Tegnér till frukost (2)

Läste Peter Englunds artikel i DN vid frukosten i dag. ”Dör som en stormvind i öknen bort” var rubriken i papperstidningen (annan rubrik digitalt, länk nedan). Peter Englund gör en tillbakablick på terrorhandlingar före första världskriget och senare under 1900-talet – 70-tal, 80-tal – och skriver om hur attentaten förändrats. Terrordåden är färre nu men tenderar att skörda långt fler offer per tillfälle. Samtidigt finns indikation på att ”de jihadistiska nätverken i Västeuropa blivit allt svagare.- – – Nu är det av mycket att döma den sista reserven som agerar: ensamvargarna och kluddarna, bottenskrapet. Inslaget av förlorare, knäppgökar, småkriminella och – ej oviktigt tror jag – kvinnohatare är slående.”

Det låter onekligen lite uppmuntrande ändå. Jag hoppas han har rätt. Och att den svenska släpphänta attityden till återvändande IS-krigare eller personer som engagerat sig i IS stramas åt med det snaraste. Det dom klarar i Norge borde vi väl klara också.

Peter Englunds artikel i DN här.

”Dör som en stormvind i öknen bort” är från Esaias Tegnérs dikt ”Det eviga”. Tegnér är förstås alldeles gräsligt omodern. Bara det gör att jag får lust att ha honom med i bloggen. ”Det eviga” publicerades första gången 1810 och lär handla om Napoleon. Det var ju den tiden. ”Det eviga” börjar så här:

”Väl formar den starke med svärdet sin värld,
väl flyga som örnar hans rykten;
men någon gång brytes det vandrande svärd,
och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öknen bort.”

Jag hoppas han också har rätt, den gamle Tegnér. Han har ju förresten varit med tidigare i bloggen (därav 2:an i rubriken). Den gången handlade det om svartalfer, novemberdepp och sånt. Här.

4 thoughts on “Tegnér till frukost (2)

  1. margaretha april 13, 2017 / 7:59 e m

    Sämre frukost kan man ha!
    En gång i världen kunde jag det eviga utantill – kvar i huvudet finns nu bara några enstaka strofer. Kanske lika bra det.
    Margaretha

    Gilla

    • Gabrielle april 16, 2017 / 4:25 e m

      Hm, ja, det är lite roligt ändå att en del gamla strofer sitter fortfarande. Förr var jag bra på Viktor Rydbergs ”Ur nattomhöljda tider emot ett mål fördolt för dig…” osv. Lästes på nyår förr har jag för mig. Nattomhöljd är väl ett vackert ord. Dom kunde, dom där gamla gubbarna.

      Gilla

  2. Carin Nelander april 13, 2017 / 10:50 e m

    JA!

    Gilla

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s