riksdagspensioner skulle medföra en rejäl politisk uppryckning bland politikerna. – Jag antar att detta låter negativt från min sida, men jag förstår inte vad det där mötet kan ha varit bra för, annat än att få folk att acceptera att politiken är så usel och farlig som den är.
GillaGilla
Nej, mötet ställde inte några krav. Det var klart utsagt från början att manifestationen inte skulle vara politisk. Syftet var att visa på sammanhållning och solidaritet och att vi tillsammans kan göra motstånd mot dom krafter utifrån som vill ändra vårt sätt att leva i den här stan. Om man får fler att bry sig och att känna ansvar för att Stockholm får fortsätta vara en ”öppen stad” och en bra stad att leva i är det väl alldeles utmärkt?
2 citat från DN: ”Det är upp till oss att bevara tilliten”, skrev Zaremba. ”Bli en aktiv antiterrorist. Se varandra i ögonen. Småprata. Bygg tillit. Ge terroristerna största möjliga motstånd, varje dag: Visa medmänsklighet”, skrev Elisabeth Åsbrink.
Att vi var så många där vid Sergels torg som vill värna vårt sätt att leva är väl också en klar signal till politiker och beslutsfattare att verka i rätt riktning. ”Vi vill det här! Se till att fixa det nu!”
Utkräva ansvar och ev ”rulla några huvuden” får ske vid andra möten och manifestationer. En rad åtgärder måste förstås vidtas. Allt från fler och bättre betonghinder på stan eller tekniska lösningar för att förhindra stölder av lastbilar o.d. till betydligt effektivare arbete för att stoppa människor från att bli radikaliserade. Att dom lyckats så mycket bättre med det sistnämnda i Norge är ju intressant. Än en gång borde vi lära oss av Norge.
Jag håller med om att det kan kännas otäckt med stora folksamlingar. Vi gick undan så gott det gick och stod på ett ställe där det fanns lite mer luft omkring oss. Men visst, tanken på ett möjligt nytt attentat fanns nog hos många. Men det var gott om polisbevakning både på marken och i luften.
GillaGilla
Jag är pessimistisk. Minst sex människor (Stockholm och Västerås) har dödats pga slapphet hos politiker och höga tjänstemän. Det är skäl nog till att de ser till att verkligt ansvar inte utkrävs. Kan de bara se till att tiden går så kommer nya frågor upp och den här ”lilla” fadäsen försvinner ur minnet. Regeringen kan låtsas att den vidtar diverse ”åtgärder” och lugnt tuffa vidare.
GillaGilla
Att verkligen ställa ansvariga till svars verkar svårt i det här landet. Det sopas under mattan, man håller varann om ryggen, man säger ”det blev fel” istället för ”jag/vi gjorde fel”. Sjabbel, flathet, slarv, ineffektivitet och ofta en förvånande stor andel inkompetens tycker jag att man (jag) kan se bland politiker, beslutsfattare, höga tjänstemän. Men pessimist…nej, jag kan inte vara det ändå, trots allt det där!
GillaGilla