Kall dag, vinterjackan åkte på igen. Blå himmel och sol fick man spana förgäves efter, i alla fall när jag var ute. På Observatoriekullens sluttningar hukade scillan och kröp ihop i isvindarna, men det fick bli en bild i alla fall. Är det tradition så är det. Fast att jag inte klarat det varje år ser jag – till min förtrytelse. Förra året missade jag, hur det nu kom sig. Och det gäller ju att passa på; det kan vara fort över. ”Underbart är kort…”
Underbart !
GillaGilla
🙂 Vad snabb du var, Carin!
GillaGilla